Foto: Kim Svensson

Städa ditt manus

Innan du skickar iväg ditt manus till förlag är det dags för storstädning. Men trots att de flesta känner till vikten av ett väl genomarbetat manus, börjar många redigeringen i fel ände. Det är bortkastat arbete. Här visar vi hur du istället städar ditt manus från grunden.

Kill your darlings. Denna odödliga lärosats i skrivandets konst har genom åren tillskrivits den ena stora författaren efter den andra; Twain, Faulkner, Hemingway, Orwell och Auden har samtliga fått äran för uttrycket. I själva verket kommer dock rådet från en i övrigt ganska obskyr personlighet. Det var nämligen den brittiske författaren Sir Arthur Quiller-Couch, som 1916 i sin bok On the Art of Writing myntade orden ”Murder your darlings”, och antagligen skulle han ha varit ganska bortglömd för eftervärlden om det inte varit för denna bistra uppmaning.

Det finns många mindre flashiga sätt på vilket Quiller-Couch kunde ha uttryckt sitt diktat. Han kunde till exempel ha sagt: ”Eliminera alla ord och fraser – oavsett hur tilltalande de verkar – som drar obefogad uppmärksamhet till sig själva (eller till författaren) på bekostnad av berättelsens framåtrörelse”.

Men vem skulle minnas det?

Ironiskt nog kan man idag konstatera att frasen ”Döda dina älsklingar” i sig blivit – just det – en älskling. Här skulle jag därför vilja nämna en annan sådan där kärnfull grundsats om skrivandet: Att skriva är att skriva om. Den är inte lika mordisk till sin natur, och kanske inte fullt lika rakt på sak. Men redigering handlar trots allt inte om att du ska prygla ditt manuskript, eller dig själv, till ett tillstånd av total självförnekelse.

Din förhoppning är antagligen att din text ska ge någon form av intryck.

Du kanske hoppas att du ska kunna skapa något som flyter naturligt och smidigt, en historia man omedelbart kan ta till sig men som också har kraften att påverka; något som har en djupare mening, eller är så träffande formulerat att texten dröjer sig kvar länge.

Annons

Lägg märke till att vart och ett av dessa mål förutsätter någon annan: läsaren.

En av mina favoritfastrar brukade säga: ”Du känner dig själv genom andra.” Författarens motsvarighet till detta skulle kunna vara: ”Kvittot på din prosa finns hos läsaren, inte hos författaren.”

Därför är det också läsaren som ska stå i centrum när det är dags för storstädning av ditt verk. Här följer några viktiga saker att tänka på under redigeringen:

 

1. Liera dig med läsaren 

Om vi utgår från att du redigerar din text för att göra den mer tilltalande för läsaren, varför inte inkludera medbrottslingen i själva planeringen av brottet?

En sanning bakom uttrycket ”Döda dina älsklingar” är att många författare, i stunder då de berusas av sin egen formuleringskonst, gärna ignorerar det faktum att det finns något där som inte riktigt funkar. Texten säger ”titta på mig” istället för ”fortsätt läsa”. Läsare uppfattar detta betydligt oftare än författaren själv, eftersom de närmar sig texten utifrån, medan författaren kommer inifrån.

Hur du än väljer att lösa det – det kan vara genom en skrivargrupp, skrivarkurser eller vänner och kollegor – så är det guld värt att skapa en tillitsfull relation till en läsare. Det ska vara någon vars instinkter du respekterar och som är beredd att vara uppriktig mot dig – en person som vill, och förväntar sig, att du ska vara briljant, men som också har förmågan och är fullt beredd att såra dina känslor om det blir nödvändigt. För din egen del behöver du kanske inte ta till dig all kritik, men du måste lära dig att respektera de helt rimliga förväntningar och omdömen din text får från dem du föresatt dig att nå fram till.

Om en rättvis läsare inte finns tillgänglig så kan du, och bör du, försöka träna upp din egen förmåga att läsa din text med objektiv blick, men det är lättare sagt än gjort. Vi läser automatiskt in de intentioner vi haft med vår text – vi vet vad som döljer sig ”mellan raderna” – och ser inte behovet av att lyfta upp detta på pappret, så som vi genast hade gjort med någon annans text.

Annons

Att lägga texten åt sidan en tid kan ibland vara ett bra sätt att skaffa en mer objektiv blick på den, men det förutsätter såklart att du har lyxen att kunna vänta med den. Ett ännu bättre tips är att läsa texten högt. Vi tenderar att höra kantigheter mycket bättre än vi ser dem. Det gäller allt från klumpiga uttryck, överlastat språk och flamsig dialog till dålig prosa och taskig rytm.

 

2. Titta under ytan

Aristoteles trodde att ett bra handlag med språket, så som stil och karaktärsteckning, är det enklaste för unga författare att bemästra, medan det endast är genom mognad som en författare kan skaffa sig kontroll över de mer subtila aspekterna av berättandet. De där strukturerna som ligger under ytan på texten.

