Bild: Sniegirova Mariia

Bättre start för bättre historier

En bra öppning är en kraftfull sak: den kan fånga en förläggares uppmärksamhet, sätta tonen för resten av verket, och försäkra att läsarna stannar kvar ända till slutet. Här är tio sätt att styra din historia till framgång.

Meningen du just nu läser har potentialen att sätta en outplånlig prägel på vårt kulturella medvetande och ändra kursen för hela vår västerländska civilisation.

Okej, jag kanske överdriver lite. Men vilken författare drömmer inte om att skapa en inledningsmening som uppnår den omedelbara igenkänningen och ikonstatusen som ”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen”, eller den beständiga kraften i ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord…”?

När det gäller skrivande, precis som när det gäller dejting eller försäljning, är den inledande reaktionen avgörande. Som reklamen brukar påminna oss om: du får inte en andra chans att göra ett första intryck.

Därför är det synd att den första meningen ofta lämnas därhän ganska snabbt på olika skrivarkurser. Medan man lägger mycket tid på att drilla de aspirerande författarna i gestaltning, karaktärsteckning och intrig, är det få – om ens några – skrivlärare som ägnar lektioner åt hur man skapar de första raderna, eller ens det första stycket. Detta trots att vi vet att många förläggare och litterära agenter ofta inte läser vidare om inte starten lyckats väcka deras intresse.

Det slog mig att den enda instruktion jag själv fått på området var de förmaningar man fick i skolan om att börja med ”något spännande”, och det var när jag insåg detta som jag började avsätta en hel termin av min skrivutbildning till just de första raderna.

Lästips! Vill du skriva men saknar en historia? Misströsta inte! Här är tre steg till din bokidé!

Med åren har jag blivit övertygad om att ödet för de allra flesta litterära försök ligger i det första stycket. Jo, jag tror rent av att det är helt avgörande för om man ska lyckas eller ej. Och hur det första stycket fungerar är i sin tur ofta helt beroende av slutet på den allra första meningen.

Annons

Tänk på varje historia du skriver som en sten som rullas nerför ett berg: den kommer at kränga fram och tillbaka på sin utstakade väg, men platsen där den ursprungligen släpptes är ändå det som huvudsakligen avgör dess fortsatta bana. Glöm aldrig att den övergripande utvecklingen i en berättelse eller en roman, precis som en lavin, framför allt avgörs under de allra första sekunderna. För att skapa en övertygande historia måste du först fyra av den i rätt riktning.

Här är tio sätt man kan göra det på.

 

1. BYGG UPP ENERGINIVÅN

Den första grundregeln för öppningsmeningar är att de ska besitta det mesta av det som kännetecknar hela historien.

En öppningsmening bör ha en tydlig röst, ett betraktelseperspektiv, ett grundläggande upplägg för historien, och någon sorts vink om karaktärerna.

I slutet av första stycket ska vi också ha fått veta något om miljön i berättelsen och vilken som är konflikten, såvida det inte finns en särskild anledning till att undanhålla denna information för läsaren.

Detta behöver inte innebära väldigt noggrant utarbetade eller komplexa öppningar. Det räcker att hålla sig till det enkla. Ta till exempel öppningen i Flannery O´Connors En bra karl är svår att finna, där det konstateras: ”Farmodern ville inte fara till Florida”.

Redan där har vi en tydlig röst – något distanserad, möjligtvis ironisk – som hänvisar till farmodern i bestämd form.

Annons

Vi har också ett grundläggande upplägg: en konflikt kring en resa. Och vi har en antydan till karaktärsteckning – en envis eller beslutsam äldre kvinna.

Lästips! Alltför många opublicerade romaner har åkt i papperskorgen av samma anledningar. Här är botemedlet mot sju vanliga åkommor.

Även om vi inte känner till den exakta miljön så kan vi genast utesluta antikens Grekland, det medeltida Rom och ytterligare ett oräkneligt antal platser och tider. Och allt detta på bara sex ord.

