Skriva ­tillsammans

Att skriva med någon annan kan ­främja ­kreativiteten och skärpa skrivdisciplinen. Skrivas Johanna Wiman vet vad som krävs för ett smidigt samarbete – och vilka fall­gropar du ska undvika.

Sjöwall/Wahlöö. Roslund & Hellström. Lars Kepler. Några av de absolut mest kända svenska författarskapen är duor, så det är knappast någon slump att författarpar nu är vanligare än någonsin. Fenomenet syns ­tydligast inom deckargenren, delvis eftersom allt fler manusförfattare – som är vana vid att skrivandet är ett lagarbete – sadlar om och börjar skriva romaner (som Hans Rosenfeldt, känd både för sina TV-serier Bron och Marcella och för sitt författarsamarbete med Michael Hjorth). För deckarförfattare, som vanligtvis skriver serier, kan ett samarbete också vara ett sätt att hålla flera serier igång parallellt. Dessutom kräver genren att handlingen planerats tidigt, vilket underlättar ett samarbete.

Trenden är emellertid bredare än så. Fruktbara samarbeten finns inom snart sagt alla genrer, från Alex Schulmans och Sigge Eklunds populärpsykologibästsäljare via Lisa Bjärbos, Johanna Lindbäcks och Sara Ohlssons ungdomsboksserie till Jessica Almenäs och Lovisa Sandströms träningsböcker för kvinnor. Självbiografier där huvudpersonen ofta samarbetar med en författare eller journalist, har också blivit allt vanligare.

Men alla författarpar blir inte lyckliga äktenskap. I vissa fall har det skurit sig rejält. Skriva har talat med förläggare, och redaktörer, författare och jurister, och vet vad som krävs för att samarbetet ska bli lyckat.

 

REFLEKTERA ÖVER FÖR- OCH NACKDELAR

Skrivande är en ensam syssla. Med en författarpartner kan du dela arbetsdagarna, glädjen och utmaningarna med någon annan. Därtill blir skrivdisciplinen bättre när ni är två; det svider mer att missa deadlines när en medförfattare drabbas.

Ett samarbete gör den kreativa processen bredare. Med två hjärnor kommer fler idéer, och fler erfarenheter att hämta material från. Därtill har du alltid en samtalspartner att testa idéernas kvalitet på. Om du är en van författare med ett redan etablerat sätt att skriva, kan ett samarbete tvinga dig att ifrågasätta dina arbets­metoder, vilket ofta vässar både idéarbete och berättande.

Annons

När boken är klar kan två författare få större spridning på den. Det blir roligare att ge intervjuer tillsammans och att göra material till sociala medier, och för den som inte är bekväm med att skryta om sitt eget arbete känns det förmodligen lättare att prata om ett gemensamt projekt. Om en av er inte trivs i rampljuset, kan den andra sköta merparten av snacket. 

De flesta fungerande skrivsamarbeten föds när två hyfsat erfarna skribenter möts. Ni behöver inte vara etablerade författare, men ni behöver ha skrivvana och en viss medvetenhet om hur skrivprocesser kan se ut. Ju längre och ju mer ni skrivit, desto troligare att ni klarar de krav som ställs i ett författarsamarbete – som att lägga den egna prestigen åt sidan och kunna ta kritik. Sätt alltid texten i första rummet!

Om vi vänder på steken – när är det en dålig idé att skriva ihop? Om du är väldigt förtjust i ditt arbetssätt, om du är otroligt fäst vid dina egna idéer, om du har en stark vilja och inte gillar att kompromissa, eller om du överlag har svårt för att samarbeta eller lätt för att reta dig på människor – då är det bättre att du skriver boken själv. 

Det kan också vara riskabelt om två väldigt olika författare beslutar sig för att skriva tillsammans. I värsta fall riskerar manuset då att bli alltför splittrat eller obalanserat.

 

VÄLJ PARTNER MED OMSORG

Att skriva ett bokmanus är tufft och tidskrävande. Du måste kunna lita på din partner, och veta säkert att det inte är någon som vill smita ifrån sin del av arbetet. Det behöver också vara någon som du kreativt och ­socialt vill tillbringa extremt mycket tid tillsammans med, både under skrivandet och efter utgivning. En bok kan leva i decennier, och det bör er ­relation också kunna göra.

