För folk som inte skriver kan det där med redigering låta som något man klarar av på en eftermiddag, med manuskriptet i ena handen och rödpennan i den andra. De föreställer sig det kanske som något av kosmetisk karaktär, där det handlar om att byta ut vissa ord och flytta runt stycken här och var i texten. När första utkastet är skrivet tror de gärna att boken är praktiskt taget klar.
Inget kunde vara mer fel.
Vi som skriver vet bättre. Vi vet att första utkastet bara är ett råmaterial, och att ett rörigt manus kan vara om möjligt ännu mer skrämmande än det där tomma vita dokumentet du satt med när du började. Att forma det till det mästerverk det kan bli är en process som kräver hårt arbete och stor uthållighet. Det är ingen slump att så många fastnar i en ond cirkel av utkast efter utkast utan att någonsin nå fram till något som är redo möta sina läsare.
Många författare försöker jonglera med alla bitar i redigeringen samtidigt. De går igenom manuset sida för sida och tittar på alla delar av berättelsen på samma gång. De jobbar med karaktärernas utveckling och berättarstrukturen, samtidigt som de distraheras av svagheter i miljöskildringen, dialogen och själva grundtemat för berättelsen. Denna process kan bli så överväldigande att man helt ger upp.
