»Listan skapar en ­riktning framåt«

Sashas lista med ­»saker jag måste göra för att över­leva« presenteras tidigt i boken. Blev den startskottet även för dig?

– Nä, det började med att jag ville skriva om sorg på ett eller annat sätt. Människor omkring mig hade dött, både genom självmord och sjukdom. Då kom jag på tanken att skriva om ett barns sorg efter att en förälder tagit sitt liv. Men jag visste inte hur jag skulle orka göra det, så jag tänkte att det måste bli en rolig bok. Fast hur roligt får det vara när man skriver om ett så tungt ämne? Kunde det bli respektlöst? Det löste sig när jag kom på Sasha som karaktär. Om man vill få kontroll på tillvaron kan listor vara ett sätt att hantera den. Listan passar bra med hennes personlighet, hur hon vill hålla koll på sorgen. Så först kom sorgidén, därefter humoridén, sedan Sasha och till sist listan.

På listan finns både saker som Sasha vill utföra (»klipp av allt hår«) och undvika (»läs inga böcker«). Hur kom de här punkterna till?

– Det blir ett listigt sätt att prata om mamman och få in henne i handlingen även om hon inte är där rent fysiskt. Sasha vill inte prata om henne, men genom listan får hon indirekt en plats. Punkterna rela­terar till hur mamman var och till saker hon gjorde. Sasha vill inte bli som sin mamma och måste därför undvika saker eller göra tvärtom. Det finns en massa grejer som mamman gjorde som Sasha kopplar ihop med depressionen. Att gå i skogen, att tänka för mycket, att ta hand om något som lever, det vill säga Sasha själv. För alla män­n­iskor som har en problematisk relation till en förälder är det jobbigt att höra att man är lik den personen. Hon kan ju inte ta bort sina känslor men hon kan ändra sitt yttre – genom att klippa av sig håret. Att läsa böcker förknippar hon med att vara onåbar. Mamman hade andra egenskaper och intressen också, men Sasha har bara tagit med det hon upplever som komplicerat.