I Sommaren, syster är prosan tät och med ett starkt driv. Hur drogs du själv in i handlingen?

– När jag väl började skriva var det framförallt en stämning jag var intresserad av, som jag hade byggt upp i mitt huvud redan innan. Det är knapphändigt med information i början av boken. Läsaren förstår inte riktigt vad som pågår och det finns en motor i den tystnaden. Man kan prata om vad boken handlar om: ja, det är krig och där finns en komplex syskonrelation, men det som är oöversättbart med litteratur över­huvudtaget är just stämningen i texten. I Sommaren, syster är den mardrömslik men också idyllisk och i skrivandet gör jag allt för att gynna den stämningen, förstärka den.

Har stämningen att göra med tempot? Intensiteten är hög och det är svårt att lägga den här boken ifrån sig.