Du vet att du vill berätta om ett par som träffas mitt i livet, och har barn i bagaget. Du har mycket att säga om de problem som kan uppstå när nya människor stormar in i våra liv.
Men hur ska du få snurr på berättelsen?
Jag är av den bestämda uppfattningen att vi ofta krånglar till det här med karaktärer. Vi hamnar lätt i självsvängande meditation över djupt liggande drivkrafter, eller något som närmast påminner om att skriva biografier. Plötsligt har vi skrivit långa bakgrundshistorier om uppväxt, otrogna pappor och taskiga betyg i träslöjd i sjuan, som sedan aldrig kommer till användning i boken. Men det är faktiskt inte alltid så viktigt vad människorna i din berättelse har gjort förr. (Om inte din bok handlar om en karaktär som går runt och ältar sitt tidigare liv – då blir sådana detaljer givetvis viktiga.)
Fokusera istället på vad människorna gör. En berättelse uppstår nämligen när någon vill något och framför allt när denna någon får problem att göra det den vill. Lisa, fem år, vill äta kakor men kakburken står väldigt högt upp på en hylla. Benny träffar Yvette på en Tinderdejt och blir kär, men Yvette tycker att Benny är motbjudande. Ulrik vill bli svearnas kung, men Assar är redan svearnas kung. Och så vidare.
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara prenumerant för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
