Gjut nytt liv i ditt manus

Du har skrivit din historia från början till slut. Dags att öppna champagnen och fira? Nja, för de flesta författare är det nu det stora jobbet börjar, och redigeringsarbetet kan för många kännas så tungt och krävande att luften går ur dig. Vänd på det hela, se redigeringen som en kreativ utmaning, och lyft din text till oanade höjder.

La Bufadora

I Mexiko finns det en populär turistattraktion som heter La Bufadora och som betraktas som världens största så kallade blåshål. Tidvattnet rinner in i en underjordisk grotta, trycker en marin gejser till ytan och skjuter vatten över 30 meter upp i luften. Sedan drar sig vattnet tillbaka till nästa utbrott.

Jubel och visslingar.

Ett utbrott är aldrig det andra likt. Ibland är gejsern stor och frustande, andra gånger mer behärskad. De lugna stunderna mellan utbrotten är dock ungefär likadana, åskådarna står där och väntar på nästa uppvisning, nyfikna på att se hur just den ska bli.

Jag tycker att gejsern är en ganska bra bild för en skrivprocess – plötsliga utbrott av kreativitet följt av hänförda utrop, och däremellan stunder av utvärdering. Det är så det skrivande livet bör kännas. Men ett misstag många författare ändå gör är att stänga av den där källan till fantasin helt och hållet under de lugna redigeringsperioderna. Metodiska analyser tar över, och det är ont om spontana stänk från gejsern.

Så för att förbättra din redigering – lägg in lite mer Bufadora i processen.

Annons

Här är några sätt att gå tillväga.

 

1. UTNYTTJA LÅGVATTNET

Du är klar med det första utkastet till din roman eller novell. Du har skrivit dig varm och är redo att redigera dig kall. Jag förespråkar att du väntar åtminstone två veckor innan du gör din första genomläsning av utkastet (utskrivet på papper). Sedan börjar du med att gå igenom det så snabbt som möjligt, som om du var en läsare av någon annans text – stå emot behovet av att vrida och vända på saker just nu.

När det är gjort är det dags att inleda planeringsstadiet. Börja med att skriva ner några anteckningar om de största problemen du upptäckte vid genomläsningen.

Fungerade historien i sin helhet? Står tillräckligt mycket på spel i själva intrigen? Kliver karaktärerna ut från sidorna? Finns det uppenbart tråkiga partier? Och så vidare.

Gör en lista med dessa tveksamheter och rangordna dem. Här tar den analytiska delen av din hjärna kommandot, och det är helt i sin ordning – den har väntat länge på att få hjälpa dig med allt det där roliga du hade när du skrev historien.

Nu kan du planera ditt redigeringsarbete enligt listan, och när du åter går igenom utkastet och letar efter saker att stryka och lägga till, var då redo att släppa lös La Bufadora.

2. LÅT FLOWET KOMMA PÅ ÅTERBESÖK

Annons

Som Ray Bradbury sa: don’t rewrite – relive (ung. skriv inte om – återupplev).

Det är meningen att din berättelse ska väcka känslor hos läsaren, och det kan den inte göra om du inte känner dem själv.

Om du gjorde ditt jobb när du skrev det första utkastet så innebar det också att du öppnade upp ett antal kanaler till dig själv. Du inte bara skrev historien – du kände den. Sedan, när du utvärderade ditt utkast i det förra steget, var det nödvändigt att distansera dig från ditt verk för att låta din analytiska sida ta över medan du bestämde vad som behövde göras. Men nu, för att göra den bästa tänkbara redigeringen, behöver du återkalla den känsla du hade när du skrev ditt utkast från början.

Ett sätt att göra det är med hjälp av musik. Hitta några musikstycken som försätter dig i de känslor som överensstämmer med känslorna i boken. Filmmusik brukar vara särskilt användbar. Skapa en låtlista som framkallar den stämning – eller ännu bättre, ett medley av olika stämningar – som du vill att din berättelse ska förmedla. Använd låtlistan som bakgrund varje gång du sätter dig och jobbar med redigeringen. Musik kan öppna upp en del av ditt sinne som normalt står i viloläge när du ägnar dig åt mer analytiskt arbete. Så väck upp även den delen av hjärnan och låt den arbeta till musiken.

Om den scen jag själv jobbar med är en med mycket hjärta och smärta, brukar jag till exempel spela musiken från en av mina favoritfilmer – De bästa åren. Även det gripande soundtracket till Skuggor över södern (To Kill a Mockingbird) brukar fungera bra vid dessa tillfällen. Om det däremot handlar om spänningsfyllda passager, vilket det ofta gör, brukar jag föredra ett gäng musikstycken som jag samlat ihop från olika Hitchcock-filmer och andra thrillers.

