»Jag vill inte göra James Bond av det hela«

Andreas Norman debuterade med en diktsamling 1996. Sedan fick han skrivkramp, bytte bana och gjorde karriär som diplomat och terroristexpert på UD. Nyligen kom han ut med En rasande eld, en kritikerhyllad politisk thriller om plikt, samvete och ett maktpolitiskt spel i skuggan av terrorhotet.

Det är 17 år sedan du debuterade som poet. Det blev en lång omväg tillbaka till skrivandet?

– Ja, men nu vet jag också mycket om skrivandet som jag inte visste då. När jag debuterade hade jag skrivit i ett väldigt flöde, glatt och naivt kan man säga, och så blev det en diktsamling. Men sen skulle man ju sätta sig ner och skriva nästa bok, och då kom de där uppdrivna kraven på mig själv. Någon sorts krampkänsla smög på mig. Jag märkte att jag bara satt och kopierade mig själv, och jag undrade varför just jag skulle skriva när det fanns hela stadsbibliotek fulla med böcker. Jag kände väl att jag saknade något att säga helt enkelt och insåg att jag måste gå vidare i mitt liv, oavsett skrivandet. Så i stället började jag studera. Jag läste bland annat statsvetenskap och nationalekonomi och blev engagerad i internationell politik och samhällsfrågor. Det ledde till jobb på Utrikesdepartementet, men engagemanget födde så småningom också nya tankar om språk och skrivande.

Så du lade egentligen aldrig ner skrivandet helt?

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #4 2013 (20 juni 2013) och är skriven av .