Alltför olika ska ni som sagt inte vara, men para gärna ihop dig med någon som kompletterar dina styrkor. Du kanske är grym på gestaltning och dialog, och behöver någon som är vass på dramaturgi. Du kanske kan slänga ur dig ett utkast på 50 sidor, men saknar envisheten som krävs för att få ihop ett färdigt manus. Eller så är du en jäkel på att berätta en bra historia, men hade varit hjälpt av någon som är nitisk vad gäller research och faktakontroll. Vissa författarpar består av en huvudansvarig för skrivandet, och en som har djup ämneskunskap – Börge Hellström i Roslund & Hellström hade till exempel själv suttit i fängelse, men senare också arbetat som övervakare och varit en av grundarna till Kris, Kriminellas revansch i samhället – medan Anders Roslund var journalist, van skribent och den som tog huvudsakligt ansvar för att skriva böckerna.

Annons

Mindre bra: att skriva tillsammans med den oklara utgångspunkten att ni är kompisar/syskon/partner och vill göra något kul ihop. Inte minst brukar arbetsdisciplinen ta stryk av att ni främst har en privat relation.

Kort sagt: er gemensamma förmåga att skriva boken ska avgöra. Ingenting annat.

 

ENAS TIDIGT OM RAMARNA

Oavsett om du skriver med ­någon du känt länge eller inte, bör ert gemensamma bok­projekt vara strictly business. Gör upp gemensamma regler och håll er till dem. En klok utgångs­punkt är att samarbetet ska ske på lika villkor. Båda ska ha rättigheter till verket, inkomster ska delas rättvist, och båda ska ta ansvar för ­manusarbetet.

Ni bör framför allt enas om två saker. Den första: hur skrivprocessen ska se ut. Hur ska ni dela upp arbetet, inklusive den tidsödande redigeringen, och putsningen som vidtar när ni kanske trodde att jobbet var klart? I vilket tempo ska ni leverera text? Om den ena av er vill hoppa av i förtid, får den andra skriva klart boken eller skriva fler böcker i samma serie? Var också överens om huvuddragen i bokens innehåll, som huvudkaraktärernas långa bågar och de viktigaste dragen i intrigen. Om ni enas om att en av er ska dra ett tyngre lass bör detta avspeglas i hur ni delar upp inkomsterna.

Den andra grundpelaren: ekonomiska och juridiska ­villkor. Boken inbringar inte mer pengar för att ni är två, och förlaget betalar således inte ut dubbelt så stort förskott eller en högre royaltyprocent. Kanske känns det märkligt att prata om avtal tidigt i processen men diskussionen är viktig för att undvika konflikter. Är ni gröna som skribenter kan ni vänta med den här delen tills bokarbetet kommit igång, för att inte döda entusiasmen och för att ni ska etablera den arbetsfördelning som passar er. Men mer rutinerade författare bör skriva ett avtal så tidigt som möjligt. Huvudsaken är att ni, när ni väl enats om någonting, inte bara pratar igenom frågorna utan också skriver ner besluten enligt konstens alla regler. Flera etablerade svenska författare har fastnat i orättvisa avtal eller rentav blivit blåsta av sina medförfattare, trots att allt verkat rimligt från början. Förutsättningar kan förändras och konflikter kan uppstå kring allt från karak­tärernas utveckling till hur era namn ska presenteras på ett utländskt omslag. Den som då till exempel bara gjort en muntlig överenskommelse, eller trott på en agents löfte om att bevaka allas intressen, riskerar att hamna i kläm. 

Avtalet kan reglera vem som ska skriva vad, hur inkomster ska delas upp, vem som äger rättigheterna, vad som sker om någon vill hoppa av, hur aktiva ni ska vara i lanseringsarbetet, och så vidare. Tänk – återigen – på att en bok kan leva länge. Avtalet ska hålla över tid och täcka också situationer som kan uppkomma längre fram – som andra format och utländska lanseringar.

 

DAGS ATT FORMA SKRIVPROCESSEN

Det finns olika sätt att dela upp skrivandet, utifrån personligheter eller era förmågor som författare. Några exempel:

• En skriver råmanus, och en utvecklar till färdigt manus.