Det allra viktigaste är dock att här också finns en riktning – O´Connors inledning är inte statisk utan har en framåtrörelse. För omedelbart uppstår en rad möjliga frågor: varför ville inte farmodern åka till Florida? Vart skulle hon istället ha velat åka, om hon överhuvudtaget ville åka någonstans? Vem är det som skulle vilja åka till Florida?

En lyckad öppningsmening väcker många frågor, men inte oändligt många. Med andra ord: den bär på energi till den kommande berättelsen.

 

2. Undvik ATT BÖRJA FÖR TIDIGT 

Du kan bli frestad att börja din berättelse innan själva handlingen faktiskt tar fart, som när en karaktär vaknar upp till vad som så småningom kommer att utvecklas till en dag full av dramatik och utmaningar.

Men såvida du inte har tänkt skriva en ny version av Törnrosa, är uppvaknanden sällan varken särskilt dramatiska eller utmanande. Att man börjar på det här sättet beror ofta på att man kämpar för att hitta sin väg in i berättelsen, i stället för att låta berättelsen utveckla sig på egen hand.

Då är det mycket bättre att börja i det ögonblick då den första stora konflikten äger rum. Om huvudpersonens tidiga morgonrutiner skulle vara centrala för berättelsen, eller för den delen bara tillför ett underhållningsvärde, kan du alltid infoga dem i tillbakablickar eller senare i handlingen – när personen vaknar upp en annan morgon.

 

3. SMÅ KROKAR FÅNGAR FLER FISKAR ÄN STORA

Många författare har fått lära sig att ju mer ovanlig eller extrem deras öppningsmeningar är, desto mer sannolikt är det att de lyckas få läsaren på kroken. Men vad man riskerar att glömma är att sådana storartade krokar också har förmågan att lätt göra läsaren besviken om den följande berättelsen inte motsvarar förväntningarna.

Om du börjar vid det mest dramatiska och spännande ögonblicket i hela historien så kommer resten att vara en nerförsbacke. På samma sätt kan en extremt ovanlig eller förbryllande krok skapa förväntningar på något så annorlunda att du har svårt att leva upp till det.

Som en sportfiskare jag känner förklarade för mig: tricket är att använda en så liten krok som möjligt för att få napp, och sedan dra som en galning i spöet.

Lästips! Ge ditt skrivande en nytändning! Prova den här 10-stegsplanen för att hålla glöden vid liv.

 

4. STARTA PÅ AVSTÅND OCH ZOOMA IN

På film är det vanligt att det börjar med att kameran fokuserar på något i närbild för att sedan dra sig tillbaka till ett panoramaperspektiv. Det kan skapa effektfulla avslöjanden.

Den här tekniken fungerar sällan i prosa. Läsarna föredrar i allmänhet att först få en överblick av sammanhanget, för att därefter zooma in på detaljen. Tänk på detta när du inleder din berättelse.

 

5. BEFINN DIG inte FÖRE DIN LÄSARE

En av de allra vanligaste fallgroparna när man ska inleda en berättelse är att man börjar med en öppningsmening som är förvirrande vid en första läsning, men som visar sig helt logisk så snart läsaren fått ytterligare information längre fram.

Problemet med detta är att en förvirrad läsare sällan ens orkar ta sig så långt fram i texten. Med detta inte sagt att du inte kan bygga in information i öppningsmeningen som skänker en ytterligare innebörd så snart läsaren vet mer.

Det senare kan vara en mycket fruktbar teknik. Men öppningen ska fungera på båda nivåer – både med och utan den kunskap som läsaren får längre fram.

 

6. BÖRJA MED ETT MINDRE MYSTERIUM

Även om du inte vill förvirra dina läsare så kan det vara ytterst effektivt att presentera en liten gåta – i synnerhet om det är något som är gåtfullt även för berättaren. Detta skapar en omedelbar känsla av att läsaren och berättaren båda står på samma sida.

