Sjöwall/Wahlöö. Roslund & Hellström. Lars Kepler. Några av de absolut mest kända svenska författarskapen består av författare som valt att skriva tillsammans, så det är knappast någon slump att författarpar nu är vanligare än någonsin. Fenomenet syns tydligast inom deckargenren, delvis eftersom allt fler manusförfattare – som är vana vid att skrivandet är ett lagarbete – sadlar om och börjar skriva romaner (som Hans Rosenfeldt, känd både för sina TV-serier Bron och Marcella och för sitt författarsamarbete med Michael Hjorth). För deckarförfattare, som vanligtvis skriver serier, kan ett samarbete också vara ett sätt att hålla flera serier igång parallellt. Dessutom kräver genren att handlingen planerats tidigt, vilket underlättar ett samarbete.
Trenden är emellertid bredare än så. Fruktbara samarbeten finns inom snart sagt alla genrer, från Alex Schulmans och Sigge Eklunds populärpsykologibästsäljare via Lisa Bjärbos, Johanna Lindbäcks och Sara Ohlssons ungdomsboksserie till Jessica Almenäs och Lovisa Sandströms träningsböcker för kvinnor. Självbiografier där huvudpersonen ofta samarbetar med en författare eller journalist, har också blivit allt vanligare.
Men alla författarpar blir inte lyckliga äktenskap. I vissa fall har det skurit sig rejält. Skriva har talat med förläggare, och redaktörer, författare och jurister, och vet vad som krävs för att samarbetet ska bli lyckat.
