Sätt fart på dina karaktärer

Varför lägga veckor på att skapa ett helt liv åt var och en av dina karaktärer? Det viktiga är ju inte vad de är – utan vad de gör, speciellt med och mot varandra.

Du vet att du vill berätta om ett par som träffas mitt i livet, och har barn i bagaget. Du har mycket att säga om de problem som kan uppstå när nya människor stormar in i våra liv.

Men hur ska du få snurr på berättelsen?

Jag är av den bestämda uppfattningen att vi ofta krånglar till det här med karaktärer. Vi hamnar lätt i självsvängande meditation över djupt liggande drivkrafter, eller något som närmast påminner om att skriva biografier. Plötsligt har vi skrivit långa bakgrundshistorier om uppväxt, otrogna pappor och taskiga betyg i träslöjd i sjuan, som sedan aldrig kommer till användning i boken. Men det är faktiskt inte alltid så viktigt vad människorna i din berättelse har gjort förr. (Om inte din bok handlar om en karaktär som går runt och ältar sitt tidigare liv – då blir sådana detaljer givetvis viktiga.)

Fokusera istället på vad människorna gör. En berättelse uppstår nämligen när någon vill något och framför allt när denna någon får problem att göra det den vill. Lisa, fem år, vill äta kakor men kakburken står väldigt högt upp på en hylla. Benny träffar Yvette på en Tinderdejt och blir kär, men Yvette tycker att Benny är motbjudande. Ulrik vill bli svearnas kung, men Assar är redan svearnas kung. Och så vidare.

Ofta är det flera viljor som krockar. Varje gång en av dina karaktärer vill något, kommer hens omgivning att vilja hjälpa eller stjälpa. Lisa vill ha kakor och det vill Amanda också, men Tom (som inte tycker om kakor) ropar på mamma när Lisa och Amanda klättrat halvvägs till kakburken. Varför? För att han är avundsjuk på att Amanda jämt leker med hans syster Lisa.

Lästips! Du har handlingen klar för dig och vet vilka roller dina romangestalter ska spela. Men känner du dem? Här är metoden du ska använda!

Nu börjar det bli en intressant berättelse, med ett tydligt skeende i nutid (jakten på kakorna) och bara den mest nödvändiga bakgrunden (Amanda leker alltid med Lisa).

Annons

En sådant här ramverk kan byggas steg för steg, och skapar till slut nästan sig själv. Följ med i detta exempel:

1. BÖRJA MED ETT NAMN

Starta med fyra karaktärer. Än så länge har vi bara figurer med kön och namn. Fundera lite över vad dina fördomar säger om en man som heter Sture och en kvinna som heter Amira. Är inte Sture lite äldre? (En snabb googling ger vid handen att Sture var ett populärt namn under mellankrigstiden, men 2003 fick bara ett barn Sture som tilltalsnamn.) Och att heta Amira kan antyda att man inte nödvändigtvis är född i  Sverige. Kanske är man muslim eller judinna, namnet är vanligt i Mellanöstern.

Fundera ett ögonblick över vad du vill och behöver veta om dina karaktärer. Hur gamla de är? Vilken status i samhället har de? Hur de ser på varandra? Och – kommer dina läsare att tolka in ungefär samma saker i beskrivningarna som du gör?

2. GE DEM ETT KARAKTÄRSDRAG

Utöver namn har alla karaktärer nu fått en ålder och varsitt karaktärsdrag. Sture är 19 och »känslig«, Britta är 45 och »trött«. Omedelbart får vi helt nya bilder av de här karaktärerna. För alla känner vi någon som liknar dem. Den udda klasskamraten vars namn lät som en vän till din farfar. Den gnälliga arbetskamraten två bord bort från dig.

