Låt längtan driva historien!

Övertygande romanpersoner har ofta flera drivkrafter och önskemål som står i konflikt med varandra. Så här kan du fånga karaktärernas innersta längtan och göra den till berättelsens motor.

Karaktärernas drivkrafter är centrala i de flesta berättelser, precis som i verkliga livet. Jag har börjat kalla det för »motivets tyranni«, för så viktigt är det – en person som inte vill något existerar helt enkelt bara i dålig litteratur.

Men det räcker inte med att ge en person ett mål för att hen ska bli intressant. Snarare är det ett antal konkurrerande drivkrafter som formar våra liv, något som i stort sett samtliga moraliska system som människan ställt upp har tagit fasta på genom historien. För att ta ett axplock:

PLATON liknade själen vid en droska med två bevingade hästar. Den ena strävar uppåt mot himlen och sanningen medan den andra sjunker mot marken, där svek, lättja och personliga åsikter regerar. Kusken får kämpa för att behålla styrseln över sitt ekipage.

AUGUSTINUS argumenterade för att människan är för evigt smittad av Adams arvsynd, men ändå fortsätter längta efter att återvända till Paradiset. En åter­vändo som bara kan bli möjlig genom frälsning och Guds nåd.

BUDDHISTER tror att den mänskliga själen upplever en stor brist eftersom den försöker förankra medvetandet i den materiella världen. Förgäves letar själen stadga genom välstånd, makt och fysisk njutning, när vi istället borde sträva efter ett rent medvetande i ett tillstånd av icke-jag.

Lästips! Författaren Mats Söderlund visar hur du kan dra nytta av dramaturgiska verktyg och hur du konstruerar plotten.

FREUD lärde ut att människor drivs av två inbördes motstridiga instinkter: undvikande av smärta och längtan efter att leva i harmoni med våra ideal. Bara genom att riva upp gamla sår och konfrontera smärtan kan vi befria oss från vårt förflutna och komma över våra neuroser.

Annons

Vart och ett av dessa sätt att se på människans villkor landar i en längtan efter en djupare sanning inom oss, ett tillstånd av andligt och kroppsligt välbefinnande, en känsla av syfte och mening, eller en bestående kärlek. Även om du tycker att dessa djupare sanningar är en illusion kan du inte förneka det enkla faktum att ­längtan efter dem existerar.

Varje betraktelsesätt innefattar också en inre kamp mellan våra mer ädla strävanden, och böjelser som är mindre hederliga, modiga eller hälsosamma för oss.

Så hur separerar vi denna invecklade härva av motstridiga impulser? Och hur skapar vi en historia av det?

LÄGG GRUNDEN FÖR DRIVKRAFTERNA

När jag ska utforska mina karak­tärer brukar jag börja med att fokusera på fyra grundläggande element. Vart och ett fungerar som kugghjul i samma maskineri:

1. Brist.

2. Längtan.

3. Svaghet/skada/begränsning/tillkortakommande.

4. Önskningar/behov.

Mekanismen fungerar så här:

Annons

1. Historien börjar med att karaktären lider brist på någonting, antingen medvetet eller omedvetet. Bristen kan bestå av löften som aldrig infriats, nedstämdhet, tristess, existentiell ångest eller rentav fruktan.

Lästips! Lär du dig behärska tempot och den dramaturgiska bågen så kommer du att kunna lösa nästan alla andra problem som dyker upp i din berättelse.

2. Bristen har åtminstone delvis uppstått ur en längtan. Ofta är denna längtan vag och svårdefinierad till sin natur, åtminstone i historiens början.

3. Anledningen till att längtan inte uppfyllts är olika karaktärsdrag hos personen som gör att hon nonchalerar eller trycker undan den. Hon känner att den är dum, omöjlig, skrämmande, hopplös eller orealistisk. De egenskaper som står i vägen för karaktärens längtan kan vara:

Svaghet (lathet, feghet, tjurighet, uppgivenhet).

Skada (någon form av förlust som har berövat karaktären förmågan att älska, läka eller agera på ett beslutsamt sätt).

Begränsning (ungdom, oerfarenhet, sjukdom, klass, status).

Tillkortakommanden (oärlighet, cynism, avund, fåfänga, bitterhet).

Dessa karaktärsdrag kan utgöra ett hinder var för sig, men ofta verkar de i olika kombinationer. Ett tillkortakommande är till exempel ofta en konsekvens av en svaghet eller skada. Oavsett om din karaktär har ett eller flera problem i kombination, hindrar det karaktären från att vara ärlig mot sig själv. Det förstör bokstavligen livet för henne (och kanske även hennes omgivning), även om hon inte är medveten om det själv.

