Bygg din egen värld

Vill du skapa en värld större än en enda historia? Fantiserar du om ett myllrande persongalleri och en längre serie berättelser som utspelar sig i samma fiktiva universum? Oavsett vilken genre du skriver i så är det en god idé att du redan från början skaffar dig kontroll över ditt bygge. Skräckförfattaren och spelkonstruktören Anders Fager ger dig ovärderlig hjälp på vägen.

Inget är som igenkännandets kärlek. Hur ofta läser vi inte böcker för att vi vill återbesöka Hogwarts eller hänga lite mer med Lisbeth Salander? Även om vi handen på hjärtat redan vet att det inte är en så bra bok? Men det är tryggt och lite bekvämt. Man vet vad man får. Man slipper lära sig nya namn eller förstå nya relationer. Häri ligger en fara. Vi besöker inte längre Hogwarts för att häpna eller lära oss något nytt eller fördjupa någonting, utan snarare för att hänga med sköna typer vi gillar. Och visst får böcker vara som att gå ner på en AW med polarna och snacka lite fotboll. Det kan vara trevligt. Massor av långkörande tv-serier bygger på den principen. Låt oss hänga med Seinfeld eller det sköna gänget i Vänner en stund. Där är ju allt lugnt och tryggt och ingen av huvudkaraktärerna kommer helt plötsligt att halshuggas ut ur serien.

Den invanda och bekanta miljön har givetvis fördelar. Är läsaren redan införstådd i premissen och karaktärerna, speciellt i en främmande fantasy- eller science fiction-värld, så går det att driva en historia längre och djupare än vad det går om läsaren måste ägna halva boken åt att lära sig nya regler för vad det nu kan vara. Riktigt gjort är ”världsbygget” något som gör dina historier rikare och mer engagerande.

Oavsett vilket så är ett bra världsbygge lockande i sig. Ett lysande exempel är Gluchovskijs Metro 2033. Vem vill inte utforska Moskvas tunnelbana efter katastrofen? Vem har inte drömt om att smyga omkring i djupa tunnelbanetunnlar och besöka överlevarna som bor på stationerna? Man tittar på kartan i början av boken och ser tecknen för de olika grupperingar som härskar över de olika linjerna och tänker, “whoa, vilken saga det här måste vara!”. Där bor det marxister och där bor maffian och där bor de militanta vegetarianerna och ett gäng som kallar sig för “Hansan” har lagt beslag på ringlinjen. För de åker runt på den och handlar med alla. Hansan. Ni fattar!

Bokens anslag fullständigt skriker “följ med!” och är så övertygande att det tar en bra stund att märka att boken inte har någon som helst handling eller en endaste intressant karaktär. Faktum är att Gluchovskijs tjuriga macho-ryssar fungerar bra mycket bättre i de spel som baserats på boken. Och varför inte? En miljö, eller värld, en ”intellectual property” (”IP”, hädanefter), kan ju faktiskt fungera bättre i ett format än ett annat.

Råden i den här texten gäller inte bara för dig som skriver om fantasyvärldar eller galaxer långt bort, utan lika mycket för dig som skriver deckare eller familjedraman i samma återkommande miljöer.

En IP är numera nästan alltid en dynamisk plats där det finns en framåtrörelse. Folk dör, träd växer och folk utvecklas. Det är egentligen numera bara i historier för de minsta som alla saker måste läggas tillbaka i lådan som de var från början i slutet på varje historia. Mängder av världar muterar idag dessutom vidare från spel till filmer, böcker och serier, och förändras lite varje gång de möter en ny plattform. Det kan kännas lite kusligt att ens figurer lämnar det trygga format man skapat dem i och börjar befolka tv-spel, serier och film, men ingen kommer att vara gladare än din bankbok.

Annons

ATT BYGGA VÄRLDEN

Grundregeln för ditt världsbygge (eller din ”premiss” om du så vill) är att ju längre du vill att din värld ska hänga samman desto mer måste du arbeta på att få den att hänga ihop. Det är viktigt att dina världar inte bara är geografi, regentlängder och namn på gamla troll, utan även ekonomi och kommunikationer. Funkar ditt samhälle? Räcker de fattiga bönderna ute på åkrarna för att försörja alla dina ädlingar? Och om vi nu är i rymden, vad lever alla dessa människor på rymdbasen av? Har de några jobb? Vem städar? Finns det några fastighetsskötare? (Att fundera kring: serien Battlestar Galactica utgår från premissen att mänskligheten reducerats till motsvarande ungefär befolkningen i Motala. Hur kan denna miljö försörja de tjogtals journalister som bevistar alla presskonferenser?) Får du de här sakerna att fungera så kommer du förmodligen att samtidigt hitta nya berättelser. Detta är en del av charmen och belöningen med en noggrant byggd värld. Efter ett tag så börjar den på något vis att föda sina egna idéer.

