12 böcker som stimulerar  ditt novellskrivande

Hitta dina favoriter. Undersök hur favoriterna gör. Prova själv. Skriva tipsar om ett dussin böcker som på olika sätt är intressanta för den som vill skriva noveller.

Svenska noveller från Almqvist till Stoor (2018)

Ingrid Elam och Jerker Virdborg (redaktörer) 

VARFÖR: För en skrivande människa är boken ett dignande julbord; här finns 90 sorters text att provsmaka. Alldeles säkert hittar du ett språk, en tematik eller en tidsepok som slår an. 

Novellerna är publicerade i kronologisk ordning och rör sig från ett heterogent 1800- och tidigt 1900-tal till ett från 1930-talet allt tydligare fokus på den »lilla« människan som tar sig från tegar och granar, via trånga innerstadsgårdar och fram till de senaste decenniernas förfrämligande förorter. Novellens format lämpar sig väl för att lyfta fram just det förbisedda eller bortglömda i blixtbelysning, och i den här antologin berättar författarna ofta om människor som knuffats ut i vägrenen när de stora samhällsomvandlingarna farit fram. 

Kvaliteten är hög. Man kan faktiskt hävda att det som senare skedde inom tennisen och golfen, först inträffade i litteraturen: när jämlikhetssträvandena i just Sverige förvandlade tidigare överklassysslor till en reell möjlighet för ett bredare urval talanger, så kunde plötsligt en lång rad svenskar hävda sig på världsscenen. I litteraturens fall var det bland annat folkhögskolorna som gav (och ger) människor från alla bakgrunder möjlighet att formulera sig och sin värld. 

Det litterära lyftet under 1900-talets mellersta decennier skedde – precis som med Borg, Wilander och deras efterföljare – inte utan en viss likriktning, och med samma förkärlek för funktionella lösningar snarare än publikfriande finesser. Många av bokens noveller i den kategorin är mästerverk (Thorsten Jonsson! Sonja Åkesson! Stewe Claesson!), men ett överdrivet intag lämnar läsaren lätt ris á la malta-illamående. 

Annons

Favoriterna hittar jag därför bland författare som snarare använder novellen som en trampolin, upp mot skrattet eller det aldrig tidigare tänkta. Exempelvis Werner Aspenström, Peter Kihlgård och Tove Jansson nyttjar de få sidornas frihet till att följa spår som kanske inte hade burit en hel roman, men visar novellformatets stora möjligheter. /TR

UTDRAG: »En morgon i juli gick det upp för honom att han var ensam i hela huset. Det enda han hörde, när han öppnade dörren och tog in tidningen som budet kastat i trappan, var en mås utanför trappfönstret. Ingenstans i den stora betonglådan klappret av fötter eller mumlande röster.« (Stewe Claesson)

 

För mycket lycka (på svenska 2010)

Alice Munro

VARFÖR: Den nobelprisade kanadensiskan säger själv att hon både läser och skriver berättelser som om de vore »ett hus och inte en väg«. I de olika rummen kan hon stoppa in ett helt liv, och sedan öppna dörrar mellan minnen och sammanhang som inte alltid låter sig förklaras med orsak och verkan. Finkalibrerade människoskildringar i realistiska landsbygdsmiljöer kan avbrytas av helt osannolika händelser. Ofta handlar det om kvinnor som försöker skapa mening, eller bara ordning, i ett liv som slagits på sned av oturen eller ett enda dåligt beslut. /TR

UTDRAG: »Det var lite sent för dem att kallas hippies, men det gjorde föräldrarna i alla fall. Själva såg de sig aldrig på det viset.«

 

Annons

Writing Short Stories: A Routledge Writer’s Guide (2016)  

Ailsa Cox

VARFÖR: Professorn i Short fiction rör sig ledigt mellan novellhistoriens olika giganter, teman och tekniker. Hon drar paralleller, resonerar och värderar över 150 sidor som är läsvärda inte minst för att boken placerar sig mittemellan »så här gör jag-böckerna« och de sterila hantverksmanualerna. Dessutom väl genomtänkta skrivövningar, som kopplas till det man nyss läst. Ett alternativ till Gioias och Gwynns bok på sidan 62 – men utan själva novellerna. /TR 

UTDRAG: »Tack vare sitt koncentrerade format är novellen väldigt bra på att uttrycka starka känslor – kärlek, åtrå, svartsjuka, sorg. Begränsningarna gör också att berättelserna ofta framkallar en känsla av längtan eller frånvaro hos läsaren, som hon måste förhålla sig till.« [skribentens översättning]

 

Writing for Story. Craft Secrets of Dramatic Nonfiction by a Two-time Pulitzer Prize Winner (1986) 

Jon Franklin 

VARFÖR: Ingen bok har lärt mig mer om skrivandets hantverk. Franklin fokuserar på det han kallar true short stories, det vill säga längre journalistiska reportage och porträtt skrivna med en skönlitterär teknik. Men hans råd och observationer är lika giltiga för den som skriver fiktiva noveller – många av novellgenrens stora (Maupassant, Hemingway, García Márquez) har ju också varit journalister.

