»Jag har alltid älskat digerdöden«

När jag gick på skrivarlinjerna på Skurup och Nordiska folkhögskolan skrev jag samtidsnoveller. Några av dem skickade jag in till ett förlag men fick nej. Ungefär samtidigt började jag släktforska tillsammans med min mamma. Då fick jag läsa min mammas farmors journaler från när hon var inlagd på ett mentalsjukhus. ›Det här ska jag skriva om när jag blir en riktig författare‹, brukade jag säga. Men till slut blev jag trött på att säga så. Jag tänkte att jag får väl ta och skriva den där boken nu istället. Det var skitläskigt till en början. Kan man göra så, tänkte jag först. Det kändes konstigt att debutera med en historisk roman. Jag hade en bild av att en debutroman oftast var samtidsskildring eller en uppväxtberättelse.

Min debutroman Allt som återstår handlade om lantbrukare i Bohuslän i början av 1900-talet. Sen skrev jag om 1940-talets ­Malaysia i Mot ljuset. Mary Jones historia var en vidarediktning på Robert Louis Stevensons Skattkammarön. Och min nya roman utspelar sig på 1300-talet. Jag har älskat digerdöden sen jag var liten men det kändes läskigt att skriva om någonting som utspelade sig för så längesedan. Det var förstås mer jag inte visste om tiden och platserna än när jag exempelvis skrev om 1940-talet. Jag kände att jag var på djupare vatten när det gällde researchen.