VILSE I ANDRAS VÄRLDAR

Att ha som yrke att skriva berättelser i någon annans värld är faktiskt ett ganska vanligt jobb bland författare. Man skriver avsnitt till framgångsrika deckarserier. Eller material till spel som MinecraftMirrors Edge eller Europa Universalis. Eller serier eller till och med teater. Jobben finns för den som vågar titta utanför romanförfattarlådan. (Nästa gång du går en skrivkurs, lär dig skriva lite manus.)
Reglerna för när man rotar runt i någon annans IP kan vara väldigt olika. Ibland får man tonvis med manualer och föreskrifter att förhålla sig till, ibland får man bara order att “stoppa tillbaka leksakerna i lådan” när man är klar. Inget ska ha gått sönder och världen ska vara oförändrad. Ibland lär man sig kopiösa mängder mytologi utantill och får bara därför höra ”kan du inte bara ösa på och komma på något nytt?”
Svårast är givetvis att förhålla sig till stora världsbyggen med en stor och noggrann fanbas som kräver att alla små detaljer stämmer exakt. Det kan bli många timmar med styrdokument och databaser för att få ihop den mest triviala scen.
En väg in i detta är givetvis fanfiction. Ett träsk av högt och lågt (och du måste ha hög tolerans för folk som skriver på engelska för att tre av deras kompisar tycker att de är JÄTTEBRA på engelska) och ett fantastiskt roligt sätt att pröva sina texter på.

Det kanske verkar som en fasansfull tanke att det är viktigare med socioekonomiska aspekter på landet du just uppfann än färgen på ett fjärran bergsmassiv. Att någonting bygger på socioekonomiska aspekter låter ju så fruktansvärt tråkigt. Men om en by bara har åtta arbetsplatser och jobbet i korvkiosken blir ledigt så händer det saker. En hel familjs försörjning är säkrad.

Samma sak gäller med smeden i orchbyn eller doktorn på rymdskeppet. För tänk dig att försöka förklara vad som händer i mellanöstern utan ekonomiska intressen, religion och etnicitet. Allt som pågår där idag skulle vara omöjligt att begripa utan dessa drivkrafter och den senaste närhistorian. Att du skrivit ihop regentlängder på flera tusen år hjälper föga. En plats som Kyhberpasset formar en hel regions historia och ekonomi.

Jag upprepar detta: Politiska förhållanden, sociala och religiösa konflikter är oerhört viktigt, för det är de som skapar spänningar och en värld för dina karaktärer att förhålla sig till. En klasskamp eller ojämlikhet eller religiös problematik som överlever första kontakten med verkligheten och snarare utvecklas och djupnar ju mer man läser om den är spännande och ger dig massor av saker gratis. Vilka gäng tillhör dina karaktärer? Var ligger deras lojaliteter? Vilka ligger de med? Vilka skulle de döda sina syskon om de låg med? Vad är mot naturen? Vad är heligt och något man skryter om?

MIN LILLA VÄRLD

Jag har byggt en större värld de senaste åren. Det som i brist på formellt namn kallas ”Kulternas Värld” och är en miljö för moderna skräckberättelser, huvudsakligen i Stockholm. Bygget började som delar av rollspelsäventyr och adoptioner av ännu äldre Lovecraft-berättelser. Det var mer roliga än seriösa koncept. Vore det inte roligt om en grupp av Lovecrafts djuphavsmonster – The Deep Ones – huserade i Stockholms skärgård? Vore det inte ännu roligare om dessa på något vis stött på svenska flottan under alla dessa ubåtsjakter på åttiotalet?

Den uppmärksamme kan här skönja en av huvudtrådarna i min litterära produktion: Havsmonster i Stockholms skärgård. En annan tråd, de kannibalistiska tonårsflickorna utanför Borås, kommer från samma idéer. Vore det inte roligt om en av dessa sekter av skrikande kultister faktiskt fanns i Sverige?

Bygget växte fram stegvis, även om jag visste att jag från första början gav mig in i ”Kulternas Värld” för att bygga en stor mosaik. Vilja och idéer fanns, men mycket blev om inte fel så i alla fall onödigt tillkrånglat. Bygget har aldrig kraschat, men däremot har det blivit väl svårt att överblicka. Gör jag något liknande igen så skulle jag göra det annorlunda. Jag skulle ha skapat ett antal styrdokument när jag började. Ett personregister med i alla fall födelse och dödsår för alla karaktärer hade varit praktiskt. Jag är nu uppe i över 200 karaktärer och de blir fler och fler.

