»Det finns en motor i tystnaden«

I Sommaren, syster är prosan tät och med ett starkt driv. Hur drogs du själv in i handlingen?

– När jag väl började skriva var det framförallt en stämning jag var intresserad av, som jag hade byggt upp i mitt huvud redan innan. Det är knapphändigt med information i början av boken. Läsaren förstår inte riktigt vad som pågår och det finns en motor i den tystnaden. Man kan prata om vad boken handlar om: ja, det är krig och där finns en komplex syskonrelation, men det som är oöversättbart med litteratur över­huvudtaget är just stämningen i texten. I Sommaren, syster är den mardrömslik men också idyllisk och i skrivandet gör jag allt för att gynna den stämningen, förstärka den.

Har stämningen att göra med tempot? Intensiteten är hög och det är svårt att lägga den här boken ifrån sig.

– Ja, det finns ju en stress. Syskonen Erik och Anna måste snabbt iväg, de är jagade, de måste korsa en gränslinje, de kan aldrig känna sig trygga. Alla sådana faktorer understödjer från olika håll den grundläggande känsla av overklighet som jag vill ska finnas. Jag ägnar mig också åt en undertextteknik som är väldigt hårt stiliserad. Där finns en hotfullhet som kommer fram via blankrader, tystnader, kapitlens avslutande meningar. Det där är ett hantverk: när ska det vara ett nytt stycke, eller en blankrad, eller nytt kapitel? Sådana verktyg använder jag för att förstärka dramatiken och stressen. I Sommaren, syster är det också mycket luft och korta kapitel. Den är inte svårläst på något sätt, och det är ett viktigt ideal för mig. Jag vill att mina böcker ska vara lättillgängliga för den som ­läser.