4. Sedan händer någonting! Den älskade dyker upp, en kropp hittas, ett uppdrag måste utföras, bilen går sönder mitt i ödemarken. Det triggar karaktärens önskningar/behov av att reagera eller agera.

Önskan att agera är oftast den enklaste drivkraften att identifiera och definiera i en berättelse: vinn den älskade, fånga mördaren, utför uppdraget, knalla iväg till närmaste by och hämta hjälp. Tydligheten i de yttre målen gör dem effektiva och tillåter historien att röra sig på ett annat plan än de inre drivkrafternas grumliga djup. Det ger karaktären någonting att göra.

LÅT LÄNGTAN BLI BERÄTTELSENS MOTOR

I sin strävan att uppfylla sina önskningar och behov stöter karaktären på hinder, motståndare och konkurrenter: konflikt uppstår. Kampen intensifieras allteftersom svårigheterna tornar upp sig, vilket skapar ett konstant tillstånd av omvärdering där karaktären frågar sig: Varför fortsätta? Varför inte ge upp, kompromissa, vända om?

Svaret ligger i karaktärens längtan. Genom att kämpa för att nå målet, genom att inse vidden av ett misslyckande eller rentav se döden i vitögat, får romanpersonen syn på sina djupare behov och kraften i den längtan hon tidigare nonchalerat eller förträngt. Var hon medveten om sin längtan tidigare, inser hon nu den ofrånkomliga tyngden i den – nödvändigheten av att följa den. Plötsligt förstår hon vad som faktiskt står på spel, hur hon vill leva sitt liv, vilken sorts människa hon vill vara. När hon väl fått syn på det kan hon inte vända det ryggen utan att i praktiken också ge upp sitt liv.

Oavsett vilka yttre mål och ambitioner karaktärerna har i berättelsen så måste de på något sätt kunna kopplas till deras djupare, obevekliga och livsavgörande behov och längtan. Det är nämligen först då som du verkligen sätter något på spel för karaktären.

En grundförutsättning är att du åtminstone delvis kan ringa in vad denna längtan består i. Vad innebär den för just din huvudperson?

Lästips! Hur skriver man egentligen en stark scen? Författare och skrivläraren Erik Grundström visar hur du gör.

Att sätta fingret på det är inte helt enkelt: Det måste lämnas delvis öppet då det rör sig om så vittomfattande behov, och samtidigt förklara karaktärens specifika önskningar och behov på ett tydligt sätt.

Kanske har du försökt sammanfatta det i en tydlig grundsats: Att komma hem. Att bli fri.  Att finna äkta kärlek. Risken är att det inte gav så mycket. Det kan kännas otillfredsställande att försöka fånga någons längtan på ett så schablonmässigt sätt och det ligger i sakens natur – längtan är ett begrepp som gärna trotsar enkla definitioner.

En mer intuitiv förståelse av karaktärens djupaste förhoppningar och strävanden kan du istället få när du bygger upp deras bakgrundshistoria och börjar kartlägga vilka händelser i deras förflutna som har format dem. Det kan vara tillfällen av stark rädsla, mod, skam, stolthet, skuld, förlåtelse, hat, kärlek – omständigheter som hjälper dig att förstå såväl magnituden som de olika aspekterna av vad som står på spel i deras liv. Detta utforskande kommer inte bara att tydlig­göra dina huvudpersoners längtan utan också förklara vad som hindrar dem från att själva se den, acceptera och inse nödvändigheten av att följa den.

FORTSÄTT FRAMÅT OCH GÅ PÅ DJUPET

Din karaktärs längtan efter att vara en viss sorts människa eller leva ett visst sorts liv är formad av det liv hon hittills känner till. Den kommer att formas ytterligare av de händelser som sedan inträffar i din berättelse. Det förflutna och det som händer i historien kommer på så sätt tillsammans att ge en mer specifik innebörd åt sådana begrepp som hem, kärlek och frihet – saker som talar till vårt grundläggande sökande efter en mening.

När din berättelse rör sig mot sitt klimax, måste den på ett konkret sätt tillfredsställa åtminstone delar av den längtan karaktärerna bär på, kombinerat med insikten om att denna djupt liggande längtan aldrig kommer att släckas helt och hållet.

Att komma hem, kan i din berättelse handla om en specifik plats, men kommer säkerligen också att representera en större känsla av tillhörighet, trygghet och harmoni som kommer att prägla karaktärens framtida liv.

Att hitta kärleken kommer sannolikt att handla om en person (eller flera), men kan också leda till en vidare insikt om vad det innebär att leva ett liv som bygger på djupare kontakt med andra människor.

