Svensk poesi är i kris och det är förlagens fel. Det menade i alla fall Malmöpoeten Anna Axfors som förra sommaren satte igång en debatt på landets kultursidor. Hon jämförde dansk och svensk poesi och skrev att förlagen på andra sidan bron vågar ge ut unga debutanter, som Yahya Hassan vars första diktsamling ­trycktes i över 100 000 exemplar. I Sverige däremot satsar förlagen bara på säkra kort och en vanlig diktsamling säljer på sin höjd några hundra exemplar. Den som inte heter ­Bruno K Öijer, Kristina Lugn eller Bob Hansson kan inte räkna med att få någon större spridning. Och siffrorna verkar tala för hennes sak. 2015 gav de tre största förlagen endast ut två debutanter: en på Norstedts, en på Bonniers och ingen på Natur och Kultur.

Trots detta skrivs det som aldrig förr och när dörrarna till den etablerade utgivningen stängs hittar poesin en hel rad med öppna fönster. Skrivsajter, appar, sociala medier och egenutgivning – gärna i kombination – har blivit nya sätt att nå ut till läsarna.

– Under några år publicerade jag mina dikter på ­Facebook och när jag kom ut med min bok så fanns det redan en publik. Egenutgivare får sällan recensioner och då är det svårt att nå ut. Sociala medier kan vara ett verktyg i kampen mot att poesin marginaliseras, säger Carl Henrik Monrad-Aas som nyligen ut gav ut debutboken Liv.