Ett annat sätt att återkalla känslan i din bok är att skapa en visuell framställning av den. Några författare jag känner brukar sammanställa ett kollage på en stor skiva, med bilder de hämtat på nätet eller klippt ur tidningar. Ett ögonkast på detta kan genast framkalla den känsla man vill åt, och den känslan kan sedan överföras till texten.

Experimentera med olika sätt att återuppleva ditt manus. Det var levande när du skrev det, så låt det fortsätta spritta av liv under redigeringen.

3. Elda på i scenerna

På de gamla järnvägarnas tid stod en eldare och skyfflade kol till loket för att hela tiden hålla ångan uppe. Det finns ett antal sätt att se till att pumpa in ny energi till redigeringen. Ett av de bästa är att analysera varje scen i ditt manus, en i taget, och försöka fastställa om det är en stark eller svag scen.

En stark scen brukar innehålla följande:

Ett tydligt berättarperspektiv.

Ett tydligt mål för karaktären.

Ett hinder (konflikt) för att uppnå målet.

En kamp som utkämpas på det känslomässiga planet hos den aktuella karaktären.

Ett resultat, det vill säga: scenen utmynnar i något som tvingar läsaren att läsa vidare.

En svag scen brukar ofta definiera sig genom att sakna något av ovanstående element.

När du väl skapat en lista med starka och svaga scener (var fullständigt ärlig här!), behöver du ta ett antal beslut. Börja med den svagaste scenen och stryk den. Stryk den även om du inte tror att du klarar dig utan den. Känns det smärtsamt? Tro mig, din bok blir bättre utan den scenen.

Gå nu vidare till nästa svaga scen. Ska du stryka den också? Om det är för mycket för dig och du verkligen vill behålla den, elda då på den istället. Det innebär att du hittar själva hjärtat i scenen och får det att glöda.

Alla scener bör ha ett hjärta, ett ögonblick som ger dem sitt existensberättigande. Tänk dig till exempel att du har en scen där Lasse går till sin chef för att be om löneförhöjning. Det första utkastet till scenen innehåller en diskussion om arbetet, om hur bra Lasse trivs med jobbet, och om chefens alla utmaningar på avdelningen.

Är något av detta trist? Stryk det.

Gå vidare till själva hjärtat i scenen:

Lasse harklade sig. ”Jo, anledningen till att jag kom var att, hmm… jag hoppades att jag skulle kunna få lite löneförhöjning. Du vet, min fru väntar barn, det är mycket att tänka på som du säkert vet. Och dessutom har jag ju jobbat här i över ett år nu.”

”Jag förstår dig Lasse” sa Göran. ”Men jag är rädd att jag har lite tråkiga nyheter.”

”Tråkiga?”

”Du förstår, det har kommit order uppifrån om att alla måste öka sin produktivitet med 25 procent. De som inte gör det kommer att bli befriade från sina arbeten.”

”Herregud” sa Lasse. ”Ja, men då är det väl som det är.”

”Jag är ledsen, Lasse.”

”Det är ingen fara.”

Vad kan vi göra för att hetta upp den här scenen?

Prova följande: titta på ögonblicket alldeles innan och precis efter själva kärnan i scenen. Hur kan du snäppa upp den känslomässiga intensiteten? Hur kan du öka konflikten i mötet? Slut ögonen och spela upp scenen igen i din fantasi. Känn den i dig själv och tillsammans med karaktärerna.

Vad kan de göra som är bara lite mer?

Lasse harklade sig. Han kände hur handflatorna klibbade och hjärtat bankade i bröstet. Han var säker på att Göran kunde höra det dunka, som om en frälsningssoldat hade stått i en parad och trummat ute i korridoren.

Det här var löjligt. Han måste ju fråga. De behövde pengarna. Med barnet på väg var han helt enkelt tvungen att få den här löneförhöjningen.

”Jo, anledningen till att jag kom var att, hmm… jag hoppades att jag skulle kunna få lite löneförhöjning. Du vet, min fru väntar barn och det är…”

”Tror du att mitt jobb är att ta hand om ditt familjeliv?” klippte Göran av. ”Det här är business, och om du inte har förstått det…”

”Jag sa inte att jag inte förstår det.”

”Var det något mer?”

”Jag menar, jag ju jobbat här i över ett år nu.”

”Akta så att jag inte börjar gråta. Lyssna nu, det är lika bra att du får veta det. Det har kommit order uppifrån om att alla måste öka sin produktivitet med 25 procent. Den som inte fixar det kan packa sina saker.”

Lasse försökte säga något, men han var plötsligt helt torr i munnen. Tungan låg där som ett stycke bark. Han började skaka. Han såg sig om efter något vasst att hugga Göran med.

Känner du hettan? Fortsätt leta efter den och känna efter vart det bränner.

