Författarna till »Konsten att skriva en bästsäljare« ger sina bästa råd

Hur tar du ditt manus från byrålådan till bokhandeln? Ska du skicka in ditt manus till ett eller flera förlag? Finns det några genvägar? Författarna till Konsten att skriva en bästsäljare ger dig handfasta råd.

Tusen sena kvällar och stulna timmar har det tagit, men nu är den äntligen klar. Boken. Du har skrivit dig igenom ett maratonlopp och nu ska din text sättas på verkligt prov – det är dags att skicka in texten till potentiella utgivare. Att få sitt manus granskat av ett förlag är att utsätta sig för den högst påtagliga risken att få ett förtryckt nej till svar.

Oddsen för ett jublande ja är dåliga, på promillenivå om du vänder dig till bjässar som Albert Bonniers och Norstedts. Av de omkring 3 000 spontant inskickade manus Bonniers får årligen antas bara en handfull debutanter, så visst är det svårt, men inte omöjligt. Och det finns faktiskt en massa saker du kan göra för att öka chansen för att just ditt manus ska ta sig genom nålsögat.

Det första är att fråga dig om du verkligen är klar.

 

Be om kritik!

Lästips! Dags att skicka ditt manus till förlag. Men vilket? Lugn! Vi har tagit reda på precis vad ­förlagen letar efter.

Som aspirerande författare vill du förstås se din text mellan hårda pärmar så fort som möjligt – men det kan löna sig att inte ha för bråttom. Skicka till exempel inte i väg manuset för att du har tröttnat på det, utan låt det hellre vila en stund och gå sedan igenom det med friska ögon och gör förbättringar. En bra tumregel är: Skriv klart, skriv om, be om kritik och skriv om igen.

Annons

Stavfel brukar inte ha någon avgörande betydelse – många framgångsrika författare sägs lida av viss dyslexi och det går alltid att städa i en text. Men det skadar givetvis inte att köra datorns rättstavningsprogram så att de grövsta felen undviks. Om du har någon språkpolis i bekantskapskretsen, och det har du garanterat, kan du låta honom eller henne läsa din text med rödpennan i hand. Felaktiga syftningar och grammatiska grodor stör läsningen – om de inte ingår som medvetna stilgrepp förstås.

När texten har tröskats en extra gång och du börjar känna dig nöjd är det dags att fundera på vilka förlag du ska vända dig till.

 

Ge inte upp!

Om du ändå blir refuserad – är det dags att ge upp drömmen om att bli författare då? Nej! Tänk i stället på alla de litterära succéer som aldrig hade blivit av om författaren hade låtit sig nedslås av ett refuseringsbrev. Manuset till Låt den rätte komma in nobbades till exempel flera gånger, men John Ajvide Lindqvist gav sig inte. Han arbetade vidare med texten och på åttonde försöket fick han napp hos Ordfront.

Får du nej från ett förlag kan du alltså se det som en signal om att ditt manus inte är helt färdigt, att det behöver vässas ytterligare. Eller så hade du bara otur och då bör du lyssna på Håkan Nesser. Hans råd till den som blir refuserad är nämligen följande:

– Byt titel och skicka in manuset igen ett halvår senare, då hamnar det hos nya personer som ser på det med nya ögon. En bok som är värd att läsas kommer att ges ut förr eller senare.

 

Vem ska man skicka sitt manus till?

Annons

Förlagen har olika profil och din första uppgift är att ta reda på vilka som har en profil som passar din bok. Att skicka in en deckare till ett förlag som bara ger ut barnböcker är inte ett bra första steg på vägen mot att bli utgiven. Det kanske låter som ett självklart råd, men förlag som tydligt deklarerar på sin hemsida att de inte ger ut poesi får likväl in en hel del poesi, och de rena fackboksförlagen får gott om skönlitterära texter i brevlådan.

Lästips! Undvik en dålig deal.

I båda fallen går manusen rakt ned i papperskorgen. Så lägg lite tid på att studera olika förlags utgivning och fundera över i vems katalog du helst vill se ditt namn. Kanske fastnar du för ett ungdomligt uppstickarförlag med formsäkra bokomslag och innovativ marknadsföring? Eller skulle du trivas bättre hos ett mer traditionellt förlag som dessutom har ett par av dina favoritförfattare i sitt stall?

Så till frågan om hur många du ska kontakta: Det fanns en tid när seden bjöd att man vände sig till ett förlag, tålmodigt väntade på svar i några månader och först när refuseringsbrevet kom så vände man sig till nästa förlag. Nuförtiden skickar de flesta sitt manus till flera förlag samtidigt och har man skrivit en förträfflig text kan det till och med bli budgivning mellan flera potentiella utgivare.

Skicka dock inte till fler än du kan hålla koll på och anteckna noga vilka du har kontaktat, så att du kan följa upp utskicken efteråt. Det kan ta flera månader innan du får svar och under den tiden riskerar du att glömma bort vilka som faktiskt fick ditt litterära alster.

 

Agenturer vanliga utomlands

En vanlig variant är att välja fem, sex stycken och om du inte får napp där kan du välja några nya att skicka till. Stora och kända förlag får av förklarliga skäl flest manus, så att skicka ditt manus till de mindre förlagen kan öka din chans att bli antagen. Konkurrensen hos dem är inte lika mördande.

Att skicka manuset direkt till en litterär agentur i stället för att gå till ett förlag är en annan möjlig väg. Agenturerna tar sig an outgivna författare de tror på och försöker sedan sälja in deras manus till förlagen – mot en viss procent av den förtjänst som förhoppningsvis kommer längre fram. Det här är den vanliga gången i många länder, men i Sverige är det fortfarande tämligen ovanligt och förläggarna kan vara en smula skeptiska till de debutantmanus som agenterna serverar.

