J.R.R. Tolkiens böcker om hobbitarna var tänkta att läsas av barn. Men trots inslag av typiska barnbokskaraktärer – till exempel alver, troll och trollkarlar i höga hattar – har hans historier gått hem hos läsare i alla åldrar. I Peter Jacksons filmatisering av Bilbo – En hobbits äventyr gestaltas trollkarlen Gandalf av Ian McKellen.

Konsten att skriva fantasy

Kanske är du en av miljontals människor som fängslats av Tolkiens värld som litterärt projekt. Kanske vill du gå vidare och skapa ditt alldeles egna universum. I så fall är du i början på en spännande resa. Fantasyförfattaren och skrivarläraren Jorun Modén ger dig några råd på vägen.

Hur skriver man fantasy? Ja, det grundläggande hantverket är naturligtvis detsamma som i allt skönlitterärt skrivande, men det finns vissa saker som skiljer sig. När du skriver realism kan till exempel allt kontrolleras och rättas enligt verkligheten. Skriver du fantasy måste du dra in din läsare i en helt ny överenskommelse.

Den gamle mästaren J.R.R. Tolkien påpekar i sin klassiska essä Om sagor att fantasy ställer särskilda krav på författarens tanke och skicklighet: ”Fantasy innebär också en grundläggande utmaning: den är svår att förverkliga.”

Jag ska ändå försöka ringa in några råd och verktyg som fungerat för andra fantasyförfattare och även hjälpt mig i mitt skrivande.

1. Berättelsen är kung

Det finns fantasyberättelser som inte låter sig berättas i någon annan form än just fantasy, och andra historier som har mer universell prägel. I slutändan är det ändå den känsla och själ du vill ge ditt verk som kommer att avgöra genren. Ett av budskapen i Sagan om ringen, att även den minsta personen kan förändra framtidens förlopp, skulle också kunna förverkligas i en thriller, men då är det inte längre samma historia.

Lästips! Författaren Mats Söderlund visar hur du kan dra nytta av dramaturgiska verktyg och hur du konstruerar plotten.

Börja alltså med en idé. Tänk dig att du hittat ett frö utan att veta vilken art det tillhör. Det krävs hårt arbete för att få fröet att gro på fönsterbrädan och det kan ta tid innan du har insett att det inte rör sig om vare sig maskros eller gran, utan snarare en Yggdrasil. Undvik också att bli någon som skriver bleka kopior av andras fantasyromaner genom att studera historia, fackböcker och litteratur utanför din genre. Originalitet är en styrka. Det behöver inte finnas vare sig alver eller drakar i fantasy och det finns andra miljöer och atmosfärer än medeltid.

Annons

2. Levande karaktärer – från arketyper till byrackor

Precis som i annan fiktion behöver du skapa karaktärer som uppfattas som levande människor, även om de mycket väl kan vara arketyper. Låt oss säga att du ska ha en karaktär som är en mentor, vilket är en klassisk arketyp. För att arketypen också ska bli levande måste du avstå från att teckna ”en typisk mentor” – risken är att det blir en platt stereotyp. Hämta i stället inspiration från mentorer ur dina minnen eller din omgivning – bakgrundshistorier och karaktärsdrag, psykologiska beteenden, utseenden och gester.

När min förläggare kontaktade mig sa hon att ett av hennes skäl att anta Samael var att det kändes som om upplevelserna var äkta. Min familj splittrades när jag var tonåring, och en av mina bröder dog i en svår sjukdom, vilket hjälpte mig att leva mig in i Samaels sorg när hans bror blir mördad. Inom fantasy återfinns både arketyper som är renodlat onda eller goda, och karaktärer vars moral är tecknad i en oberäknelig gråskala, som i George R.R. Martins Kampen om järntronen.

Enligt författaren Lloyd Alexander kan fantasy vara ett bra sätt att visa sanningen om mänskliga förhållanden och moraliska dilemman, eftersom den bearbetar våra känslor på en djupare och mer symbolisk nivå. Författaren Diana Wynne Jones, som växte upp under andra världskriget, har sagt att om folk bara hade läst lite mer fantasy så skulle de ha känt igen Hitler som en mörk härskare.

3. Världen är mer än en miljö

Ibland får fantasyförfattare höra att det verkar så enkelt – de behöver ju bara hitta på. Men fantasin är i själva verket bara början. J.R.R. Tolkien var professor i anglosaxiska och ville skriva ett verk som skulle kompensera avsaknaden av en sammanhållen mytologi i England.

