År 1888 upplevde Strindberg den mest hektiska sommaren i sitt liv. Den hundhatande författaren fick tampas med åtta hundar, kalkoner, påfåglar, 22 får och tre getter, samt en förvirrad hyresvärdinna i form av grevinnan Frankenau och en oduglig förvaltare. Familjen Strindberg hade hyrt en del i slottet Skrovlyst utanför Köpenhamn över sommaren och hamnade i ett inferno av förfall och konflikter. Strindberg lockades av den låga hyran och den en gång vackra slottsmiljön. Snart uppdagades dock gårdens brister, med vanvård av såväl djuren som ägorna och själva slottet.
Strindberg blev snabbt fiende till förvaltaren Hansen, vilket mot slutet av sommaren gick så långt som till pistolhot från båda parter, en angivelse för en serie inbrott från Strindbergs sida och en anmälan för våldtäkt från Hansens sida. Strindberg hade nämligen också hunnit med att inleda ett sexuellt förhållande med Hansens sextonåriga syster, vilket gav Hansen en chans att försöka pressa den berömde författaren på pengar. De brottsliga misstankarna avskrevs dock.
Mitt i sommarvistelsekaoset lyckades Strindberg ändå författa tre av sina mest betydande verk: Fröken Julie, Fordringsägare och Den romantiske klockaren på Rånö. Det var typiskt för Strindbergs författande. Oftast gick skapandet på högvarv just när det ven och tjöt kring skallen på honom som mest.
Av hans egna anteckningar kan vi dra några slutsatser om hur han egentligen bar sig åt.
Strindbergs 7 skrivregler:
1. Skaffa rutiner
En förutsättning för att det skulle fungera var rutinerna. Enligt både Strindberg själv och samtida vittnen (som dottern Karin Smirnoff och teaterdirektören August Falck) gick han alltid upp klockan sju, hur bakfull, trött eller deprimerad han än var. Han gjorde först sin morgontoalett, gick på en promenad som var klar klockan nio och började sedan ett skrivpass där han skrev oavbrutet och i ett rus under tre timmar, till klockan tolv. Efter lunchen öppnade han och skrev brev och läste böcker fram till middagen. Detaljer verkar ha ändrats genom åren, men de tre timmarnas skrivande var konstant och ruset infann sig ofta. Så här skrev Strindberg själv om skrivprocessen:
»Det börjar med en jäsning eller ett slags behaglig feber, som övergår i extas eller rus. Ibland är det som ett frö som gror; drar åt sig allt intresse, konsumerar allt upplevat, men väljer och ratar dock. Ibland tror jag mig vara något slags medium, ty det går så lätt, halvt omedvetet, bra lite beräknat! Men det varar högst tre timmar (kl 9-12 vanligtvis). Och när det är slut ”är det lika tråkigt igen!” tills nästa gång.«
- Mer:
- Guide
- Skriv som mästarna
