Jag tror på att ladda upp platser. För flera år sedan skrev jag hemma, i samma rum som jag sov. Men det var inte alls bra, sovrummet är en plats för sömn och ska bara vara det. Det är inte bra att fylla det rummet med arbete eller andra saker.
Sedan jag skaffade det här kontoret har det varit min arbetsplats. Hit går jag varje morgon klockan åtta och det är här jag skriver. Därför har jag laddat upp det här rummet med fantasi och kreativitet, jag får kreativa vibrationer av att vara här.
När jag öppnar dörren kliver jag in i min egen fiktiva värld. Här börjar romanfigurerna leva, här kan jag nästan höra deras röster och se dem. Berättelsen finns härinne, den finns inte hemma. När jag stänger dörren efter mig lämnar jag allt här. Då börjar mitt andra liv.
Det är väldigt ombonat härinne och så vill jag ha det. Det ska vara lite mysigt. För det mesta drar jag ner persiennen och tänder de små lamporna. Då blir rummet som min hemliga koja.
Att skriva är en farlig verksamhet, varje gång är jag lika rädd att det inte ska bli någonting. Eller att det jag skriver ska bli dåligt. Då behöver jag vara på en plats där jag känner att jag kan slappna av. Om detta var ett sterilt kontorsrum skulle jag känna mer press, att jag var tvungen att leva upp till något.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
- Mer:
- Råd från författarna