FEM SNABBA TIPS

Det är spännande att låta sina läsare lära känna ett stort persongalleri och inse vilka de tycker bättre och sämre om, vilka de vill att du ska ha med oftare och vilka de verkligen avskyr. (Det sista är ett gott tecken – de mest problematiska karaktärer är de som lämnar åskådaren likgiltig.)

Annons

Skildra arkitektur och funktioner ur en pendlares perspektiv, hellre än att du förvandlas till en entusiastisk turistguide. Hellre ”kö till teleportörerna, igen. Röstade jag inte på de som sa att vi skulle bygga fler?” än ”och till höger ser ni Svarta Tornet….”

Lagar och regler och knäppa ritualer skapar bra historier. Låt dina orcher ägna sig åt något lika konstigt som en svensk midsommarafton, där de av hävd och oklara skäl dansar runt en jättefallos och leker att de är grodor. Hitta på en bestämmelse lika egendomlig som de svenska lagarna kring danstillstånd och ta dem ombord på ett rymdskepp.

Det finns astrakanäpplen och Gucci-skor även i rymden. Och ingen förklarar någonsin sådana begrepp. Man beställer bara en bägare tokjos eller drar på sig sina Caurouselle, för i kväll är det fest och det gäller att se bra ut.

Tänk på att du inte nödvändigtvis behöver rita en helt ny världskarta. Det går också att bygga in vår värld i din värld. Som ett Hogwarts eller en Cirkel. Dessutom är det ju kul med troll i Borlänge. Eller vampyrer i Blackeberg.

Kanske också ett register över vilka texter de förekommer i och vilka personer de känner. Något slags register över vem som är vän med vem. Jag har läst att både Georg RR Martin och JK Rowling har folk anställda som håller ordning på deras världar. Det låter bekvämt, men man behöver inte ha en anställd redaktör för att få ihop en längre berättelse. Men det kommer en punkt när man inser att man är ute på djupt vatten och det är långt innan dess man bör ha skaffat sig de dokument eller den hjälp man behöver.

Och det gäller åter igen att skaffa sig rätt listor, kartor och scheman. Förhistoria är viktigt. Inte vad den och den alvkungen sysslade med för femtusen år sen, utan vad som hände i höstas. För tre år sen. Precis som att alla vi är formade av sittande regering, 9/11 och det faktum att Idol alltid tycks gå på tv, så är sagofigurer präglade av närtiden. Alla Stormtrupparna i Star Wars vet var de var när Dödsstjärnan förstördes. Och alla orcher i Mordor vet att Sauron varit lite sur sen den där ringen brann upp och kan berätta en spännande historia om det ur just sitt perspektiv.

Det kan sägas hur många gånger som helst att detaljer är viktiga och får dina läsare att känna att du bryr dig. Och den som verkligen fördjupar sig i din värld får något tillbaka. Göm gärna obskyra detaljer och hemligheter i texten – sådana som spelindustrin kallar för ”påskägg” – som bara den verkligt inbitne läsaren uppskattar. I mina böcker kan påskäggen vara att den historiskt intresserade får hänga med när jag blandar verkliga händelser med rena skrönor och avsiktligt suddar ut gränserna mellan dem.

Ingenjör Andrées luftfärd är en favorithistoria att bygga vidare på. Tanken på att Andrée sökte någon dold stad i isen eller vad det nu kan ha varit är alldeles underbar. Och jag vet givetvis numera varför Stockholms slott brann där i slutet på 1600-talet, vad det var man försökte förstöra, och många av mina läsare vet också vilka som kan vara ansvariga. Vi delar på en hemlighet.

MOT EVIGHETEN

Hur länge ska det fungera? Det är värt att tänka på. Om saker börjar falla på sin egen orimlighet redan i din andra berättelse så kommer ingen att vilja läsa en fjärde historia. Just därför är det bra om du ligger långt före publiken. I alla fall i den stora planeringen.

Se till att du innan du släpper in folk i ditt bygge har ett antal händelseförlopp eller ”plot lines” uträknade. Att du vet vad som ska hända i de tre första böckerna (säsongerna). Plantera trådar till dessa från första sidan. Det är generellt en teknik som faktiskt ger ditt världsbygge djup. Du nämner tidigt saker lite planlöst och långt senare kopplar du tillbaka till dem. Du nämner tidigt att din huvudkaraktär träffat tre figurer, tre namn som flimrar förbi och de har egentligen inget med historien att göra. När du sen behöver en karaktär med lite djup tre böcker senare så plockar du upp en av dessa tre. Dina läsare kommer att imponeras över hur förutseende du varit.

Du kommer att verka smartare än du är.