Franklin dissekerar själva berättelsens anatomi, hur man ser vad som är – eller kan bli – en bra berättelse. Och han letar inte efter mord, kändisar eller storslagna hjältedåd. Det räcker bra med en komplicerad hjärnoperation sedd ur både patientens och kirurgens synvinkel, eller en fattig och diskriminerad svart pojke som nästan ett sekel senare kan se tillbaka på ett liv där han gjort det bästa av de begränsade förutsättningar som givits honom.

Om just dessa ämnen handlar de två egna nonfiction-noveller som Jon Franklin publicerar i boken, med 91 respektive 201 fotnoter där han i stort och smått redogör för sina dramaturgiska och stilistiska val. Därtill sex kapitel med hög densitet där han tar läsaren från de stora besluten (om struktur och vikten av »förebådande«, cliffhangerns mer stilmedvetna kusin) till slutputsen (som han menar har föga betydelse om man inte har fattat de rätta stora besluten). Efter läsningen har man fått vassare verktyg och framför allt en ny blick, som gör att man ser berättelser överallt – och vill börja snickra på dem omedelbart. /TR

UTDRAG: »Utmaningar är inte utmaningar om de inte innehåller svårigheter. Men svårigheterna måste inte vara iögonfallande fruktansvärda. Att bli kär, till exempel, är en fantastisk sak – men medför också en svårighet: Hur ska du få den där sexiga andra personen att bli lika kär i dig?« [skribentens översättning] 

 

Jag ser allt du gör (2020) 

Annika Norlin 

VARFÖR: I Skriva berättade artisten Annika Norlin att novellskrivandet gett henne en möjlighet att skildra personer och miljöer som inte får plats i en låt. Musikens nakna känslor och omedelbara tilltal tar Norlin däremot med till sin debutbok, där hon skapar en helt egen men ändå fullt igenkännbar norrländsk värld. Tonträffen, inte minst i berättelsen Bekräftaren, har fångat många läsare (och prisjuryer). /TR

UTDRAG: »Jag ber dem berätta om sig själva. Svaren avslöjar mycket. Inte vad de säger så mycket som vilka saker de väljer att ta upp, värderingen i vad som är viktigt att nämna. Hur de berättar. De som använder stora ord brukar behöva det mer än de som talar återhållsamt.«

 

Borges II (2019. Del av ett samlingsverk i tre volymer, denna rymmer texter från 1945 till 1970.) 

Jorge Luis Borges

VARFÖR: En författarnas författare, som dessutom gärna skrev om böcker (verkliga och påhittade), språk och bibliotek. Placerar läsaren på en drivande flotte mellan fakta och fiktion, essä och novell. Ofta svårläst, alltid idérik. För mer jordnära, men lika briljanta, vandringar mellan verklighet och idévärld – pröva Borges samtida landsman Julio Cortázar, vars samlade noveller gavs ut på svenska i två band 2007. /TR

UTDRAG: »Men plötsligt kom det för honom en mening på tjugo ord. Upprymd skrev han ner den, men strax fick han en obehaglig känsla av att den inte var hans egen.«

 

Jaktlycka (2014) 

Anna-Karin Palm

VARFÖR: Tio inkännande noveller om kvinnlig sexualitet i olika skeden av livet, livscykliskt berättade från 16-åriga Kattis till 78-åriga Agnes. Målande beskrivningar och djuplodande livsskildringar. Om kroppar och förhoppningar, om makt och maktlöshet, om. /LK

UTDRAG: »Skrev som i en dröm, smidigt och starkt, utan tvekan. Orden i fingertopparna, armmusklerna, hjärtat och magen. Orden i kroppen. Som att falla, tungt och svindlande; att äntligen, äntligen sammanfalla med sig själv.«

 

12 minuter i Paris (2015)  

Ordberoende förlag

VARFÖR: 25 huvudsakligen oetablerade författare antog utmaningen att skriva varsin novell som utspelar sig under samma tolv minuter på samma gemytliga lilla kafé i den franska huvudstaden. Resultatet: 25 vitt skilda berättelser. Kvaliteten varierar, men antologin visar hur många olika vägar du kan följa i ditt novellskrivande. /LK

UTDRAG: »Nervositeten breder ut sig som en skugga över min kropp.

Tänk om. Tänk om det blir totalt fel? Han kanske luktar illa? Han kanske är en kvinna?

En blick på klockan igen. Fyra minuter kvar.« (Annica Smedius)

 

Historietter (1898)

Hjalmar Söderberg

VARFÖR: Han var inte först, men Hjalmar Söderbergs Historietter gav den svenska novellen en igenkännbar form och ett uppsving bland läsarna. Mer än ett sekel senare anses novellsamlingen fortfarande vara en av Sveriges bästa.