En obesvarad fråga kan rentav vara själva upphovet till den följande berättelsen, som när David Copperfield frågar:

Lästips! Sommaren innebär för många en efterlängtad paus från vardagen. Men det är också ett lysande tillfälle att komma framåt i sitt skrivande. Så här bör du tänka.

”Om jag själv kommer att bli hjälten i min egen levnadsbeskrivning eller om den platsen kommer att intagas av någon annan, får följande sidor visa.”

 

7. HÅLL IGEN PÅ SNACKET

Om du nödvändigtvis vill börja din berättelse med en dialog, kom då ihåg att du slänger in dina läsare i en virvelvind där det också är lätt att förlora dem.

En möjlig väg runt detta är att börja med en enkel replik, för att sedan gå tillbaka och ge någon sorts sammanhang innan du låter konversationen fortsätta – det är också ett av få exempel på att det ibland kan fungera att börja i detaljen för att sedan zooma ut (se punkt 4).

Men långa dialogbaserade stycken alldeles i början av en berättelse visar sig ofta vara svåra att följa med i.

 

8. VAR UPPMÄRKSAM PÅ VAD SOM FUNKAR

När du väl ägnat en del koncentrerat tankearbete åt din egen öppningsmening, se då till att skaffa några olika antologier och novellsamlingar med riktigt bra texter. Läs endast den första meningen i varje berättelse.

Precis som vilken aspekt av skrivandet som helst, är även inledningen en helt egen konstart, och att ta del av andras mästerverk är ett av de bästa sätten att lära sig.

 

9. NÄR DU TVEKAR, TESTA FLERA ALTERNATIV

Författare får ofta rådet att göra en kort lista med boktitlar och testa dem på familj och vänner. Prova att göra samma sak med olika öppningsmeningar. Precis som titeln, kan en inledning verkligen kännas perfekt – ända tills du kommer på ett gäng ännu bättre.

Lästips! Hur viktig är egentligen inledningen på en bok? Vi frågade fem av Sveriges främsta förläggare.

 

10. GÅ TILLBAKA TILL BÖRJAN NÄR DU NÅTT FRAM TILL SLUTET

Ibland utvecklas en historia så påtagligt under skrivprocessen att öppningsmeningen, hur briljant den än är, inte längre är relevant för den följande berättelsen.

Precis som med titeln på romanen, går detta ofta inte att veta förrän man har det slutgiltiga utkastet till historien klart. Då måste man gå tillbaka och ompröva sin öppningsmening på nytt, och ofta märker man att det behövs en ny.

Det behöver nu inte innebära att den första öppningsmeningen är helt värdelös; trösta dig med att du kan spara den till framtida projekt.

 

Vikten av en kärnfull start

Jag behöver knappast påpeka att det inte hjälper hur briljant din öppningsmening än är om resten av historien är bristfällig. Ingen förläggare kommer att anta ditt manus enbart baserat på inledningen. Men i en bransch där förlagen svämmar över av manus, kan en utmärkande öppningsmening ändå få ditt manus att sticka ut från mängden.

En kärnfull start kan dessutom fungera som en sammanfattning av hela historien, så att de utarbetade redaktörerna, som sitter där och ska skilja agnarna från vetet, refererar till din text inte bara som titeln på manuset, utan som ”den där som börjar med att klockan slog tretton” (som i George Orwells 1984). Även sedan resten av historien har bleknat i hans eller hennes medvetande eller drunknat bland andra historier, kan själva öppningsmeningen ha etablerat sig i en förläggares minne – och, med lite tur, kommer den att ha samma effekt på läsarna.

Min personliga favorit bland alla öppningsmeningar är första raden i Elizabeth Gravers historia The body shop, som finns i The best american short stories 1991. Den börjar så här: ”Min mamma sa till mig att sortera ögonen”.

Jag skulle vilja se den som inte läser vidare för att se vad som kommer sen.

Lästips! Funderar du över hur du ska inleda din roman? Här är sju väl beprövade starter. Vilken passar din historia bäst?