Foto: Gustaf Wästerberg

Vilka paralleller kan du dra mellan din bok och mediebevakningen av kravallerna i Husby?

»Förortshat har sin utgångspunkt i mina egna 17 år som boende i Tensta och den sorg det var att tvingas flytta därifrån efter att vår son blivit rånad två gånger på en månad, precis utanför vårt hus. Jag älskade Tensta och kände ett starkt behov av att ta reda på hur det kunde bli såhär. I min egen bekantskapskrets, som i mångt och mycket består av någon slags kulturelit, anses det i princip konstigt att bo utanför Södermalm. Jag är övertygad om att andra bilder av förorten behövs.

JOHANNA LANGHORST

är journalist och verksam som radioproducent och dokumentärmakare och har bland annat gjort dokumentären Tensta ligger mitt i Sverige. Hon belönades med Ikarospriset 2012 och har tillsammans med Maria Sveland skapat P1-programmet Heliga familjen. Hon har även skrivit radioteater och gjort barnprogram. Förortshat är hennes första bok.

Boken jag sedan skrev handlar mycket om hur ensidig och snedvriden medierapporteringen kring förorten är. När en kille i Tensta ska porträtteras för att han protesterar mot de höga hyrorna fotograferar man honom iklädd en huvtröja, placerad i ett nedsläckt garage så att han ser kriminell ut, fastän artikeln handlar om någonting helt annat. De tendenserna har jag absolut sett även i rapporteringen kring händelserna i Husby under våren – men samtidigt tycker jag att vi nu börjat få en debatt om hur man pratar om de här frågorna. Det ifrågasättandet har jag inte sett tidigare. Medierna fick kritik för att de inte ens åkte till Husby, och då fick de göra om och faktiskt åka dit. De sociala medierna har gjort stor skillnad, det är inte längre lika lätt för de stora medieföretagen att stå oemotsagda.

Att skriva den här boken har varit känslosamt då den i mångt och mycket springer ur min egen ilska. Men det har även varit väldigt befriande att inte behöva vara opartisk, som du ska vara som journalist i ett public service-bolag. Nu har jag varit min egen ansvarige utgivare.

Jag är överraskad och glad över hur positivt boken har tagits emot. Däremot hade jag önskat att den väckt en livligare debatt. Problemen i förorten görs till en invandringsfråga – när det som det enligt mig handlar om är en utestängning av människor. Den frågan skulle jag gärna se att min bok kunde få oss att börja prata om på allvar.«

Annons