Gästkrönika Publicerad måndag 23 november 2015

John Ajvide Lindqvist: Tegelstenshelvetet

Bild: Mia Ajvide

I en novell av Julio Cortázar talar han – som jag minns det – om att ”skjuta dagens tegelsten framför sig.” I sammanhanget handlar det om förmågan att alls ta itu med dagens göromål, men jag tror att de flesta som skriver kan känna igen sig.

Det finns en tegelsten som måste flyttas, en tröskel att komma över innan man alls kan komma igång. Åtminstone var det så för mig. Varje förmiddag när jag satte mig vid mitt skrivbord låg tegelstenen där och varje gång kändes det som att jag var oförmögen att flytta den. Den är tyngden eller omöjligheten, absurditeten i att ha hittepå som arbete. Att skapa något ur intet. Stenen låg där i sin tysta likgiltighet och påpekade detta så att jag blev som paralyserad.

Jag försökte att beveka den med musik. Spelade låtar som hade något att göra med det jag skrev för ögonblicket. Jag försökte läsa något annat eller googlade mig själv för att söka påminnas om att någon gång har jag gjort något bra. Till ingen nytta. Stenen låg kvar och hindrade mig från att ens lägga fingrarna på tangentbordet.

Under skrivandet av min roman Himmelstrand blev problemet till slut akut. Dag efter dag försökte jag flytta stenen och för varje dag blev den allt större. Lyckades jag skriva några stycken så syntes de mig omedelbart meningslösa och jag raderade dem. Jag bläddrade i mina tidigare romaner och kunde inte fatta hur jag lyckats få ihop dem.

 

Jag antar att både aspirerande och publicerade författare ibland drabbas av det här. Allt man skriver känns stendött och till ingen nytta, så varför alls hålla på? Själv gav jag upp efter en månad. Ägnade två månader åt att klippa familjefilmer i iMovie, rensa i datorn. Kände inte ett skvatt av skrivlust, tänkte att det kunde vara slutet och hade ingen aning om vad jag skulle göra istället.

John Ajvide Lindqvist

John Ajvide Lindqvist debuterade 2004 med Låt den rätte komma in som blev en enorm succé och som har sålts till över trettio länder. Romanen Himmelstrand kom ut förra året och är första delen i trilogin Platserna. I september kom andra delen, Rörelsen, ut på Ordfront Förlag.

Tills en dag då jag bestämde mig. Kanske mest för att jag aldrig har haft något till övers för ”konstnärlighet”. Att ha skaparvåndor och oja sig över komplexiteten i sitt arbete. Det är ett jobb som ska utföras, som vilket annat jobb som helst. Men där satt jag nu som värsta pretentiösa idioten och hade ”skrivkramp”, gubevars. Det fick bli ett slut.

Så jag bestämde mig. Tre sidor om dagen skulle jag skriva. Lyckades jag skriva fyra så fick jag sluta och ha ledigt. Men tre sidor, oavsett hur innehållslösa, tomma och döda. Tre sidor. Stenen låg fortfarande där, men jag attackerade den genom att ignorera den. Jag har glömt bort alla mina sånger, men jag sjunger ändå.

 

Och se på fan! Sidorna började rinna ur mig igen. De dagar jag kom till fyra la jag sällan av, utan fortsatte. Visst, somt blev inte särskilt bra och senare fick jag stryka långa sjok, men berättelsen fortsatte. Och det är egentligen det enda viktiga. Att få ett grundmaterial att senare jobba med, redigera fram det väsentliga.

Sedan dess är det min grundprincip. Tre sidor, oavsett vad. Oftast blir det mer och vissa dagar ser jag inte ens röken av tegelstenshelvetet. Men när den ligger där så vilar jag trygg i förvissningen att jag lik förbannat ska skriva tre sidor, ty sådan är min arbetsbeskrivning. Möjligen fullständigt värdelösa sidor. Men tre.

Annons

Gästkrönika Publicerad måndag 22 oktober 2018

Stina Stoor: »Är i mitt eget efter nu«

Jag gjorde succé. Minns nån det än? För mig känns det som länge sedan. Men succé, ja: Dödsstöten för mitt…

Gästkrönika Publicerad onsdag 26 september 2018

Dag Öhrlund om egenutgivarnas eget klondyke

»Det var lättare på sjuttiotalet, säger Kjell E. Genberg. Vi var inte så många på estraden då. Sveriges mest publicerade…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Henrik Bromander: »Det är bara att sätta igång«

Henrik Bromander ger handfast vägledning.

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Helena Thorfinn: »Vad är det för fel på en god historia?«

Det skrivs mycket om språk i spalterna här, om själva formen eller processen kring skrivandet. Men väldigt få diskuterar innehåll….

