Världens första text var en reseskildring. Huggen i sten i en dal i östra Afrika. En nyfiken jägare hade traskat över till dalen på andra sidan berget för att kolla om han kunde hitta fler lättfångade hjortar. Han kom tillbaka och berättade om sina upplevelser som hans imponerade granne bestämde sig för att hugga in i en sten. Tam-tara-tam! Världens första reseberättelse var född.
Här fabulerar jag lite, jag saknar bevis, och om den där storyn nånsin fanns är den sedan länge bortslipad av väder och vind. Men ändå är jag övertygad om att det var ungefär så det gick till, och att det blev början på en mångtusenårig genre. Gilgamesheposet som är författat i Mesopotamien för 3 200 år sedan brukar räknas som världens äldsta litterära verk – och det är till stor del en reseskildring. »Han reste bortom avstånden, han reste bortom utmattningen/Och då högg han in sin berättelse i sten«, står det i en av litteraturens allra äldsta bevarade texter, en formulering som i princip skulle kunna vara skriven av en nutida äventyrsresenär med resereporterambitioner (byt bara ut stenhuggeriet mot tangentknatter).
Sedan fortsatte det med Abrahams vandringar i Gamla testamentet, bröderna Pandavas resor i indiska Mahabharata och så förstås Odysseus äventyrliga seglats i Egeiska havet i diktverket Odysséen, där Homeros så poetiskt och fint fångar den lycka resenären känner när hon är på väg: »Natten gick hän, och det grydde till dag, och de seglade ständigt.«
Tidsbegränsat erbjudande
Du behöver vara medlem för att läsa vidare. Just nu: 0 kr första månaden för digitala Skriva!
Har du redan ett konto? Logga in här.
