Varför måste man dela in i genrer?

En hjälp för läsaren, ett praktiskt marknadsföringsknep eller gammalt klassiskt snobberi? Det pratas ju ofta om genre­litteratur och övrig litteratur, men varför behövs den ­indelningen egentligen? Vi frågade förläggarna.

Kerstin Aronsson

Förläggare, Kabusa böcker

– Det finns väl ett behov av att få hjälp med att bedöma om det är »riktig« litteratur eller något som tillhör en så kallad genre och därmed traditionellt inte anses lika fint. Så att man inte tar fel. Jag tolkar det som en osäkerhet inför den egna förmågan att läsa och tycka. Högt och lågt är ett tröttsamt och aldrig vikande förhållningssätt. Men jag hävdar som vanligt att det finns bra och dåliga böcker i alla genrer.

Finns det några fördelar med indelningen?

– Som författare kan man vilja skriva in sig i en genre och som förlag kan man vilja hitta en genreetikett av marknadsföringsskäl. Mitt intryck är att färre och färre människor chansar och läser en roman som de inte exakt vet vad det är för något. Nyfikenheten är en bristvara, eller kanske tiden. Detta tror jag tvingar in verk i genrefållor.

Är det smart att vara genremedveten som författare?  

– Min erfarenhet är att ingen bok blir bättre av det. Självklart har en poet läst mängder av poesi, en deckarförfattare hyllmeter med deckare och en romanceförfattare otaliga romantiska romaner. Alla som skriver tar med sig ett eget referensmaterial. Men berättelsen och hantverket i skrivandet tror jag är mycket viktigare än att försöka avkoda sin tänkta genres villkor. Det är trist för författarna och det är trist för läsarna att vara instängda i en förutsägbar värld.

Adam Dahlin

Litterär chef, Forum

– Visst är det bra att kunna precisera och konkretisera? Det tråkiga är när det finns fördomar om olika genrer, eller att det råder starka hierarkier. Jag minns när jag växte upp, då tog biblioteken inte in deckare och kultursidorna skrev aldrig om underhållningslitteratur, men som jag minns det recenserades lättsamma filmer då och då. Varför är den här frågan så laddad i litteraturen?

Vad avgör egentligen om man skriver i en genre eller ej?

– Det är en bra och svår fråga. Jag antar att en genre utgörs av ett kluster typiska teman, karaktärer, miljöer och plotter. Allra tydligast är det i Harlequinromanen som har fasta scheman för hur en berättelse ska vara uppbyggd. Men var går gränsen? Är det alltid fantasy om det finns vampyrer i den? Även om romanen i övrigt är socialrealism, som i Ajvide-Lindqvists Låt den rätte komma in. Är Kerstin Ekmans Händelser vid vatten en deckare eller en »klassisk roman«? Ganska ofta landar det i hur förlaget väljer att paketera romanen och vem som är avsändare.

Annons

Bör man ha koll på vilken genre man skriver och anpassa sig till genrens specifika krav? 

– Varje genre har sina konventioner och det är klart att en författare ska ha koll på dem, det ingår i yrket tycker jag. När man behärskar hantverket och sedan börjar bryta mot reglerna, det är då det blir riktigt intressant. Det är som när jazzmusikern börjar improvisera runt en känd melodi.

Dorotea Bromberg

Förlagschef, Brombergs bokförlag

– Det är nog läsarna, och säkert även förläggarna, som vill veta »vad de får«. En mysdeckare, hårdkokt thriller, feel good eller något annat. Men jag är inte alls säker på att indelningen behövs. Det är tråkigt och förutsägbart och jag gläds åt undantagen. Som exempelvis Elena Ferrante som visar att det går att nå ut stort med riktigt bra berättelser. Eller Majgull Axelsson, eller Kristina Sandberg.

Så då är det inte så viktigt att ha koll på vilken genre man skriver i?

– Det anser inte jag. Men svaret kommer att variera beroende på vilken förläggare du frågar. Brombergs är inte ett förlag som tänker på genrer. Det vi tänker mest på är språket och en bra historia som berör. Alla sorters författare kan lyckas eller misslyckas med dessa enkla krav. Även genreförfattare. Ge mig en bra, berörande och välskriven historia så tror jag att den har goda förutsättningar till en framgång. Så lätt och så fruktansvärt svårt!

Är det inte besvärligt med författare som byter stil och genre från bok till bok? 

– Det kan vara besvärligt för ett förlag som måste övertyga återförsäljarna, och i förlängningen läsarna, om att den nya boken har lika bra eller till och med bättre förutsättningar för att nå ut. Men vi ska inte generalisera för mycket. Det finns gott om författare som lätt byter mellan genrerna, fram och tillbaka. Och lyckas över förväntan.

Erik Titusson

Förlagschef, Lilla Piratförlaget

– Genrer är i första hand konsumentupplysning, ett sätt att göra det enklare för läsarna att hitta fram till boken. Det gör man genom genreord på omslaget, titel, undertitel och inte minst med formgivning. När man ser de engelska omslagen till Elena Ferrantes Neapelsvit så signalerar formgivningen att det är böcker skrivna i Romance-genren. De svenska omslagen signalerar, med sin form, snarare europeisk litteratur med litterära ambitioner. Är Ferrante genrelitteratur eller inte?

Så hur bör man som författare ställa sig till en genres specifika krav? 

– Jag tror att allt arbete, även litterärt, blir bättre om man är medveten om vad det är man gör, eller vill göra. Därför är det bra att som författare kunna förhålla sig till andra texter, det vill säga kunna sätta in sitt eget skrivande i ett större sammanhang, som till exempel en genre. Du kan förnya en genre först när du har ett hum om vad som skrivits tidigare. Det är då man också kan leka med läsarens förväntningar på genren och överraska.

Är det besvärligt med författare som byter stil och genre från bok till bok?

– Skickliga författare känner man igen, även om de försöker förvirra eller utmana oss läsare. Till exempel Kerstin Ekman. Även om hon byter stil och genre så är det ändå en Kerstin Ekman-bok i första hand. Så nej, det är inte besvärligt om man har gjort språket till sitt.