Vad bör en författare inte göra?

Är det okej att lämna över ett manus personligen, ringa och tjata eller muta redaktören med godis? Vi frågade förläggarna om det dummaste en aspirerande författare kan göra i kontakten med ett förlag.

Karin Linge Nordh, Förläggare, Forum

– Det är en dålig idé att förklara att man har skrivit en bestseller som kommer att inbringa miljoner. Framåtanda är bra, men den bör ­kombineras med ödmjukhet, sans och bransch­kännedom. Jag avråder från alltför » säljiga « följebrev med foton och förslag på omslag och lansering. Att hävda att man inte kan berätta om sin manusidé, eftersom förlaget skulle kunna sno idén, är inte heller så smart.

Hur viktigt är det första intrycket när ni träffar en ­författare?

– Väldigt viktigt. Det handlar inte bara om att avgöra om författaren är skicklig på att berätta
om sig själv, sitt verk och sitt skrivande, vilket blir allt mer betydelsefullt. Jag vill också få en känsla av om personen är öppen för att ta emot feedback är ambitiös och intresserad av att manuset ska uppnå sin fulla potential.

Hur ska en exemplarisk författare bete sig?

– Det finns inga mallar, men som förläggare uppskattar man att författaren har gjort ett aktivt val av förlag, att hen är prestigelös, lyssnande, passionerad, driven och intresserad av att delta i lanseringen. 

Går det att tjata sig till utgivning?

– Nej, tvärtom blir man vansinnig på författare som inte kan ta ett nej och fortsätter att tjata om samma manus, eller skickar in en ny »reviderad« version efter bara några veckor. Det kan tyvärr skapa en negativ bild av författaren som färgar av sig på kommande manus.

 

Lotta Aquilonius, förläggare, Albert Bonniers

– Tre saker:Att tro att man måste för­klara vad man har skrivit per telefon eller vid ett personligt möte för att texten ska bli läst » på rätt sätt «. Att sälja in sig själv för hårt, när det är texten som ska göra jobbet. Och att försöka muta sig till en utgivning med godis eller pengar. 

Så det går inte att tjata sig till utgivning?

Annons

– Tror inte det. Jag känner i alla fall inte ­någon som har lyckats. Men det finns ju ett narrativ som säger att om man bara är tillräckligt envis så löser det sig. Man hör om någon som har tjatat sig till ett jobb. En lägenhet. Ett ­skivkontrakt. Det är inget fel i att vara ihärdig och målinriktad. Men rent tjat lönar sig sällan vad gäller bokutgivning. För egen del blir jag stressad av tjat, vilket kan påverka läsningen negativt.

Minns du något annorlunda möte med en ­författare?

– För många år sen ringde de från växeln på förlaget där jag jobbade då. Någon väntade på mig i receptionen med ett manus som absolut skulle överlämnas personligen. När jag undrade vem det var, eftersom jag inte hade något möte inbokat, dröjde svaret en stund: »Det är Gud.« Mina ben darrade en aning när jag gick iväg för att hämta manuset.

 Hur vill du att en författare ska bete sig?

– Det allra mest exemplariska är helt enkelt att vara sig själv. Och att inte höra av sig var och varannan dag och fråga hur det går.

 

Erik Titusson, Förlagschef, Lilla Piratförlaget

– Jag får ibland manusmejl som är cc:ade till landets samtliga barnboksförläggare. Det berättar för mig att författaren inte bryr sig om vilket förlag hen blir utgiven på och inte har orkat ta reda på hur respektive förlag vill ha det. Ett annat misstag är att skicka manus med ­rekommenderad post. Det innebär att jag måste gå en lång väg och köa på ett utlämningsställe för att hämta upp ett kuvert som lika gärna ­kunde ha skickats med vanlig post eller digitalt. Då gäller det att det är ett alldeles enastående fantastiskt manus för att jag inte ska lacka ur, haha.

Hur viktigt är det första intrycket när ni ­träffar en författare?

– Jag tillhör inte de som tycker att författare nödvändigtvis måste vara sociala genier eller vara promotable, som det så fasansfullt heter. Det viktigaste är att man kan skriva. I ett första möte vill jag känna att författaren tar sitt skrivande på allvar, ­för­står att det är mycket arbete kvar och är öppen för ­att diskutera tex­ten tillsammans med förläggare och ­redaktör.  

Något författarmöte du särskilt minns?

– När jag precis hade startat Lilla Piratför­laget sprang jag in i Ulf Stark, som jag kände sen tidigare, på Bokmässan. Han sa: » Hej, jag har ett manus till dig! « och tog fram ett lagom tjockt kuvert ur sin väska. Då kände jag att det nog skulle kunna bli något av det här förlaget. 

 

Nina Eidem, Förläggare, Natur och Kultur

– Tro att förlaget fungerar som skrivcoacher. Att skicka in fragment eller ofärdig text. Att ringa och presentera en romanidé och fråga » Vad tror du? «. Som förläggare är jag skrivcoach i allra högsta grad, men det gäller först efter att man fått sitt manus antaget.

Har du något skräckexempel i kontakten med aspirerande författare?

– Som sagt: de som skickar in brottstycken och förväntar sig att få konstruktiv kritik. Så fungerar inte antagningsprocessen. Vi går igenom så mycket text i manusgruppen att en författare risk­erar att sållas ut om hen inte gjort klart sitt jobb själv först. Och då har man kanske missat sin chans att bli ­utgiven. Mina tips: Träna på att läsa dig själv. Den förmågan övar du upp genom att läsa ­andra. Skriv klart, låt det ligga, be andra läsa och kommentera, läs igen, bearbeta texten, fundera på vad det är du har velat göra, och formulera det i ett brev.

Hur viktigt är det första intrycket?

– Att ta en bok till tryck och vidare ut i världen är ett samarbete. Det jag vill förstå första gången jag träffar en författare är: Kommer vi att kunna arbeta tillsammans? Ser vi på texten och på vad den behöver på samma sätt? Funkar vi ihop? Man kommer som man är, med sina tankar och önskemål. Och så förbereder man ­sig på en dialog som går ut på att hitta en gemensam väg.