Frihet kommer att uppnås genom en flykt ur ett specifikt tillstånd av fångenskap, men öppnar också dörrarna till helt nya sätt att leva.

Du bör alltså inte se dessa grundläggande drivkrafter som enkla rättesnören för dina karaktärer, utan snarare använda dem för att ta fram komplexiteten i deras motiv, tydliggöra vad som står på spel i din historia och de utmaningar som väntar. En persons drivkrafter existerar inte i ett vakuum och kan inte urskiljas och separeras från allting annat runtomkring, och om du gör dem till enkla mallar kommer du inte att lyckas skapa det djup som karaktären förtjänar. Resultatet blir i värsta fall en endimensionell »pappfigur« som gör hela berättelsen simpel och förutsägbar. Läsarna ska inte bli förvirrade av dina karaktärers beteenden, men de bör inte heller känna sig alltför säkra.

För att sammanfatta: En människas olika önskemål och drivkrafter står ofta i konflikt med varandra. Vad en karaktär än gör så behöver läsaren känna att handlingarna bottnar i hela karaktärens personlighet – med alla de motsägelser, hemligheter och rädslor som en människa består av. Här spelar karaktärens samlade erfarenheter in – vänner, familjeband, gamla oförrätter, uppväxt, utbildning, gamla kärlekar och fiender, skam, skuld och glädjeämnen i livet.

SEN LEVDE DE LYCKLIGA… ELLER?

När du närmar dig upplösningen av din historia bör du alltså ha i åtanke att en karaktär aldrig kommer att uppfylla sin innersta längtan helt och hållet. Livet fungerar inte på det sättet. Vår innersta längtan är flyktig och outsläcklig. Modet kan vackla, ärligheten färgas av bitterhet, kärleken rosta. Ett bra slut är på det sättet framåtblickande, berättelsen gestaltar ett viktigt steg i ett livslångt sökande. Vilket du inte får ta som ursäkt för att vara vag och svävande. Din berättelse kräver någon form av avslut – även om inte karaktärernas alla önskningar gått i uppfyllelse.

När karaktärerna har övervunnit de konflikter som rest sig på vägen, har de automatiskt tvingats konfrontera sin djupaste längtan, och därmed också de svagheter, skador, begränsningar och brister som stod i vägen när berättelsen tog sin början. Det är genom att hitta bandet mellan karaktärens yttre mål i berättelsen och deras djupare längtan, som du gör dina romanfigurer – och de berättelser de befolkar – både övertygande och komplexa.

Fundera på var karaktärerna kommer att befinna sig när din historia är över: definiera hur de, genom det som hänt i berättelsen, blivit åtminstone lite mer medvetna och kapabla att bli de personer de innerst inne vill vara.

Lästips! Är du osäker på hur du ska lägga upp händelseförloppet i din bok? Här är en klassisk berättarstruktur för stora historier.

Glöm inte att denna slutpunkt bara är en anhalt på karaktärernas livsresa mot den där längtan vi alla bär på.

Använd alla sinnen

Eftersom längtan är ett så svårfångat begrepp, brukar jag upp­mana mina elever att försöka föreställa sig den inte bara med ord, utan också genom en bild, ett konstverk eller ett stycke musik. (Kom ihåg: Längtan står i kontrast till det liv karaktären lever och den sorts person hen är under nuvarande omständigheter. Du ska leta efter det som är frånvarande i karaktärens liv, inte ett soundtrack eller en målning som karaktären identifierar sig i dag.)

När jag skrev en roman om en 17-årig tjej som rymt hemifrån använde jag Ralph Vaughan Williams klassiska musikstycke The Lark Ascending för att symbolisera hennes längtan efter något djupare, modigare och vackrare i livet. Själva stycket nämns aldrig i texten och jag tvivlar på att karaktären ens känner till det. Musiken var en ingång för mig, inte för henne. Jag återvände till det både i skrivandet och redigerandet av varenda scen som involverade den här flickan, för att påminna mig om det namnlösa tillstånd av frid som hon innerst inne längtade efter.

En blyg, korrekt och anspråkslös person kanske längtar efter något som är mer intensivt och passionerat, ett liv som framkallas av en låt som Filthy/Gorgeous av Scissor Sisters, eller kanske ett foto av ett stormigt hav.

En slarvig, hänsynslös person vars liv ständigt tycks balansera på gränsen till katastrof, kanske i hemlighet längtar efter något mer fridfullt och harmoniskt. Sätt på Beethovens Månskenssonat och se vad som händer!

Den här sortens symboliska och konceptuella sätt att närma sig längtan öppnar för en djupare och mer intuitiv förståelse av karaktären. Det hjälper dig att söka dig bortom ordens brus till karaktärens innersta kärna.