4. Släpp lös gejsern

Ibland hittar man områden i sin bok som behöver utvidgas. Du kanske behöver beskriva något mer ingående, eller gå djupare in i en känsla. Kanske behöver spänningen ökas i en scen.

Var du än behöver utvidga eller krydda ditt manus så kan du ta hjälp av La Bufadora. Jag kallar det för att ”överskriva” och det handlar helt enkelt om att låta orden spruta fram i ett okontrollerat flöde. Gör så här:

Identifiera stället där du behöver lägga till eller omarbeta texten. Markera det med hjälp av en not, till exempel en bokstav eller siffra i marginalen. Noten fungerar som en unik identifikation av just denna scen.

Öppna ett nytt dokument eller bläddra fram en tom sida i ditt block. Längst upp skriver du in den not som motsvarar det ställe du markerat i ditt manus.

Skriv nu under fem till tio minuter utan att stanna upp, koncentrera dig enbart på att skapa så mycket ny text som du bara kan – överskriv!

Låt säga att jag skriver en hårdkokt kriminalroman med en privatdetektiv som berättare. Han kommer till en lägenhet i ett hus i Los Angeles för att fråga ut hyresvärden om en kvinna som försvunnit.

Här är den ursprungliga scen som jag markerat att jag behöver arbeta om:

Jag knackade på dörren. Ett ögonblick senare öppnades den och fylldes av en man. En väldigt stor man.

”Jaha?” sa han, med en djup, raspig röst.

”Jag letar efter en kvinna vid namn Song Li.”

Han gav mig en hård blick.

”Och vem är du?”

När jag nu ska skriva om scenen bestämmer jag mig för att fokusera på beskrivningen av mannen. Jag tar fram en ny sida, och så överskriver jag i fem minuter utan avbrott. Jag låter min fantasi flöda fritt:

Han var en stor man, en omfångsrik man, en kille formad som en zeppelinare, i en t-shirt som skrek efter nåd inför den massiva kroppshyddan, och axlar som såg ut som kraftiga takbjälkar, och ögon som hade exakt samma form som pizzaugnar eller lastbilsdäck. Han kunde ha ersatt en mindre amerikansk delstat med sitt omfång, eller kastat en skugga över staden i soluppgången. Lägg honom på rygg i havet och du kan bjuda ut dina vänner på en kryssning. Jag menar alltså stor, och massiv, och enorm, och allt sådant.

Och så vidare. Det häftiga är att ett avsiktligt överskrivande genererar alla möjliga överraskningar. Det mesta är sådant du inte kommer att använda, men bland allt bråte kan du hitta en pärla som du faktiskt vill ha kvar. Även om det bara är en rad eller ett enda ord så kan det vara tillräckligt.

I det här fallet tyckte jag av någon anledning om referensen till en mindre amerikansk delstat och jämförelsen av hans ögon med pizzaugnar (jag är inte säker på att den senare är helt logisk, men den kändes fräsch, åtminstone för mig). Så nu skulle min scen börja så här:

Jag knackade på dörren. Ett ögonblick senare öppnades den och fylldes av en man. Han kunde ha ersatt en mindre amerikansk delstat med sitt omfång. Hans ögon var stora som pizzaugnar.

Att närma sig texten på det här sättet kan göra att den redigerade versionen blir mycket starkare än den hade blivit om du bara hade jobbat om den i ditt originaldokument, eller om du bara tagit hjälp av din analytiska förmåga.

5. FOKUSERA PÅ DETALJERNA

Din huvudsakliga uppgift som författare är att förflytta läsaren till en fiktiv värld, som i en dröm.

Din läsare vill ju bli uppslukad av din historia, och du kan underlätta det genom att skapa en värld i din berättelse som i varje hänseende är lika levande som den verklighet vi befinner oss i.

För att få ditt manus att uppfylla allt detta och mer därtill –  utnyttja både ebb och flod i redigeringsprocessen, där du maximerar såväl kreativa svallvågor som behärskad analys. Börja med följande två metoder, som drar fördel av bådadera:

 

FÖRDJUPA DETALJERNA

En avgörande del av redigeringsprocessen handlar om att säkerställa att alla dina detaljer är så träffande som de bara kan bli, att inte ett enda ord är varken underutnyttjat eller överflödigt.

Ta till exempel den här meningen:

En tid efter att hans pappa dog, blev Bobby förälskad i en cykel i ett skyltfönster. Han gav sin mamma hintar om cykeln på alla sätt han kunde komma på, för att slutligen peka ut den för henne en kväll när de var på väg hem från bion.

