Hur skapar man trovärdiga romangestalter?

13 ingredienser för att skapa levande romangestalter

Kör du fast i din berättelse? En god idé kan vara att låta dina romangestalter visa vägen. Författaren Susanne Holmgren visar hur du gjuter liv i dina karaktärer och får en bättre historia på köpet.

En fängslande huvudperson kan lyfta en hel roman. Det är romanpersonerna som är läsarens ögon och öron och vi upplever händelserna genom deras tankar och känslor. Ibland kommer vi så nära dem att de engagerar oss på djupet och blir vänner och följeslagare genom livet.

Det kallas för persongestaltning eller personporträtt, den samlade bild du ger av varje person i en berättelse. När du fyller på med beskrivningar av dina personers känslor, tankar och handlingar och lägger in scener där personerna möts, bygger läsaren efter hand upp en helhetsbild av karaktärernas personligheter. Tänk därför på att ett personporträtt inte är begränsat till ett enda avsnitt.

Romankaraktärernas personligheter ska komma till uttryck varje gång de dyker upp i berättelsen. Däremot behöver inte alla personer spela en lika framträdande roll. Du kan ägna större utrymme åt att gestalta berättelsens huvudperson och låta bipersonerna beskrivas mer kortfattat.

 

1. Lär känna dina karaktärer

Om läsaren ska få en stark läsupplevelse måste personporträtten kännas levande och trovärdiga. För att uppnå det måste du veta mer om dina karaktärer än det som sedan står i den färdiga texten. Du behöver lära känna dem och komma dem så nära som möjligt.

Annons

Ju klarare bild du har av berättelsens personer desto större är chansen att de kommer att framstå som tydliga för läsarna. Många som skriver får förr eller senare uppleva att en berättelse växer fram av sig själv för att berättelsens personer tar över och får saker att hända. Med tydliga persongestaltningar faller ofta många bitar i berättelsen på plats automatiskt.

Checklista

  • Namn
  • Ålder
  • Utseende
  • Uttryckssätt
  • Bakgrund
  • Egenheter
  • Styrkor
  • Svagheter
  • Drivkrafter
  • Inre konflikter

 

2. Pusselbitar som samspelar

Precis som i verkliga livet samspelar de olika ”pusselbitarna” i ett trovärdigt personporträtt.  Våra drivkrafter styr vårt handlande. Våra reaktioner speglar vår bakgrund och våra tidigare erfarenheter. Vilket känslomässigt läge vi för tillfället befinner oss i beror på våra relationer och hur vi ser på oss själva och så vidare. Det viktiga är att du bygger upp en ”psykologisk profil” av din karaktär som hänger ihop.

Ett spännande sätt att utforska en karaktärs bakgrund är att skriva ner några episoder som har utspelat sig från barndomen och framåt. Du kan välja episoder som är belysande för hur din persons liv har sett ut i olika tidsperioder eller händelser som har varit livsavgörande. En fördel med det här arbetssättet är att man kan bli så nöjd med episoderna att man tar med dem i själva berättelsen.

Övning: Skriv tre episoder som utspelar sig i olika tidsperioder i en persons liv.

 

3. Konflikter och dramatik

Annons

Tycker du att dina personporträtt är lite bleka? Känns berättelsen stillastående? Låt det då hetta till genom att införa ett svårt läge av något slag. Inre och yttre konflikter, hinder och svårigheter av alla de slag, skapar ett motstånd – grus i maskineriet – som fördjupar persongestaltningen och laddar din berättelse. Konfliktsituationer är vanliga inslag i de flesta berättelser, ja man kan till och med säga att öppna eller dolda konflikter ofta är en berättelses motor.

Vid en typisk inre konflikt brottas någon med en svår valsituation eller psykologiska problem som starka skuldkänslor eller förlamande blygsel. Grubblerier över de stora existentiella frågorna som rör Guds existens, döden och livets mening kan också vara uttryck för inre konflikter.

Yttre konflikter uppstår i samspelet mellan personen och omgivningen. Din persons karaktärsdrag kan leda till slitningar med omgivningen. Andra exempel är äktenskapsproblem och arvstvister. Man kan också tänka sig att din person blir inblandad i en yttre konflikt på samhällsnivå på grund av sitt politiska engagemang.

Den inre konflikten kan leda till en yttre konflikt med omgivningen eller vice versa. En person som dövar sin ångest med alkohol (inre konflikt) kan väcka avståndstagande hos omgivningen (yttre konflikt). En person som inte vågar ingripa när bäste vännen blir mobbad (yttre konflikt) kan plågas av skuldkänslor och självförakt (inre konflikt).

