Det viktigaste för en skapande människa var enligt Virginia Woolf ett eget rum som gick att låsa. I det rummet behövde författaren stänga in sig några timmar om dagen och ägna sig helt åt den konstnärliga verksamheten. För att kunna göra det krävdes också, förutom själva rummet, ekonomi i form av 500 pund i månaden.

Essän Ett eget rum utgår från de rent praktiska omständigheter som kvinnliga författare nästan alltid saknade. Jane Austen klarade av att skriva sina romaner i hemlighet mellan andra åtaganden, men hon var ett märkligt och lysande undantag, slår Woolf fast.

Litteraturhistoriens brist på kvinnliga författare längre bak i tiden berodde primärt på avsaknaden av arbetsrum och pengar, men allteftersom essän vecklar ut sig kommer den också att inbegripa ett slags mentalt rum. Eftersom kvinnliga författare fortfarande under första halvan av 1900-talet hade så lågt anseende var det nästan omöjligt för en kvinna att skriva lika fritt som Shakespeare, Tolstoj och andra manliga giganter. För att kunna göra det måste hon även hitta en andlig frizon där varken kritik eller förutfattade meningar kom åt henne under själva skrivprocessen: