Helena kan inte peka ut var hon får inspirationen ifrån. »Det är som att fråga sig: ›Var kommer min fantasi ifrån?‹. Dessutom känns det som om man inte vill veta riktigt heller. Det vore att pilla isär hela processen.«

»Man får vara lite brysk mot dem«

Helena von Zweigbergk har blivit känd för sina finstämda och träffande skildringar av relationer. Hur bär hon sig åt?

Din senaste roman, Totalskada, handlar om ett medelålders par vars villa brinner ner. Hur hittade du sättet du skulle berätta om dem på?

– Det var en jättelång process. Fröet till berättelsen kom för många år sedan när jag hörde om en liknande händelse. Först skrev jag i tredje person utifrån flera berättarperspektiv. Men det var inte förrän jag hittade jag berättelsen som jag fick fart på det. Jag är en väldigt intuitiv författare, och tänker inte ut så mycket i förväg. Jag har ett ungefärligt händelseförlopp och vet ungefär vilka karaktärerna är. Men sedan handlar det om att lära känna dem.

Vad visste du om huvudkaraktärerna, Agneta och Xavier?

– Att det bara skulle vara de två kvar i huset. Det handlar ju om det där skedet när barnen har flyttat ut och familjen inte har den självklara strukturen längre. Efter ett tag kom jag på att Xavier skulle komma från Argentina. Att han aldrig riktigt flyttat in i det där huset, att han levde i det förgångna. Och jag ville att Agneta skulle vara lärare, att hon skulle vara styrd av sin familj och på något sätt upptäcka det. Sedan är det en form av lyssning för att förstå vilka de är.

Fortsätt läsa
– gratis i en månad!

Därefter 49:-/månad.

Testa nu

Har du redan ett konto? här.

Publicerad 11-06-2019 och uppdaterad 1-10-2019 Artikeln är skriven av .

Rekommenderas för dig

Läs vidare