Emma Ångström om sitt synopsisarbete

Spänningsförfattaren Emma Ångström arbetar med synopsis. Här ser du tre exempel ur hennes roman Det sista experimentet, som illustrerar förvandlingen från skiss till färdig text!

»Jag skriver inte synopsis i ett sjok utan det byggs på efterhand. Under arbetets gång tittar jag mycket på film och läser böcker. Idé staplas på idé och till slut har jag byggt en slags värld. När jag väl sätter mig för att skriva vet jag vad som ska hända för jag har storyn i ett synopsis. Sedan följer jag bara med karaktärerna som om det var en film jag tittade på och skriver ner vad som händer. Det är då det är roligast att skriva och ger bäst resultat.

Jag arbetar i programmet Scrivener och kopplar scen för scen till mitt synopsis. Då kan jag hela tiden zooma in och ut och se både helheten och de­taljer. Vissa scener i mitt synopsis är bara två-tre meningar, ungefär ›det här ska hända i det här kapitlet‹ medan andra scener är mer omfattande och specificerar tydligt ›den här planter­ingen måste in här för att i nästa kapitel händer det här‹ eller ›den här personen måste presenteras här och utvecklas i nästa kapitel‹. Det finns en stomme att utgå ifrån och när jag väl skriver bockar jag av punkterna i mitt synopsis. Men samtidigt är det en fri process. Om det blir bättre av att göra på ett annat sätt så gör jag det.«

Exempel 1:

Ur synopsis:

Första anslag: 

1995. I början av juli. Het sommar. Åska i luften. Tryckande hetta, oväder, stormar, blixtar.

Dante presenteras. 14 år. Tafatt tonåring. Blyg. Lång, gänglig. Familjen: nytt syskon, disträ mamma. Bor hos farfar i 3 veckor på sommarlovet.

Freja. 16 år. Föräldrarna i Warszawa. Gröna ögon. Smaragder – återkoppla till Emerald Wasp i kapitel »Första frukosten«. Fokus på Freja. 

Dante och Freja har tidigare träffats hos farfar på somrarna, men nu var det tre år sedan. Nervös. Sommarlovsidyll.

Sundborn presenteras: dammen, trädgården, Carl Larsson.

Färdig scen:

Annons

Hon skulle komma under eftermiddagen. Hennes föräldrar skulle släppa av henne på vägen till Arlanda, lämna bilen på långtidsparkeringen, ta ett plan till Warszawa och stanna där i en månad. Hon skulle tillbringa sommaren med farfar, Signe och mig, jag skulle stanna i tre veckor och sedan åka hem till min mor och mitt nya syskon som jag inte stod ut med. /…/

Jag fördrev tiden fram till lunch med att vandra omkring i byn. Hela våren hade jag plågats av en märklig blandning av leda och rastlöshet. Jag var uttråkad, det kliade under huden, kanske var det tonåren, kanske var det något annat som växte i kroppen. Kanske ville jag bara att något skulle hända, något spännande, något annorlunda, men samtidigt ville jag att det skulle vara som det alltid hade varit, att ingenting skulle förändras.

Exempel 2:

Ur synopsis:

Frukost i köket. Tapeter med löv. Ännu en het, tryckande dag. Dante läser om Emerald wasp – en skalbagge som lobotomerar och fjärrstyr kackerlackor. Signe, som är intresserad av new age och tror på kristaller och drömtydning, berättar gärna om ockulta händelser för Freja.

Färdig scen:

Freja berättade om sin dröm. Jag lyssnade bara med ett halvt öra och bredde en knäcke­brödsskiva.

»En komet säger du?« sa Signe. »Det låter oroande. Drömmar om komet­nedslag kan tyda på att man är rädd för en stor förändring i sitt liv. Ormen kan symbolisera död och förstörelse, det är en ond symbol som varnar om gift eller hotande fara. Men den kan också stå för förändring eftersom den ömsar skinn.«

Exempel 3:

Ur synopsis:

Säters mentalvårdsmuseum. Utflykt med farfar, Dante, Freja. Signe stannar hemma, migrän pga vädret. 

Sundborn presenteras: de kör igenom samhället med bilen. Info om museet (guiden berättar). 

Freja ser en klänning som broderats av en intagen kvinna. Med snirkliga bokstäver har kvinnan (Agnes) broderat ordet »bödel« över hela klänningen. De tre teorierna kring varför Agnes sydde klänningen presenteras: 1) Agnes trodde att hon skulle bli avrättad och ville bära dräkten då. 2) Agnes gillade inte över­sköterskan och skulle bära dräkten när hon dödade sköterskan. 3) Agnes ville gifta sig med läkaren och detta var hennes bröllops­klänning.

Färdig scen:

Jag märkte att jag var mer intresserad av museet än jag hade förväntat mig. Irriterad föste jag bort Frejas händer när hon försökte nypa mig.

Guiden uppmanade oss att följa med henne in i utställningssalen. Där fanns dockor med tvångströjor, badkar med läderöverdrag och britsar med spännband.

Jag kikade lite på ett skåp med sprutor i olika storlekar och andra kirurgiska instrument. Guiden nickade uppmuntrande mot mig.