Det finns inget speciellt här som gör detta till min skrivplats. Jag kan sitta här, eller någon annanstans. Ibland har jag rest till platser där jag aldrig varit, långt ifrån alla jag känner. Det har varit tråkigt, men så ska det vara. Då har jag kunnat fokusera.
Det enda jag söker är avskildhet, en plats där jag är ensam med mig själv. När jag börjar skriva vill jag inte ha några yttre intryck. Då hämtar jag all inspiration inifrån. Det kan vara erfarenheter, människor jag träffat, platser jag besökt.
Jag har en skrivarstuga uppe i Tiveden där jag sitter ibland, där finns ingenting. Det är helt kalt på väggarna och det finns inte ens internet. Där finns bara jag och skrivandet.
Här är det inte helt avskalat, här sitter flera bilder på väggarna, jag målar ju också. Bland annat är det en rad teckningar på min man som dog. Det känns viktigt att ha honom där.
Men det får inte vara något som stör. Om jag inte kommer igång med skrivandet kanske jag tittar på en tavla och börjar fundera på den. Då förlorar jag arbetstid och det är inte meningen. Däremot är det inga problem när det är ostädat. Jag brukar tänka att jag ska plocka i ordning innan jag börjar, men så sätter jag igång och då glömmer jag oordningen. Den stör mig bara när jag ska leta fram några anteckningar som drunknat i villervallan.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