Se till att karaktärsdragen är »dominerande drag« och inte bara något som poppar upp vid ett enstaka tillfälle i din karaktärs liv. Beskriver du en man som »allergiker« så är allergin det viktiga i hans liv. Det är kanske lättare att vara »ordentlig« eller »tuffing«? Eller »hypokondriker«. Det är helt OK om karaktärsdraget inte är fint eller något som karaktären själv väljer. Och det är skillnad på om folk kallar Noel »snubbe« bakom hans rygg, eller om Noel själv identifierar sig som »snubbe«. (Efter 50? För guds skull, Noel!)

Annons

Notera: det är helt OK att karaktärisera någon som till exempel »cis-man« eller »snöflinga«, så länge du är medveten om att begreppen ofta används med negativ underton och klistras på folk av andra. I vilka miljöer rör vi oss i din berättelse? Vad klingar positivt respektive negativt i de sammanhangen?

Lästips! Är alla romaner karaktärsdrivna? Och hur viktigt är det i så fall med unika romanfigurer som sticker ut från mängden? Vi frågade fyra förläggare vilka litterära figurer de går igång på.

3. SKAPA RELATIONER

Nu har det tillkommit tre cirklar som förklarar grundrelationerna mellan de här människorna. Du kanske inte vet hur det gått till än, men Britta och Noel har funnit varandra. Du har bestämt att de är »nykära«, så jättelänge har de nog inte träffats. Gör din egen fördomsfulla bedömning. Hur länge kan de där två ha varit ihop utan att upptäcka alla fel hos den andre? Sedan bostadsrättsföreningens grillfest? Sedan köravslutningen? Vad har de ens gemensamt? Sex? Stimulerande samtal? Något intresse eller kall de brinner för? Reder du ut de frågorna så drivs historien vidare.

Och om nu Britta och Noel känns som ett omaka par så är deras barn än mer olika – och har väldigt olika relationer med sin respektive förälder. (Passa på att fråga dig varför Britta döpte sin son till det anakronistiska Sture och varför Noels dotter blev en Amira? Har Amiras mor utländskt påbrå? Kanske var Sture Brittas fullständigt underbare farfar.)

Amina och Sture har inte en egen ring som knyter dem samman, eftersom de ännu inte har en djupare relation än »vem är du?«. Men det är inte svårt att föreställa sig hur de ser på varandra.

Att fundera över: vi dejtar speciellt i denna era av noggrant digitalt utvald och anpassad kärlek sällan utanför vår egen sociala nisch. Så var träffas folk med olika bakgrund? Kanske sprang Britta och Noel på varandra just på körrepetitionerna?

4. GE DEM HEMLIGHETER

Nu ger vi varje person en hemlighet, något hen verkligen inte vill ska bli känt. Den där sortens problem som äter oss levande även om vi gör vårt bästa för att strunta i dem. Den skenbart framgångsrike Noel har problem med att firman börjar gå dåligt. Unge Sture vet att mamma dricker. Pappas bästa flicka Amira raggar rastlöst på Tinder. Varför? Kanske hinner hon inte med ett riktigt förhållande, kanske tror hon att pappa aldrig skulle bli riktigt nöjd oavsett vilken kille hon träffar.

Hur påverkar dessa hemligheter dina karaktärer? Vad innebär det att Britta ljuger tvångsmässigt men samtidigt är nykär, och verkligen vill bli älskad? Vad gör hon inför Noel? Hon anstränger sig för att visa upp sig från sin bästa sida, för det är så underbart att bli sedd som någon som är värd att älska. Man vad gör hon på måndagskvällen när de inte hinner ses? Passar hon på att vara sig själv med en box vin?

Teknisk fundering: hemligheter antyds ofta i  det man kallar »undertext« – de där små sakerna vi gör, eller låter lysa igenom i det vi säger. Hur skriver du in sarkasm, ilska eller sorg i en karaktärs repliker utan att förfalla till uppgivna suckar, höjda ögonbryn eller »sa han argt«?

5. SKAPA KONFLIKT

Lästips! En intressant huvudperson bör varken vara en ängel eller fullständigt odräglig. Så här lyckas du med balansgången.