• Ni skriver vartannat kapitel, eller halva boken var, och redigerar sedan den andras text. Med den här metoden behöver ni vara extra noga med berättar­rösten och arbeta ­utifrån ett tydligt synopsis, så att kapitlen krokar i varandra på ett logiskt sätt.

• Ni skriver texten tillsammans (brasklapp: det blir lätt tidsödande).

• Ni skapar gemensamt karaktärerna och huvud­intrigen, och sedan tar en av er huvudansvar för själva skrivandet.

Oavsett metod bör ni ha ett gemensamt ansvar för redigeringen – det är då det huvudsakliga arbetet med att forma en enhetlig berättarröst görs.

Hur noga författarpar enas om bokens innehåll i förväg är olika. Vissa gör en minutiös plan och håller sig orubbligt till den – andra arbetar med en mer öppen skrivprocess. Men alla är överens om att vissa saker måste få utkristallisera sig under resans gång, och att man därför måste vara flexibel och öppen för nya perspektiv och idéer. Det kan handla om att berättelsen behöver kunna ta vändningar ni inte förutspått – inte minst för att skrivandet annars snabbt blir mekaniskt – men också om att hitta fram till hur man bäst jobbar tillsammans.

Var därför öppen för att arbetsprocessen kan förändras längs vägen. Som med de flesta kreativa processer lär man sig efterhand vad som fungerar bäst. För de som skriver kriminalromaner, där perspektivet vanligtvis skiftar mellan flera huvudpersoner, kan det till exempel falla sig naturligt att dela upp kapitlen så att samma författare alltid skriver om samma huvudpersoner – och då kan det vara klokt att ni får bekanta er med karaktärerna innan ni avgör vem som bäst kan skildra vilken protagonist. Huvudsaken är att ni känner att berättelsen är er gemensamma, att ingen kör över den andra.

Ni behöver också hålla ordning på manuset tekniskt, så att inte femtiotvå olika Word-­versioner skvalpar runt i olika mappar på olika datorer. Google Docs är ett verktyg med gemensamma dokument som flera personer kan skriva och redigera i var de än befinner sig. Ni kan rentav skriva i samma dokument samtidigt (även om just det kanske inte är att rekommendera). Även verktyg som Teams, som många svenskar har fått större erfarenhet av under pandemins hemmajobbande, fungerar för denna sorts samarbete. Säkert är just den tekniska utvecklingen en anledning till att författarsamarbeten blivit allt vanligare – det är långt smidigare att samarbeta än för bara tio år sedan. 

 

FUNDERA PÅ FÖRLAGSRESAN

När manuset är färdigt behöver ni enas om vilka förlag ni ska kontakta. Leta gärna förlag som har erfarenhet av att ge ut författarduor. Följ de sedvanliga råden vad gäller förlags­kontakt (se länkar här nedan) och utöver det: låt förlaget veta varför ni skriver tillsammans, hur er långsiktiga plan ser ut och att ni har en hållbar överenskommelse er emellan. 

Får ni erbjudande om förlags­kontrakt kommer förlaget som sagt inte att betala dubbelt för att ni är två. Därför är det extra viktigt att ni pratar igenom er målbild. Är förskottsnivån och royaltynivån viktigast, eller förlagets renommé och upp­visade vilja och förmåga att ta hand om er bok?

Viktigt är också att ni går in i antagningsprocessen som ett team. Att ge ut en bok är stort, och ingen av er vill känna sig åsidosatt. Ha som utgångspunkt att ni sköter möten och mejlväxlingar tillsammans, och informera alltid varandra om allt som sker – även sådant som kan kännas oväsentligt. 

När boken väl ska ges ut kommer också ett lanserings­arbete. Prata igenom hur ni vill hantera det. Vill ni alltid framträda tillsammans? Om en tidning bara vill intervjua en av er – hur ställer ni er till det? Är det viktigast att alltid maximera bokens exponering, eller att ni får dela lika på uppmärksamheten? Och hur ska ert eget marknads­förings­arbete se ut – i vilka kanaler vill ni synas, hur ofta, vilken ton vill ni ha. Och vem ansvarar för att uppdatera och svara på kommen­tarer?

Med risk för att låta som en äktenskapsrådgivare: Prata med varandra, om både stora och små saker, och ta den andres tankar och åsikter på allvar. Då löser sig det mesta!  

Artikeln publicerades i Skriva #3 2021 (21 juni 2021) och är skriven av .