I boken Kriminallitteratur – utveckling, genrer, perspektiv slår du fast att två debutromaner utgjorde startpunkten för den svenska deckarvågen – Henning Mankells Mördare utan ansikte som gavs ut 1991, och Håkan Nessers Det grovmaskiga nätet som kom två år senare. Det är tre decennier sedan. Är deckarvågen verkligen en »trend«?
– Sedan 2005 ungefär har det pratats om att »nu är det nog slut på den här vågen« men det har aldrig synts några som helst tecken på att intresset håller på att mattas av. Så nej, det är snarare ett konstant tillstånd. Det har hela tiden publicerats fler och fler deckare, och de ligger alltjämt på topplistorna.
Och det ska vara svenska deckare. Varför?
Artikeln publicerades i Skriva #6 2020 (07 december 2020) och är skriven av Johanna Wiman.