Slutet gott allting gott?

Det är lätt att skjuta det på framtiden – själva slutet. Men förr eller senare måste du dit, och en stark text med ett svagt slut kommer att göra dina läsare besvikna. Författaren och skrivarcoachen Elisabet Norin visar några vägar att gå.

I skrivandets underbara värld pratar vi ofta om hur man som författare ska få till den perfekta, fängslande och löftesrika starten på sin roman eller novell. Med all rätt. Om du inte kan få läsaren att fortsätta läsa efter inledningen behöver du ju inte bekymra dig om resten.

Dumt nog pratar vi inte så ofta om avslutningen, som kan vara lika viktig. Slutmeningarna bestämmer vilken upplevelse din läsare ska ta med sig ut ur läsningen.

Jag hörde en person säga att det inte spelar någon roll hur slutet är: det leder ju ändå inte vidare. Det är mycket korttänkt. Dels handlar det om hur slutet kopplar till berättelsens början – om de trådar som lades ut, konflikten som etablerades och som behöver få en vettig avrundning. Viktiga trådar får inte hänga och slänga. Dels är det den känslomässiga upplevelsen som ofta är knuten till språket. Om den språkliga tonen inte är i samklang med storyn i övrigt är det som att lyssna på falsksång.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Artikeln publicerades i Skriva #6 2013 (20 oktober 2013) och är skriven av .