Vad man hur som helst kan fastslå är att det oftast är ytan som är lättast att fixa till, och därför börjar väldigt många författare där när det är dags att redigera. Man sätter sig och finslipar detaljer, vässar formuleringar och tightar till meningarna.

Detta är ett misstag. Risken är överhängande att man hamnar i det som författaren och skrivläraren James N. Frey har liknat vid att ”rätta till solstolarna på Titanic”. Ett manuskript med stora brister i karaktärsteckning, dramaturgi eller logisk helhet fixar du inte genom att putsa på prosan. Att fokusera på språket i ett manus med den typen av grundläggande brister är bara bortkastat arbete.

För att lyckas med din redigering krävs det att du vet vad det är du skriver om, vad som är din historia, din poäng, ditt tema, eller vad du nu väljer att kalla det för. Du måste veta vad det är i historien som berör dig, för det är just detta du ska försöka överföra till läsaren.

Ofta behöver du skriva dig fram till ett preliminärt slut innan du faktiskt börjar skymta det där du egentligen vill säga. Du kan behöva irra runt en stund för att upptäcka det; kanske måste du ompröva vissa passager och scener för att uppnå det intima samförstånd som krävs för att läsaren ska känna det på djupet. Men om du försöker redigera materialet innan textens djupare innebörd har utkristalliserat sig i ditt huvud – eller i ditt hjärta – kan det sluta med att du står och polerar dörrhandtag som leder in till tomma rum.

Var inte rädd för att släppa fram känslorna här. Vi lever i en ironisk tid, ibland verkar det som om ingen skulle kunna bry sig mindre, och den inställningen är döden för allt bra skrivande. Det är inget fel på känslor och passion, så länge det balanseras upp av klarsyn. Och vad är redigering om inte just detta – att balansera upp din prosa med klarsyn?

När du vet vad det är i din text som griper tag i dig själv, kan du lättare se vilken form den behöver för att kunna landa på samma sätt hos andra. Kanske är det också först nu som du får syn på strukturen bakom historien. Plötsligt kan det visa sig hur det hela måste sluta, vilka vändpunkter som måste komma och vilka avgörande beslut och insikter som måste drabba dina huvudpersoner.

Börja alltså redigeringen med de mest djupliggande och minst synliga aspekterna av din historia: karaktärerna, grundhistorien och strukturen. Först därefter är det meningsfullt att börja putsa på ytan.

 

3. lyft upp röran i ljuset 

Själv redigerar jag ofta medan jag skriver, och önskar efteråt att jag låtit bli. Det är en dålig vana som jag önskar att jag kunde bryta. Anledningen till att jag gör det är att jag vill försäkra mig om att materialet är tillräckligt starkt för att det ska vara lönt att fortsätta, men tyvärr säger detta mer om mitt självtvivel än om kvaliteten på det jag skriver.

Men jag lär mig steg för steg, och sakta blir jag bättre på att tillåta mig att skriva dåligt, för att åtminstone få ner någonting på pappret som jag kan gå tillbaka till. Vad jag vill säga med detta är: Du kan inte redigera det du aldrig skrev.

Den bästsäljande författaren John Lescroart brukar berätta för aspirerande författare att han delar upp arbetet med sina böcker i två steg. I det första steget tar han på sig sin så kallade ”geni-keps”. Med denna nonchalanta huvudbonad på skallen kan han inte göra någonting fel: Varenda scen är fylld av förtätad dramatik, det sjunger om varje replik, vartenda skämt är stor humor. När han slutligen har skrivit ett komplett första utkast, tar han av sig geni-kepsen och tar på ”kritik-kepsen”. Sedan går han tillbaka och fixar alla misstag han så glatt ignorerade när han skrev det första utkastet.

När du är redo att sätta på dig den där andra hatten, prova då följande tekniker:

 

4. skär bort överflödet

Det finns ett vanligt fenomen bland författare som vi skulle kunna kalla för tvåstegsraketen. Det är när man uttrycker någonting rätt bra, för att sedan formulera om samma sak en gång till i nästa mening, liksom för att övertyga sig själv (eller läsaren) om att det verkligen har gått fram.

Ta till exempel följande:

Han insåg att han underskattat henne, att han valt att blunda för den skugga som föll över hennes själ. Han hade förlitat sig på hennes glamour och avfärdat hennes fåfänga, uppskattat hennes ambitioner, men ignorerat hennes girighet.

Med stor sannolikhet skulle detta fraktskepp av upprepade klausuler mycket väl kunna reduceras till:

Han hade underskattat henne.

Den antydan av bitter ironi som finns i meningen säger alldeles tillräckligt, samtidigt som den gör läsaren nyfiken.