I de 20 novellerna dansar komik och tragedi med och förbi varandra. Vissa berättelser ger ögonblicksbilder ur karaktärernas liv. Andra tacklar komplexa frågor om klass, kärlek och död – stilfullt komprimerat. Realistiskt vardagsliv varvas med drömska scener och fantasier.

Novellen En kopp te lockar till skratt, slutklämmen i Duggregnet vållar huvudbry och Att döda manar till eftertanke. Den kanske mest kända texten i samlingen är Pelsen – ett tidlöst drama som knyts samman av ett exklusivt ytterplagg.

Och så språket! Tillsammans med bland andra Strindberg visade Söderberg vägen mot den moderna svenskan. I Historietter nyttjar han ett elegant och precist men ändå vardagligt språk, vilket gör att texterna känns lättlästa – trots att de skrevs på 1800-talet.

Flera av novellerna utgör dessutom typexempel på hur en traditionell novell sätts samman – ofta med en oväntad twist i det allra sista stycket. Vändningen ställer allt läsaren trodde sig ha förstått på ända, eller får en tidigare tvetydig handling att klarna. /LK

UTDRAG: »På hemvägen var Henck i ett bättre lynne än han hade varit på länge.

›Det är för pelsens skull,‹ sade han till sig själf. ›Om jag hade varit klok, skulle jag för längesen ha skaffat mig en pels på kredit.‹«

 

Fly till vatten och morgon (1941) 

Thorsten Jonsson

VARFÖR: Nio noveller med true (eller åtminstone verklighetsbaserad) crime, långt innan någon formulerat begreppet. Glasklart språk, inte ett onödigt ord, mästerlig gestaltning och dialog, och en obönhörlig framåtrörelse. I nästan varje liten berättelse trängs närhet och sanning med lögn och isande obehag. Jonssons metod och handlag, till och med bokens premiss, skulle med fördel kunna återanvändas i dag. /TR

UTDRAG: »Och när vi kom dit var det i full gång och fönstret öppet, och vi stod utanför och viskade och sa att något sådant har aldrig förut hänt i vår by.«

 

I vår tid (på svenska 1967)

Ernest Hemingway

VARFÖR: För författaren som aldrig använde ett överflödigt ord var novellformen förstås perfekt. I boken Men without Women (skriven 1927, ingår på svenska i Noveller och I vår tid) har novellen Berg som vita elefanter triggat litteraturvetare. Ingenstans klargörs vad texten faktiskt handlar om – ett strålande exempel på hur man får sin publik att läsa mellan raderna. /LK

UTDRAG: »Flickan sa ingenting.

›Jag ska följa med dig och stanna hos dig hela tiden. De bara släpper in luften och så går det hela sin naturliga gång.‹

›Ja, och vad ska vi göra sen då?‹«

 

The Art of the Short Story (2005)

Dana Gioia och R. S. Gwynn

VARFÖR: Nästan 1 000 tätskrivna sidor, varav de flesta fylls med noveller av världslitteraturens giganter: Anton Tjechov, Franz Kafka, Joyce Carol Oates, Alice Munro och 48 till, med en rejäl överrepresentation av amerikaner. Utöver novellerna får du giganternas egna tankar om skrivande (framsilade från memoarer, gamla tidnings-intervjuer, sparade brevväxlingar och liknande) samt en genomgång av novellskrivandets olika byggstenar.

Den sistnämnda avdelningen upptar bara 1,5 procent av bokens sidantal men är distinkt skriven. Gioia och Gwynn ger i första hand inte hantverksråd utan redogör istället, utifrån sin gedigna överblick och litteraturhistoriska kunskap, för de olika vägval novellister ställs inför vad gäller till exempel hur tydligt budskap novellen ska ha, hur noggrant miljön ska skildras och hur berättarperspektivet bäst anpassas till det begränsade utrymmet. Författarna strösslar också generöst med exempel och referenser för den som vill läsa vidare och lära mer. 

Denna »extra allt-bok« rymmer dessutom en faktiskt läsvärd ordlista, där skrivtekniska begrepp förklaras och exemplifieras, samt ungefär 100 sidor om olika angreppssätt för den som vill skriva kvalificerat om böcker. /TR

UTDRAG: »Författare gör normalt vissa antaganden om sina läsare. En författare vars noveller publiceras i tidskriften The New Yorker lägger till exempel knappast någon större energi på att beskriva hur ett kontor på centrala Manhattan ser ut. På samma sätt kan den tidsepok som berättelsen placeras i förbigås helt, nämnas i förbifarten eller beskrivas i detalj.« [skribentens översättning] 

Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #3 2021 (21 juni 2021) och är skriven av , .