»Jag är redo för kritik, men jag är inte rädd«

Att göra bok om sitt, eller någon annans, liv kan vara ett högriskspel och för Ida Bäckmann var domen inte nådig. Augustpristagaren Sigrid Combüchen blev nyfiken och började gräva bortom okvädningsorden. Nu låter hon svensk litteraturhistorias mest bespottade person träda fram i helfigur.

Det är en nymotionerad författare som kommer gåendes bakom Diadembuskarna i Botaniska trädgården i Lund. I mjuk septembersol, tallbarrsgröna favoritskor från Berlin, och hela kroppen fylld av rusiga endorfiner efter ett pass afrikansk dans på Gerdahallen några gator bort.

Sigrid Combüchen rör sig gärna här, längs en bana som börjar vid hemmet i Professorsstaden, fortsätter till motionsanläggningen, och sedan vidare till den anrika trädgården, anlagd av botanikern Jacob Georg Agardh på 1800-talet. Agardh var morbror till Gustaf Fröding och nu undrar ni kanske om det överhuvudtaget hör hit. Men se det gör det, för nationalpoeten är nämligen en central gestalt i Den umbärliga, som i sin tur är titeln på Sigrid Combüchens nya bok.

Främst handlar boken om Ida Bäckmann, ”kvinnan med den svenska litteraturens sämsta rykte” som hon beskrivs på baksidestexten. Hon var lärare, författare och journalist, född i dalsländska Åmål 1867. Mest känd blev hon som efterhängsen stalker, först till Gustaf Fröding, senare Selma Lagerlöf.

– Ida dök upp då och då medan jag snubblade fram genom Fröding eller Selma, tittade fram bakom hörnet som ett obehagligt gult ansikte. En fästingartad, påflugen kärringjävel som inte ens hade vett att vara snygg, säger Sigrid Combüchen.

Fortsätt läsa
– gratis i en månad!

Därefter 49:-/månad.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Publicerad 19-09-2018 och uppdaterad 12-10-2018 Artikeln är skriven av .

Rekommenderas för dig

Läs vidare