Ofta gör författare den här typen av överlastningar utan att tänka på det eftersom de har utvecklat en viss rytm när de arbetar sig fram i texten. Och det är inget fel i att tillåta sig den typen av överflöd – så länge du har på dig geni-hatten. Men när du återvänder till dessa rader med kritik-hatten på, kom då ihåg detta: Säg det en gång, säg det bra, och fortsätt framåt.

En följdsats till denna regel skulle kunna uttryckas: Lita på undertexten.

Eller med Billie Holidays odödliga ord: ”Don’t explain”.

En stor mängd onödigt arbete läggs ofta ner på att försöka banka in någonting i huvudet på läsaren som du redan förmedlat ganska väl.

Skämt som du förklarar är aldrig roliga. Historier som du förklarar är aldrig intressanta. Hemligheten är att servera så mycket att läsaren känner sig engagerad, men inte så mycket att hon känner att du försöker kontrollera hur hon ska reagera på texten. Få saker i en text får det att krypa så i kroppen som när författaren hamrar in det uppenbara, eller förklarar saker på ett tendensiöst, eller onödigt långt sätt: ”– Jag älskar dig, utbrast hon med värme.” Kom ihåg: Läsaren är en medbrottsling, inte en fånge. Situationen är aldrig den att läsaren är ”för dum för att fatta”, eller kommer att vara helt vilse utan dina noggranna förklaringar. Tänk hellre tvärtom: har du skrivit det bra är alla förklaringar överflödiga.

 

5. Städa upp i ditt manus

När tidningssidor formges kan ett löst hängande ord i en dialog tvinga fram ett alltför tidigt sidbryt, och kosta redigeraren en inte obetydlig bit utrymme på sidan. Detta föranleder många redigerare att gå tillbaka och fokusera på de där orden som hänger och dinglar i slutet av ett stycke (i journalistkretsar kända som ”horungar”). Målet är att försöka knipa ihop den sektionen så att inte en hel rad går förlorad på grund av ett eller ett par ord.

Innan jag provade hade jag aldrig kunnat föreställa mig hur användbar denna jakt på horungar kunde vara även när det handlade om att strama upp min prosa. Det som jag trodde var ett koncentrerat och stringent stycke text kunde nästan undantagslöst förbättras ytterligare om jag verkligen var tvungen att strama upp det ännu ett snäpp.

De färdigheter du lär dig genom att befria din text från horungar går att omsätta hela vägen genom ditt manus. Så skärp till dig lite extra i din jakt på en klar och sammanhållen prosa. Du kommer att ha stor nytta av det i ditt skrivande, även efter att alla horungar fångats in.

 

6. Fyll i luckorna

Nu handlar ju inte all redigering om att skära bort text. I uttrycket ”less is more” finns ett underförstått tillägg: ”…såvida det inte är för lite”.

Att fylla i texten under redigeringen kräver att du känner dina styrkor och svagheter som författare. Ibland, på områden där du är svag – låt säga att det är miljön, rytmen eller bakgrundsteckningen – kommer din text att kännas trött och bristfällig. Här kommer en pålitlig läsare, eller ett vältränat öra, särskilt väl till pass. De kan uppfatta ställen där det ekar tomt bättre än du, och det kommer att finnas gott om luckor i ditt ofärdiga manus. Däremot är det inte så att du måste bli stark i samtliga grenar för att det ska vara någon idé att fortsätta.

Författaren Elmore Leonard visste till exempel att hans talang låg i dialogen, men att han brast när det kom till att beskriva olika saker. Därför valde han att fokusera på det han kunde bäst och lät dialogen – med alla de nyanser, karaktärsdrag och konflikter som inryms i den – bära upp hela historien. Avsaknaden av beskrivningar fick läsarna fylla i på egen hand.

Allt skrivande, och särskilt fiktion, kräver ett visst mått av trollande – den där typen av skenmanövrer som lockar läsarens uppmärksamhet åt ett håll för att undvika att de upptäcker en miss någon annanstans.

När du redigerar en text med uppenbara luckor kan du alltså lösa det genom att först av allt försäkra dig om att du utnyttjat dina styrkor till fullo. När du verkligen gjort det är det mycket möjligt att de gapande hål du trodde fanns där inte längre verkar särskilt uppenbara.

Att skriva för lite och lämna hål i texten kan också vara en form av skrivkramp och skulle lätt förtjäna en helt egen artikel. Men botmedlet är ofta – som jag nämnde tidigare – att du ger dig själv tillåtelse att skriva dåligt, så att du åtminstone har något att arbeta vidare med. Att redigera ett material som kräver omfattande förbättringar är trots allt oändligt mycket lättare än att bestiga det där hopplösa berget som ett tomt pappersark är.

Det exakta citatet från Quiller-Couchs On the art of writing är: ”Whenever you feel an impulse to preperate a piece of exeptionally fine writing, obey it – wholeheartedly – and delete it before sending your manuscript to press. Murder your darlings.”