När du låter karaktärerna vara involverade i inre och yttre konflikter visar du samtidigt hur de handskas (eller låter bli att handskas) med problem. Det avslöjar personlighetsdrag som oräddhet, tendens till stridslystnad alternativt konflikträdsla. Personernas reaktioner får saker att hända och det som händer får i sin tur konsekvenser för dina personer. Det bildas en kedja av orsak och verkan. På så sätt drivs berättelsens handling framåt.

 

4. Personernas inre liv

Om personporträtten är fängslande behöver det inte hända så mycket på det yttre planet i en berättelse. För läsare kan det kännas mycket spännande att få leva med i vad som rör sig i en persons inre. En berättelse som består av en eller flera personers tankar, känslor och minnen kan kännas stillsam och reflekterande, men den kan lika gärna vara intensiv och dramatisk.

För att variera berättelsen kan du blanda beskrivningar av händelseförlopp med gestaltningar av någons tankar och känslor inför det som händer. På så sätt gör du berättelsen händelserik utan att tappa bort personernas inre liv.

 

5. Inre monolog

I den inre monologen dyker vi rakt in i en person. Vi får höra personens inre samtal med sig själv där hon/han minns gårdagens händelser, reflekterar över sin nuvarande livssituation, går i närkamp med problem och grubblar över relationer.

När man skriver monolog skapar man samtidigt ett personporträtt av den som håller monologen. Därför bör du skapa en tydlig bild av den person som kommer till tals. Vad personen känner, tänker och minns ska avslöja personens karaktärsdrag och livserfarenheter.

Övning: Skriv en inre monolog utifrån följande förutsättningar: en kvinna i sjuttiofemårsåldern återvänder till sin barndomsstad efter femtio år. Hon flyttade därifrån efter en olyckshändelse som hon fortfarande lider i sviterna efter. Tips: Medan hon tar sig fram bland husen minns hon hur staden såg ut när hon växte upp. Olika känslor och tankar kommer till henne. Minnen av barn- och ungdomsupplevelser dyker upp. Hon återupplever olyckan och det som sedan hände.

 

6. Dialog

Vad personerna säger och hur de beter sig när de pratar och samspelar med andra säger mycket om deras egenskaper och deras relation till samtalspartnern. Dialogen är därför en del av persongestaltningen. Den ska bidra till att göra personporträtten levande.

När dina personer har gått omkring i sina egna funderingar ett tag kan en dialog höja energin och skapa omväxling i berättelsen. När personerna börjar tala och reagera på det någon annan säger och gör kan de visa aspekter av sig själva som inte har kommit fram tidigare. De blir blyga eller gåpåaktiga, inställsamma eller kritiska. De uttrycker sig oväntat blygsamt eller börjar skryta och småljuga för att framställa sig i bättre dager. Dolda konflikter eller undertryckt attraktion kan blossa upp och påverka händelseförloppet. Dialogen skapar en ”här och nu-känsla”

Den talade delen av dialogen kan också kompletteras med beskrivningar av personernas tankar och känslor, så att läsaren förstår vad som försiggår i personernas inre under samtalet.

 

7. Dialogen är ett möte

Även om du låter en dialog bestå av en serie repliker utan att beskriva deras känslor och tankar får du tänka dig att replikerna ger uttryck åt vad de känner inför varandra. Även en ren ordväxling utrycker att det sker någon sorts samspel mellan personerna. En dialog är alltid ett möte. I det möte som uppstår ska man få känslan av att personerna talar med varandra på ett sätt som känns ledigt och trovärdigt. Om det inte finns någon särskild tanke bakom bör man inte låta personerna hålla långa tal som om de stod och läste högt ur en bok. För att det ska märkas att det är två individer som talar med varandra bör du låta deras olikheter komma fram i vad de säger och sättet de uttrycker sig på. Olikheterna kan ha att göra med faktorer som ålder, socialgrupp, yrke och temperament.

Övning: Skriv en berättelse om ett möte. Välj ett av följande scenarior här nedtill. Ta med minst en dialog. Inled berättelsen med berättande text eller börja direkt med själva dialogen. Stödfrågor: Hur kommer det sig att personerna möts? Vad händer i mötet? Finns det tydliga eller underliggande motsättningar?

A. En pensionerad generalmajor hittar en ensam, gråtande femåring på ett stort varuhus. Generalmajoren har bråttom till ett prestigefyllt föredrag han ska hålla på Försvarshögskolan.

