Så skapade vi våra karaktärer

När sir Arthur Conan Doyle hade skrivit tre romaner och en lång rad noveller om Sherlock Holmes var han så trött på sin skapelse att han lät detektivens sista fall bli från en klippa, i kamp med ärkefienden Moriarty. Läsarna kände dock inte lika­dant. De rasade över sin fallne hjälte så till den grad att Doyle tvingades återuppliva honom igen. Sedan dess har Sherlock Holmes gestaltats i otaliga filmer, tv-serier och teaterföreställningar och han har kommit att bli bra mycket större än sin författare. Och ofta är det just en stark karaktär som gör en bok älskad och ihågkommen. Kanske kan du inte redogöra för handlingen i Stolthet och fördom, men du har nog ändå koll på vilka Mr Darcy och Elisabeth Bennet är.

Även svensk litteratur har sina odödliga karaktärer. Hjalmar Söderbergs skapelser har fascinerat så mycket att de gett upphov till nya böcker: Bengt Ohlssons Gregorius och Gun-Britt Sundströms För Lydia. Kristina Sandbergs Maj har gett en röst åt flera generationers hemmafruar, och tidigare i våras firades att Ulf Lundells slyngel Jack fyllde 40 år. Arn Magnusson, västgötapojken som blev tempelriddare i det heliga landet, har inte bara blivit film utan också gjort Varnhem och kringliggande platser till pilgrimsresemål för frälsta läsare och tilldelats titeln Årets Skaraborgare. Det är nu 18 år sedan första boken i serien publicerades, men Jan Guillou minns tillblivelsen som igår.

– Uppgiften var att göra en svensk korsfarare. Problemet var bara att det inte kom några sådana från Sverige, för vårt land var en mörk kulturell utkant i Europa på den tiden. Det finns alltså inga mänskliga förebilder till Arn. Han är en helt artificiell skapelse som jag i stället byggde på ideologi och teologi.

För att Arn skulle bli en trovärdig tempelriddare som kunde tänka i de religiösa, ideologiska och filosofiska banor som krävdes blev lösningen att låta honom tillbringa en del av sin uppväxt i ett kloster. Jan Guillou läste om cisterciensermunkarna som tidigt etablerade sig i Västergötland, bland annat i Varnhems kloster. Och för att Arn också skulle bli skicklig med svärd och båge placerade Jan Guillou en sparkad tempelriddare på samma kloster. Nu fanns de yttre förutsättningarna på plats. Men hur sätter man sig in i en 1100-talspersons tankesätt och känslor? Även här var det research som gällde.