Han hämtade bland annat inspiration från anglosaxiska källor, det finska nationaleposet Kalevala, fornnordisk mytologi och sagor, samt sina personliga erfarenheter av världskrigen. I essän Om sagor kommer han fram till att fantasy är ett ord som inte bara rymmer konsten att frambringa en sekundär värld, utan också det fantastiska som inte kan existera i vår primära värld. En främmande värld kan ge ett nytt perspektiv på vår egen verklighet.

För att fantasyvärlden ska fungera måste det dock finnas en inneboende logik och en känsla av orsak och konsekvens. Det gäller alltifrån flora och fauna till historia och kultur. I Samael byggde jag en berättelse om tre bröder som härstammar från ett odödligt folk och som kan skapa egna världar. Religiösa och mytologiska referenser hämtade jag från autentiska dokument, just för att jag ville skapa en upplevelse av bevis för det som inträffar och en röd tråd i boken. Använd anteckningar, kronologier och skisser i olika former för att skapa din värld. Du behöver inte ett komplett referensbibliotek, men du måste hålla reda på allt så att du inte motsäger dig själv.

När historien sätter igång ska du ha mer än en bakgrund eller bildskön kuliss (även om den naturligtvis kan vara det också ibland) – du ska ha ett scenrum som hör ihop med berättelsen, förhöjer dramat, bidrar till gestaltningen och utsätter dina karaktärer för prövningar.

Annons

4. Nutida fantasy

Lästips! Vill du skapa en värld större än en enda historia? Ett fiktivt universum där ditt myllrande persongalleri kan frodas och berättelsen utvecklas? Då ska du läsa det här!

För berättelser som utspelar sig helt eller delvis i vår vanliga verklighet blir autentiska miljöer och fakta ett sätt att skapa en trovärdig ram. Nutida fantasy går ut på att få läsaren att gå med på att fantastiken finns i verkligheten, här och nu och mitt ibland oss. Besök helst de platser du vill använda dig av. Just nu jobbar jag med källforskning inför nästa roman och reser till flera av de platser som ska finnas med i boken – det blåser ingen vind genom internet.

För att få läsaren att gå med på att det kan finnas folk på gatan som härstammar från fallna änglar, en huldra i skogen eller häxor i en stad som heter Engelsfors kan du använda olika knep för att skapa en illusion av trovärdighet, såsom faktauppgifter (de kan vara påhittade och får ändå effekt), träffande detaljer, ledtrådar, psykologi och logik. I Samael använde jag mig av mytologiskt stoff och källor som Dödahavsrullarna för att skapa en känsla av bevismaterial. Finns det en stad som heter Sheol i romanen så ska den nyfikne kunna ta reda på att det betyder dödsrike på hebreiska.

En tumregel (men ingen regel utan undantag) är att karaktärerna inte ska uttrycka alltför stark förvåning, till exempel genom att säga ”det här är precis som i en dröm”. Om inte karaktärerna tror på din fantasyvärld, finns risken att dina läsare inte gör det heller.

Vanliga fallgropar

1. Att tro att det är ett annat hantverk. I grunden är det samma hantverk som i all fiktion.

2. Att börja med en onödig prolog. Mängder av fantasyböcker innehåller prologer som egentligen inte behövs, som om författaren känner att det krävs ett monument för att signalera att det är fantasy. Om prologen inte är nödvändig bör den strykas.

3. Att underskatta vikten av bakgrundsarbete. När du skriver fantasy bör du vara beredd på mycket omfattande efterforskningar. Du behöver också se till att du håller koll på berättarlogiken, eventuella naturlagar och begränsningar för magi.

4. Att använda outtalbara namn och märkliga språk. En människa med språköra kan snabbt skilja på fantasy-nonsens och ett trovärdigt språk. Om du vill använda påhittade språk behöver du se till att de är trovärdiga. Tolkien skapade hela språksystem med en genomtänkt grammatik och vokabulär.

5. Att skriva med ett språk som är inspirerat av ”fantasystil”. Sök din egen röst i stället och jobba ständigt på att utveckla den.