B. En högstadielärare är ute på stan. Hon upptäcker tre fjortonåriga flickor på en parkbänk. Högstadieläraren vet att flickorna har skolkat hela veckan.

C. Bruden på ett societetsbröllop upptäcker att hennes alkoholiserade svärmor är på väg genom grindarna till herrgården. Svärmodern är inte inbjuden till bröllopet.

 

8. Inspireras av din omgivning

Du kan med fördel utgå från personer du mött när du utformar personporträtt. Var uppmärksam på hur personer i din omgivning beter sig. Lägg märke till intressanta särdrag, speciella gester och uttryckssätt. På så sätt kan du få många idéer till hur du ska gestalta dina påhittade personer. Självklart måste du vara varsam när du använder dig av personlighetsdrag från personer i din närmaste omgivning. Ditt mål är att låta dig inspireras av det du ser, inte att göra någon illa.

 

9. Personporträtt -> berättelse

Det är inte ovanligt att man hittar uppslag till vad berättelsen ska handla om medan man utformar ett personporträtt. Om skrividéerna lyser med sin frånvaro är därför ett personporträtt en bra ände att börja i.

Föreställ dig att du står och iakttar en person. Hur ser personen ut? Hur låter rösten? Kroppsbyggnad? Kroppsspråk? Någon typisk gest? Temperament? Särdrag och egenheter? Har personen några speciella problem? Intressen? Vad har personen för bakgrund och uppväxtförhållanden? Vad tänker och tycker personen om sig själv? Hur är relation till omgivningen? Kan du komma på fler frågor som hjälper dig att ringa in vem din person är? Anteckna! Blanda stödord och längre beskrivningar som det faller sig!

Övning: Skriv en kort berättelse i form av ett personporträtt. Hämta gärna inspiration från människor du känner, men låt ditt personporträtt som helhet vara en person du skapar själv. Föreställ dig att du berättar om personen för någon du känner.

 

10. Använd dina erfarenheter

När du utformar personporträtt ligger din största utmaning i att dra fram dina erfarenheter i ljuset. I skrivandets värld har du både nytta av de glädjefyllda ögonblicken och de plågsamma stunder du helst vill glömma.

Du utvecklar din persongestaltande förmåga när du använder dina upplevelser av vad det innebär att vara människa.

Ta för vana att lägga märke till hur du känner och beter dig i situationer du vill berätta om. Det är inte lätt att erkänna för sig själv att man ibland ger uttryck för sidor som brukar betraktas som dåliga, men hur ska man kunna beskriva avundsjuka, girighet, svek, snålhet och hat på ett trovärdigt och intressant sätt om man inte utgår från sina personliga upplevelser?

Godhet, kärlek, erotik, närhet och stark vänskap, som brukar betraktas som livets ljusa sidor, är komplexa och kan därför också vara svåra att närma sig.

Vanligtvis undviker de flesta av oss att tänka på livets svårigheter, men när vi skriver berättelser om olika personers bekymmer ska vi plocka fram våra erfarenheter av liknande problem. Även om det tar emot att dra fram problemen i ljuset är det samtidigt så spännande och inspirerande att gå på upptäcktsfärd i sig själv att det är belöning nog för det arbete man lägger ner. När vi skriver kan vi ta fram sidor av vår personlighet som av olika anledningar inte får plats i vårt övriga liv.

 

11. Konfliktskiss

När en konflikt utgör en viktig beståndsdel i berättelsen kan du göra en tankekarta eller konfliktskiss. Du skriver upp namnen på de inblandade, beskriver deras personligheter och deras roll i konflikten.

Skriv några rader om vad konflikten består i, varför konflikten uppkommit, hur de inblandade agerar och vad deras agerande får för följder. Konfliktskissen kan också ge dig en överblick över hur inre och yttre konflikter växelverkar. Om en konflikt står i centrum för handlingen kan en konfliktskiss utgöra stommen till hela berättelsen.

 

12. Undvik klichéer

Om du lär känna dina personer blir det lättare att få dem att framstå som sammansatta individer istället för pappfigurer. Det är de komplexa karaktärerna med motstridiga egenskaper som fascinerar oss. Undvik därför att använda dig av klichéer.

Klichéer är alltför lättköpta för att kunna bidra till en intressant persongestaltning. Många klichéer är inte bara slitna och enkelspåriga. Klichéartade beskrivningar som ”våldsamma förortsungdomar”, ”tröga lantisar”, ”ologiska kvinnor” och ”känslokalla män” är dessutom så fördomsfulla att de minskar trovärdigheten i de personporträtt som bygger på dem.

