Du vet att du vill berätta om ett par som träffas mitt i livet, och har barn i bagaget. Du har mycket att säga om de problem som kan uppstå när nya människor stormar in i våra liv.

Men hur ska du få snurr på berättelsen?

Jag är av den bestämda uppfattningen att vi ofta krånglar till det här med karaktärer. Vi hamnar lätt i självsvängande meditation över djupt liggande drivkrafter, eller något som närmast påminner om att skriva biografier. Plötsligt har vi skrivit långa bakgrundshistorier om uppväxt, otrogna pappor och taskiga betyg i träslöjd i sjuan, som sedan aldrig kommer till användning i boken. Men det är faktiskt inte alltid så viktigt vad människorna i din berättelse har gjort förr. (Om inte din bok handlar om en karaktär som går runt och ältar sitt tidigare liv – då blir sådana detaljer givetvis viktiga.)