6. Att använda för mycket bakgrundsdumpar. Du behöver naturligtvis förstå hela din värld men det är vanligt att fantasyförfattare (i likhet med alla andra som skriver fiktion) skriver alldeles för långa texter om historia, miljöer och bakgrund. Det är dina efterforskningar och ska inte dumpas i manuset där de riskerar att få samma effekt som en stoppkloss. Lär dig gestaltning och exposition.

7. Att gå för fort fram. En fantasybok kan behöva flera år på sig för att mogna från idé till första utkast. Låt det ta den tid som krävs för att bli bra.

5. Magins pris

Det behöver inte finnas magi i fantasy, men om du vill använda magi behöver du fundera ut vilka villkor och regler som ska gälla. Magi som alltid fungerar och under vilka omständigheter som helst blir sällan spännande, och inte heller världar där alla har magiska krafter (jag vet, alla håller inte med). I sin bok Writing Science Fiction and Fantasy föreslår den prisbelönte författaren Orson Scott Card att du funderar över vad magin har för pris för utövaren och vad den får för konsekvenser.

En vanlig idé i hans workshops är att magikern förlorar en kroppsdel när han använder sig av magi, vilket kan leda till olika magiska system och samhällsmönster. I Samael kan de Odödliga samtala genom tankar och har krafter som innebär att de kan skapa egna världar bortom verkligheten, men några har en inåtvänd förmåga som inte går att kontrollera.

Lästips! För Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren sitter magin i karaktärerna.

Man kan också tänka sig magi som ett förklaringssystem i kulturer där man ännu inte känner till högteknologi eller psykologi, eller låta sig inspireras av svartkonstböcker. Vad skulle hända i ett samhälle där någon faktiskt kunde stämma blod eller där man var övertygad om att förbannelser fungerar?

I ett par källor i min bokhylla hittar jag några intressanta formler från 1500-talet, som hur man vållar skada genom att hugga en kniv i fotspår, tvingar en kvinna till tysthet eller gör en osynlighetshjälm.

6. Att hantera exposition

Exposition är konsten att visa och förklara din värld för läsaren. När du försöker presentera för mycket på en gång uppstår dock ett problem – en alltför omfattande bakgrund bromsar berättelsens driv och läsaren riskerar att tappa intresset. Stora sjok av exposition kallas också för infodumpar och har samma avkylande effekt på läsaren som en alltför lång bakgrundshistoria eller tillbakablick. Lösningen är att att väva samman din exposition med berättelsen. Ge läsaren information och ledtrådar i små doser samtidigt som du ser till att berättelsen driver framåt. Min roman Samael börjar så här:

– Ska vi bo här, hos munkarna? frågar Gabriel.

– De är inte munkar, säger pappa, snarare släktingar. De är som oss.

– Som mig? frågar Natanael.

I stället för att besvara Natanaels fråga, fortsätter pappa med att berätta för Gabriel, som förstår allt redan, men som inte vill förstå.

Mellan raderna kan läsaren förhoppningsvis utläsa att pappan tänker lämna sina barn hos människor som tycks lite märkliga och som Gabriel uppfattar som munkar. Men de är inte munkar, utan har något gemensamt med pappan och Gabriel, något han inte vill förklara för den andre sonen, Natanael. Kan det vara något som skiljer Natanael från de andra?

Om du lyckas väva samman antydningar och ledtrådar med gestaltning, kan läsaren lära känna dina karaktärer och få kunskaper på ett intuitivt sätt, medan historien pågår.

7. Håll stilen

Stilistiskt sett är det ganska vanligt att aspirerande fantasyförfattare försöker hitta ett högtidligt språk eller imitera någon favorit, men precis som i andra former av fiktion vinner du på att jobba med din egen röst.

Om din fantasyroman utspelar sig i en miljö inspirerad av en viss historisk tid kan du naturligtvis vilja skapa stämning med ett språk färgat av ålderdomliga uttryck och du kommer att undvika anakronismer, men tänk på legendariska fantasyförfattare som J.R.R. Tolkien, Ursula K. Le Guin och Lloyd Alexander. Var och en har en egen röst.

Lästips! Kan man skriva fantasy på svenska? Skriva tog en tur bland författare, förläggare och fantasyfans, och fann en genre i väntan på genombrottet.

Le Guin har till och med skrivit en handbok om hur man övar upp sin röst, melodi och stil oberoende av genre – Steering the Craft – som ännu inte finns översatt till svenska. ”Att lära sig att göra något bra kan ta hela livet. Det är värt det”, skriver hon.

Rekommenderas för dig