Siri Pettersen inspireras av fantasyvärldar – men ganska sällan från böcker »Jag har spelat väldigt mycket Dungeons and Dragons och Raven och får ofta min inspiration från tecknade serier och rollspel«

»Jag använder aldrig ordet ›magi‹«

Med trilogin Korpringarna blev Siri Pettersen känd för sin förmåga att beskriva övernaturliga inslag på ett övertygande sätt. Nya boken Bubblan präglas även den av magisk realism, där det fantastiska smälter in i det ­alldeles vardagliga.

– hur gör man det otroliga trovärdigt?

– Vi som har läst mycket fantasy har inga problem med att öppna en bok som har svärd och drakar på första sidorna. Men jag ville göra något annorlunda; när jag använde de fantastiska elementen, så skulle det upplevas lika chockerande för läsaren som om det skedde i den här världen. Så jag provade att tänka: Hur hade jag reagerat om jag hade upplevt detsamma? Mycket av trovärdigheten i fantasy handlar just om hur karaktärerna reagerar. Om du exempelvis reser mellan två världar för första gången, och inte trodde att det var möjligt, kommer du då ut på andra sidan och säger »Wooow«? Nej, antagligen hade du blivit riktigt åksjuk! Du hade ju nästan kräkts bara av tanken på att du hade rest i tiden. Detsamma om någon plötsligt får syn på en vampyr eller ett spöke. Mest troligt hade du trott att du var galen och behövde gå till en psykolog.

Det finns gott om klichéer i fantasyvärlden. Hur kommer man runt dem?

– Det handlar mycket om att hitta ett nytt sätt att se gamla saker på. Om någon säger »magisk kraft« betyder det ingenting längre, för du har hört det så många gånger. Därför använder jag exempelvis aldrig ordet »magi« i Korpringarna. Det finns en typ av magisk kraft i böckerna, men det är mer en sorts holistisk ström.

För att undvika klichéerna kan man prova att förändra dem lite grand. Ett svärd kanske inte behöver vara just lysande, utan istället ha en onormal temperatur? Eller så kan man förlägga det övernaturliga till ett icke-magiskt ställe. I min bok Bubblan, börjar till exempel en stor magisk bubbla växa i tonårstjejen Kines rum, och föräldrarna ringer till brandkåren för att få bort den.

Samtidigt arbetar du med välanvända element, som korpar, och i den nya boken – en obehaglig docka…

Annons

– Det kan vara bra verktyg för att hinta om vad som ska ske. Dockan gör ett jobb i historien just i egenskap av kliché. När Kine upptäcker bubblan sitter dockan inuti den. När hon sedan kliver in i den känner ju alla att det är en riktigt dålig idé. För alla vet att dockor är creepy. I Korpringarna använder jag en del saker som för tankarna till nordisk mytologi – också för att det är något som är känt. Jag ville vrida saker till något nytt och annorlunda, men samtidigt ge folk en känsla av att de alltid hade varit där.

Just känslan av att vara där, på plats, är ofta tydlig i dina böcker.

– Jag är själv designer och tecknare, och jag upplever väldigt konkret vad som ska ske i mitt huvud. Jag tror att ju bättre du är på att utesluta saker, desto bättre författare är du. När jag ska skriva en scen, försöker jag jobba som en del asiatiska filmskapare gör. Om de tänker: »Vi vill ha bambu«, då är det bambu all the way! Färgerna, lukterna, ljuden: allt handlar om bambu. De gör ett val och står för det. Jag testar att göra så: beskriver en, två eller tre saker väldigt noga och styr undan alla andra detaljer.

Bubblan utspelar sig alltså i en samtidsmiljö. Vad är skillnaden i att införa magiska ting i vår värld jämfört med i en påhittad?

– Jag gjorde det första gången i andra delen av Korpringarna, då Hirka kommer till vår värld. Och det var jättesvårt. Det är så många saker som är viktiga i vår värld. Alla detaljer, hur långt det är från den ena till den andra platsen och så vidare. Du kan inte längre hitta på dina egna regler. Samtidigt är det få saker som blir så effektfulla som om man fixar att introducera något lite övernaturligt på ett ställe där du inte är van vid det.

Siri Pettersens råd till den som vill skriva realistisk fantasy:

1. Tänk på hur karaktärerna reagerar på det som händer.

2. Använd gärna kända fantasyelement – men ändra något med dem.

3. Fall inte för frestelsen att göra det fantastiska alltför fantastiskt.

Bubblan bygger på en fantasi jag själv hade när jag var liten, att jag var i en glasbubbla och kunde segla över hela världen. När Korpringarna gavs ut kom den här fantasin tillbaka. Egentligen skulle jag börja med min nästa bokserie, som jag skriver nu, men det blev ett heltidsjobb bara att administrera allt kring Korpringarna och jag kände: Kan jag inte bara få vara ifred och skriva? Så uppstod berättelsen om Kine. I en uppdiktad värld hade en gigantisk bubbla inte verkat så fantastiskt, men i hennes rum blir den plötsligt mer verklig, eftersom vi kan känna igen oss i kontexten.

Annons

Och hur lanserar man magi bäst i exempelvis ett tonårsrum?

– Reaktionerna är som alltid väldigt viktiga. Kine ifrågasätter sina upplevelser väldigt mycket i början. En annan viktig sak att tänka på är att väldigt lite kan vara väldigt mycket. Till exempel såg jag Cirkeln på bio när jag var i Sverige. I en scen skulle de visualisera en magisk ritual, där huvudpersonen satt i en cirkel. Hon satt och sköt rygg. Och formen på ryggen var bara lite för kraftig för att det skulle var möjligt. Och det var så ohyggligt äckligt. Det var helt genialt – så liten skillnad på det som var magiskt och det som var äkta, att du trodde på det.

I Bubblan blir magin ett effektivt sätt att beskriva ett mänskligt dilemma som många kan relatera till. Är det därför du valt fantasygenren?

– Ja, så är det, det fantastiska gör det lättare att skriva om verkliga problem. Som här: behovet av att vara i fred, och samtidigt ha relationer med andra människor. Hur meningslös hade inte bubblan varit om den hade varit metaforisk? Det hade kunnat bli ett deprimerande samtidsmanus om en person som satt ensam i en källare, drack för mycket och aldrig träffade andra. Olidligt! Många undervärderar fantasy, att det bara skulle handla om verklighetsflykt, men jag menar att den har en extremt viktig uppgift i att uppmuntra människor att tro: ja, vi kan rädda världen! Det är något vi idag behöver mer hjälp med än någonsin.