Det är väl helt okej så långt, meningen kommer inte att skada någon. Men se hur mycket mer levande och verkligt det låter när Stephen King gör det i Hjärtan i Atlantis:

Åtta år efter sin fars död blev Bobby våldsamt förälskad i den tjugosextums Schwinncykel som stod i fönstret på Harwish Western Auto. På alla sätt han kunde komma på antydde han för sin mor att det var den han ville ha, och till slut pekade han ut den för henne en kväll när de promenerade hem från bion (de hade sett Mörkret i trappan, som Bobby inte förstod men ändå gillade, särskilt den biten där Dorothy McGuire slängde sig bakåt i stolen och visade sina långa ben).

Lägg märke till hur tidpunkten för hans pappas död specificeras, vilken typ av cykel det rör sig om, och namnet på butiken. Vidare nämner King inte bara namnet på filmen, utan också en specifik scen som Bobby fastnade för, och som också säger något om hans karaktär.

Det är det här sättet att berika prosan som gör att Stephen Kings berättelser verkar ha mer substans än många andra i samma genre.

För att uppnå detta kan du kombinera övningen i överskrivning vi talade om innan med din analytiska förmåga, genom research. Om du till exempel ska skriva om en bil från 1988, ta då reda på lite fakta om populära märken och modeller, hämta detaljer från webbsidor och experter, och väv sedan in dessa detaljer på ett naturligt sätt.

Och håll alltid ögonen öppna för en annan typ av detalj – den talande detaljen.

 

DEN TALANDE DETALJEN

En talande detalj är ett beskrivande inslag – en gest, en bild eller en handling – som bär på en djupare innebörd. Sådana detaljer kan snabbt ställa en karaktär, en miljö eller ett tema i blixtbelysning.

I Thomas Harris När lammen tystnar har FBI-eleven Clarice Starling skickats av sin chef på avdelningen för beteendevetenskap, Jack Crawford, för att förhöra den ökände mördaren Hannibal Lecter. Från sin cell ber Lecter om att få se hennes referenser. Vakten skickar in hennes id-kort genom gallret och Lecter håller upp det mot ljuset:

”En elev? Det står ’elev’. Skickar Jack Crawford en elev för att intervjua mig?” Han slog med kortet mot sina små vita tänder och andades in dess lukt.

Att han slår med kortet mot tänderna är en talande detalj som givetvis syftar på tändernas funktion när det kommer till att äta upp människor, till exempel folk som försökt kartlägga hans personlighet.

Att tänderna är små och vita ger också en sorts djurisk association som förstärker det hotfulla i scenen. Men det som verkligen slår huvudet på spiken är att han luktar på kortet. Det avslöjar hans längtan tillbaka till ett tidigare liv, på utsidan – han anar en doft av friheten.

Förutom allt detta ger scenen en föraning om Lecters speciella förmåga att avslöja intima detaljer om människor som han aldrig träffat förut. Det är obehagligt, rörande och livsfarligt på en och samma gång.

I Raymond Carvers novell Kan du inte vara tyst, är du snäll har ett gift par en intensiv diskussion i köket. Frun återger motvilligt detaljer från vad som hände på en fest för flera år sedan, när en annan man tog med henne på en biltur och kysste henne. Observera mannens reaktioner:

Han koncentrerade all sin uppmärksamhet på en av de svarta små karosserna på bordduken och föreställde sig att han satt inne i den. Var och en av de svarta karosserna drogs av fyra små vita hästar som dansade på bakbenen och figuren som körde hade hög hatt och höll armarna uppsträckta, och ovanpå karossen var resväskor fastspända, och på sidan hängde nåt som såg ut som en fotogenlampa, och om han överhuvudtaget lyssnade så var det inifrån den svarta karossen.

Vad som pågår i hans huvud avslöjas helt och hållet av hans associationer till mönstret på duken. Det finns ingen anledning för Carver att tala om för oss hur den äkta maken känner. Det är själva finessen med talande detaljer.

 

Så hittar du de talande detaljerna

  • Gör en lista över tänkbara handlingar, gester eller miljöbeskrivningar som skulle kunna förstärka scenen ytterligare.
  • Släpp lös gejsern och lista åtminstone 20-25 möjligheter, så fort du kan. Kom ihåg att det bästa sättet att få bra idéer är att först lägga fram många alternativ och först därefter välja ut dem du vill använda.
  • Skriv ett långt stycke där du väver in de bästa detaljerna från din lista. Redigera det sedan tills det är kärnfullt och effektivt. Den talande detaljen fungerar bäst när den är subtil och gör hela jobbet på egen hand.

Vild kreativitet och metodisk analys – du har förmågan till bådadera. Och följer du den här metoden kan du få ut det bästa av båda världar. Utnyttja kraften hos La Bufadoras ebb och flod när du redigerar ditt material, och precis som gejsern kommer din text att slå publiken med häpnad.