Du skriver i din nya bok att du inleder varje romanprojekt »trevande och valhänt« och att du, försöker hitta ett »kvarglömt arbetsmönster«. Efter omkring 40 skrivna böcker – är du verkligen så bortkommen?
– Jo, det känns faktiskt som att börja från början varje gång. För mig är det bra, annars skulle det vara som att rent rutinmässigt hoppa på ett tåg och bara åka med den vanliga rundan. Romanidéer kan ju visa sig på olika vis: ibland kan jag få för mig att hela boken redan finns och att det bara är att försöka skrapa fram den. Andra gånger börjar det med en bild, en flash. En levande själ, som handlar om en levande människohjärna i ett akvarium, såg jag först som en gul klump i något grönt. Vad var det? Jaha, kanske en hjärna i ett akvarium … Men var bilden början eller slutet på romanen? Det visste jag inte. Det är först när jag har provskrivit lite hit och dit i en berättelse som den börjar folka till sig och jag kan börja använda de tekniska erfarenheter jag gjort genom åren.
Här kan du läsa ett utdrag ur PC Jersilds Skriv först. Fråga sen.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
- Mer:
- Intervju
- Romanhjälpen