 

Vad händer efter att du skickat in ditt manus?

När ditt manus har landat hos förlaget hamnar det tillsammans med veckans övriga skörd av inskickade texter. Vem som tar hand om den första gallringen varierar från förlag till förlag. Ibland delas manusen upp på förlagets anställda, ibland går hela högen i väg till en extern lektör som lämnar en rekommendation om vad som är värt att kika lite extra på och vad som kan kastas direkt. Förhoppningsvis går ditt manus vidare för en grundligare läsning av förlagets manusgrupp där förläggare och redaktörer diskuterar texterna. För att bilda sig en första uppfattning läser man följebrevet och en bit in i manus, i genomsnitt mellan 5 och 20 sidor.

Texter med kvalitet går vidare för en tredje läsning och den här gången är det oftast flera personer som läser hela texten. Sedan fälls avgörandet om manuset ska antas eller ratas.

Ibland händer det att ett förlag tackar nej trots att manuset är riktigt bra. Det kan bero på att de redan har tillräckligt med titlar i en viss genre och inte anser att det finns efterfrågan för fler, eller på att det inte passar in i förlagets utgivningsprofil.

Egenutgivning

Numera är det en enkel sak att själv ge ut sin bok om inget förlag nappar. Antingen lämnar man sitt manus till ett tryckeri eller så använder man sig av någon av alla de print on demand-tjänster som finns. Nackdelarna är emellertid många: du får stå för kalaset själv och får ingen hjälp med insäljning till bokhandeln, med marknadsföring eller med distribution. Risken är att boken inte ens når ut i handeln, så siktar du på att ge ut en bästsäljare får nog egenutgivning ses som en mindre god idé.

Lästips! Så gott som varenda författare har blivit refuserad. Skriva har undersökt den del av författarprocessen som det sällan talas om.

Finns några genvägar?

Att gå i ovisshet och vänta på ett svar i flera månader kan vara en pärs. Förlagen vill inte att man ringer dem när man har skickat in sitt bokmanus, men ett samtal kan faktiskt göra att du får svar snabbare även om det inte påverkar deras utgivningsbeslut. Mari Jungstedt hade ingen lust att arbeta i onödan, så efter att ha skrivit ungefär 200 sidor på sin första deckare ringde hon upp Bonniers och blev kopplad till förläggaren Jonas Axelsson.

– Jag frågade om jag kunde få lämna in ett halvfärdigt manus för att få en bedömning om det var lönt att fortsätta, men han sa nej. Fast bara det att jag hade pratat med en livs levande förlagsmänniska gjorde mig så inspirerad att jag skrev klart boken, berättar hon.

Efter att ha låtit ett antal personer läsa och komma med synpunkter på det färdiga manuset var hon redo att ringa upp förläggaren igen. Det var dagen innan Valborgsmässoafton 2002.

– Jag hade ju hört att man brukar skicka till flera förlag och att det tar lång tid innan man får svar, så jag frågade om det kunde gå snabbare om jag bara skickade manuset till Bonniers. Han sa att jag skulle skicka mitt manus direkt till honom i stället.

Två dagar senare, den 2 maj, ringde Mari Jungstedts telefon. I luren fanns Jonas Axelsson som sa: ”Jag har läst din roman och det är en riktig bladvändare.”

– Jag skrek rakt ut av glädje. Dagen efter åt vi lunch ihop, säger hon.

Nästan exakt ett år senare utkom hennes debutbok Den du inte ser.

Trots det snabba svaret hävdar Jonas Axelsson att Mari Jungstedt inte fick någon gräddfil. Boken fick gå genom det vanligamaskineriet, vilket innebar att han lämnade texten till en manusgrupp som läste det och sedan fattade ett beslut om utgivning.

– Det kan i vissa fall framstå som att man har kommit in från sidan, men vi behandlar alla lika. I det här fallet gick det väldigt fort för jag hade på känn att hon nog ändå hade vänt sig till fler förlag, säger Jonas Axelsson, som numera är litterär chef på Bonniers.

Så visst kan det löna sig att få en personlig kontakt med någon på förlaget, men det är kvaliteten på ditt manus som avgör om det antas.

 

Söker dig med en egen röst

Lästips! Vilken typ av manus letar förlagen efter och vad letar de INTE efter? Vi bad fyra förläggare rannsaka sig själva.

Helena Ridelberg har jobbat som lektör för flera olika förlag sedan mitten av 1980-talet, och som manussållare för Ordfront i tio år.

Vad letar du efter i ett manus?

– Den äkta rösten, det är den jag söker. En tydlig, egen röst och en levande människa som har något att säga, någon som vill något och kan kommunicera. Det ska vara välskrivet och på allvar, men gärna med självironi och humor – om det är den sortens text. Jag kan också bli nyfiken på stökiga texter, sådana som skiljer sig ordentligt från mängden. Många inskickade manus liknar varandra till förblandning, och dem sorterar man raskt bort; att till exempel skriva god underhållningslitteratur är svårt, vilket inte alla har fattat.

Vilka åker i papperskorgen?

– De riktigt usla manusen är lätta att sortera bort, till exempel de med så dåligt språk att det inte går att göra något åt dem, klyschiga texter och deckare enligt formulär 1A, men också välskrivna böcker som är alltför pretentiösa, utan innehåll kanske, som försöker vara mer än de är. Men det handlar om att hitta de texter som passar förlagets utgivningsprofil, så allt som refuseras är verkligen inte dåligt. Ofta uppmanar man en författare att försöka med sin text hos ett annat förlag där man tror att den passar bättre.

 

Lästips: 10 steg för att öka dina chanser att bli utgiven.