Vilka spänningar mellan karaktärerna skapar då det här bygget? Britta är misstänksam och svartsjuk på sin nye pojkväns dotter. Hon ser hur Noel sätter Amira på piedestal (oftast välförtjänt) och anar att han aldrig kommer att se likadant på henne. Samtidigt skäms Britta över att hon känner som hon känner – och hon skäms dessutom över sin egen velige Sture, som aldrig riktigt verkar få styrfart på livet.

Men är Sture så förvirrad som han verkar? Som de flesta barn förstår han sin mor bättre än hon tror. Han ser att mamma tycker om Noel och unnar henne verkligen att bli lycklig även om han vet att hennes största fiende kommer att vara hon själv. Sture har givetvis också ett egenintresse: han vill slippa ta hand om sin deppiga mamma, och han vill även slippa den jobbige Noel och hans jätteperfekta dotter.

Att tänka på: människors relationer är sällan symmetriska. Människor behöver varandra olika mycket. Och ser upp eller ner på varandra en aning. De här nyanserna finns i nästan alla relationer och det är inte alltid självklart att den karaktär som bullrar mest är den som är starkast.

6. LÅT DRAMAT STARTA

Allt väl så här långt. Eller snarare, inget är väl, men allt är i alla fall stabilt. Nu släpper vi lös ett problem i vårt paradis. Någon av våra karaktärer vill något. Låt oss säga att Amira inleder familjemiddagen med att berätta att hon vill gå en skrivarutbildning på Folkuniversitetet, hon vill göra något annat innan hon läser vidare på Handels. Men vad kan det vara frågan om innerst inne? Och hur kommer de andra karaktärerna att reagera på att Amira plötsligt vill bli författare? Vem kommer att sätta störst käppar i  hennes hjul? Och vem kommer att ge henne helt oväntat stöd? Säger Britta något om det orealistiska i att ha författardrömmar, eller stöder hon Amiras planer för att hon innerst inne vet att det gör Noel irriterad att Amira har egna planer (och om Noels värld raseras en smula, känner sig Britta lite mer på samma nivå).

Se där: vår lilla grupp börjar agera nästan på egen hand. Berättelsen är ett faktum!

Ytterligare en utmaning: var förlägger du allt detta problematiserande av relationer? »Radhusmedelklass som krampaktigt ler åt varandra över gasolgrillar för att dölja oceaner av existentiell ångest« är en otroligt sliten klyscha. Pröva att placera dina knöliga karaktärer i ett radhusområde där folk faktiskt bryr sig om varandra och är hyggligt goda vänner. Vart leder det?

 

… OCH SEN RULLAR DET PÅ

När du löst situationen ovan är det bara att skapa ett nytt problem. Men: man brukar säga att en berättelse bör förändra huvudkaraktären. Låt oss säga att Sture lyckas övertyga Britta om att gå med i AA. Får vi sedan följa med Britta när hon berättar om sitt liv inför AA-gruppen så kommer vi att få veta mer om henne – utan att Noel, Sture och Amira får reda på något. Det kommer att föröka hemligheterna under punkt fyra. Och om AA-besöken blir lyckosamma, och Britta slutar dricka, så har du en förändring av både henne och relationerna i vår kvartett. Då behöver du rita om din karta ordentligt.

Å andra sidan: många berättelser, till exempel episodiskt TV-berättande, fungerar så att man i en given situation kastar in en ny utmaning och ser hur välkända karaktärer med välkända problem och personlighetsdrag löser saken. En serie som Solsidan har exempelvis minimal karaktärsutveckling; vi vill bara se karaktärer som vi känner väl hantera nya problem.

Slutligen: notera att de här karaktärskartorna inte bara är ett spännande exempel som du kan fundera lite över för att slippa skriva. Det här fungerar på riktigt. Författaren till den här artikeln skriver böcker och är på tok för rastlös för att skriva långa kartläggningar av, och biografier över, sina karaktärer. Han gör den här typen av kartor. Och kör.

Lästips! Det sista du vill är att dina romanpersoner tråkar ut läsaren. Så vilka misstag bör du undvika? Vi frågade förläggarna.