Försök komma bort från enkelspårigt tänkande gällande etnicitet, klass, kön, sexuell identitet, religion och utseende. Sträva efter att försöka hitta egna beskrivningar som stämmer in på just de unika personer du vill berätta om.

 

13. Låt läsaren känna själv – gestalta istället för att beskriva

Den som har suttit och lyssnat på en föreläsning någon gång vet att det är svårt att hålla koncentrationen på topp hela tiden. Hur intressant föredraget än är börjar tankarna vandra efter ett tag. Man sneglar på klockan och ser bilder av vad man ska göra när föreläsningen är slut.

Om föredragshållaren bjuder in åhörarna till diskussion och frågestund piggnar man till och tiden flyger iväg. När åhörarna får vara aktiva blir de mer engagerade. Samma sak gäller i skrivandet.

En del av effekten av din text förtas om du skriver ut allt som händer och sker. För många tolkningar kan göra läsaren övermätt. Läsaren måste få känna lite läshunger och ges utrymme att tänka och tolka själv. När läsarna får vara medskapande får de en större läsupplevelse än om textens författare hela tiden går in och förklarar vad allt betyder.

Hur gör man för att lämna läsarens upplevelse ifred från författarens tolkningar och förklaringar? Jo, om du vill få fram vilken sinnesstämning en person befinner sig i kan du gestalta hur personen känner sig istället för att beskriva.

Övning: Skriv en dialog mellan en person som uppträder mycket självupptaget och en person som försöker dra sig ut samtalet på ett smidigt sätt utan att såra den andre. Låt det framgå vad som händer genom vad personerna säger och gör. Hur kan du visa att den ena personen uppträder självupptaget? Hur kan du visa att den andra personen försöker dra sig ur samtalet?

 

Exempel på gestaltning

 

Kyssa Sammet

Här är ett stycke ur Kyssa sammet av Sarah Wayers. Huvudpersonen Nancy har just upptäckt att hennes älskarinna Kitty har ljugit om att hon och Walter bara är vänner. Nancy rusar därifrån.

Jag var halvblind av tårar; ögongloberna kändes svullna och varma i sina hålor, ansiktet var full av dregel och började kännas isigt. Folk måste ha stirrat när jag passerade dem; jag tror att ett par karlar räckte ut handen för att hugga tag i min arm, men jag varken såg eller hörde dem, jag bara rusade, snavande över mina kjolar, tills ren utmattning fick mig att slå av på takten och se mig omkring.

Den här gestaltningen av Nancys känslor bjuder in läsaren att skapa bilder och leva med på ett helt annat sätt än om författaren skulle ha beskrivit Nancys känslor mer rakt på sak:

”Nancy var chockad och förtvivlad när hon sprang därifrån.”

När du visar/gestaltar låter du läsaren känna och tänka själv. Om du skriver en dialog och vill få fram att en av personerna är på gott humör kan du låta glädjen framgå av personens uttryckssätt och reaktioner istället för att använda uttrycken ”Hon var glad” eller ”sa han glatt”.

Du kan få läsaren att förstå att en person känner sig glad och förtröstansfull genom att visa att personen tolkar allt till det bästa, försöker få sin dialogpartner på gott humör och inte låter sig nedslås om den andre är lite sur och tvär.

Du kan få läsaren att förstå att någon känner sig irriterad och stressad genom att visa att personen fräser till, säger emot, avbryter den som talar och på andra sätt ger uttryck för bristande tålamod.

 

Mosippan

Här är en dialogsnutt ur Elsie Johansson roman Mosippan (1998). Mina som håller reda på allt och alla har just spärrat vägen för Nancy och hennes mamma Frida och nupit tag i Nancys fina kjol. Det är Nancy som berättar.

Nu granskade Mina mig från topp till tå.

– Ojojoj, jag säger väl det! Sånt fint tyg! Och så stiligt sydd. Och blusen sen! Riktigt siden, tror jag? Det där måste ha kostat pengar det!

– Jag har sytt det själv, sa morsan, och tänkte inte låta hejda sig nån längre stund, det märktes på hennes sätt att stå med axeln tillvänd.

– Jo, men såna här tyger är det inte lätt att få tag på nuförtiden inte! Och dyra är dom då rakt bort i tok! Men eh – ni fick kanhända ärva en slant efter Dora med ni?

Som du ser pågår det saker under ytan som inte står rakt ut i texten. Det kallas undertext. Undertexten här är att Mina försöker trycka ner Nancy och mamman och mamman försöker bita ifrån och dra sig ur samtalet