Annons

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Malin Wollin: »Hur kan en sådan som jag skapa?«

Plötsligt hände det. Jag hade skrivit fyra böcker varav två romaner, ansökt om medlemskap i författar­förbundet och blivit antagen. Så…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Johannes Klenell: »Jag gjorde som på gymmet«

Steget från att arbeta på förlag till att skriva själv var intressant. Jag har givit ut säkert hundra böcker på…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

P.C Jersild: »Tur, timing och talang«

Det finns många sätt att bli författare på och varje författare har sin personliga bakgrundshistoria. Det här är min: Jag…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Gunnar Ardelius: »Våga vara så detaljerad som möjligt«

Har du en sårig och dysfunktionell relation till dina föräldrar? Grattis, du har en outsinlig källa att ösa ur när…

Annons

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Kristina Ohlsson: »Rätt och fel ­existerar inte«

Sommartid är skrivartid. Första sommaren som jag försökte skriva en kriminalroman misslyckades jag totalt. Året var 2006 och jag hade…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Sandra Beijer: »Vi ses i min nästa roman«

När jag får upp porten ser jag hans silhuett några meter bort. Han har armarna i kors och är lika…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Marie Hermanson: »Naivitet kan föra dig långt«

En gång för längesedan satt jag i juryn för en novell­tävling. Efter prisutdelningen var det ­middag och jag hamnade bredvid…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Mikael Niemi: »Det manuset glömmer jag aldrig«

Som författare får jag ibland telefonsamtal av personer som vill skriva en bok om sina liv. Egentligen hoppas de att…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Kristina Sandberg: Nåden att befinna sig i ett språk

Vad skriver du nu? Nästan dagligen får jag frågan från läsare vid mina biblioteks­besök, när jag pratar om romantrilogin om…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Viveca Lärn: »Jag läser häpet mina manus«

I oktober 2014 var jag på hälsoresa i sydvästra Turkiet. Det var perfekta bassänger, stretchande, gymmande, mumsande på granatäpplen, själva…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Mats Strandberg: Blod och död blev min fristad

Min mamma dog några veckor före jul, just när jag skrivit färdigt den första manusversionen av min roman Färjan. Vi…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Maria Sveland: Lång väg kvar

Att skriva en bok innebär att tvinga sig själv att uppbåda ett visst mått av hybris. Hur mycket tvivel och…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Fredrik Backman: Man mot maskin

Hej. Jag heter Fredrik. Jag skriver grejer. Ibland drabbas folk av missuppfattningen att det betyder att jag faktiskt vet vad…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Jan Arnald: Slå vakt om ensamheten

På senare tid har jag hört flera författarkollegor klaga över ensamhet. Allt fler slår sig ihop i författarpar, och jag…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Therése Söderlind: Sanning eller konsekvens?

Sanning eller konsekvens. Jag vågade aldrig vara med i den leken. Att svara sant var pinsamt, en källa till att…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Pija Lindenbaum: »Jag har drabbats av en yrkesskada«

Det är det här med att bre ut sig. Jag har drabbats av en yrkesskada. Skadan gör det svårt för…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Daniel Sjölin: Ett rop på hjälp

Skrivkramp? Slut på idéer? Kört fast? Gör som proffsen: Skriv inte det du drömmer om. Skriv om skrivandet istället. Det…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Björn Ranelid: »Det är författarens uppgift att försöka göra det omöjliga i skrift«

Jag är herden som vaktar flocken av ord, men ibland händer det att ett litet lamm går vilse eller att…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Viveca Sten: »Att skriva är som att bygga ett hus«

”Har du jobbat hela sommaren? Du skickade ju in manuset i mars?” Tjejmiddag. Det är tidig september och min nya…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Amanda Svensson: Som en stinkande hundnos

Man hör ibland författare prata om sina verk som ”sina barn”. Om skrivprocessen som ett slags graviditet som slutar med…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Åke Edwardsson: »Boken har blivit mitt liv«

Här kommer en text, så får vi se hur fan den blir idag, det kan man aldrig veta, det är…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Sara Kadefors: Vi borde lära av Woody Allen

Det kanske finns saker som jag skulle kunna lära andra om skrivandet. Jag skulle kunna säga att det är viktigt…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Sara Lövestam: »Att skriva är att leva många liv«

De kanske tror att de vet vad de ser, människorna omkring mig på tunnelbanan. En vit, svensk tjej runt 30,…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Susanna Alakoski: »En av samhällets hjältar«

Alla har ett konstnärligt uttryck inom sig. Så tror jag. Så brukar jag säga. Vi dras intuitivt till något konstnärligt…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

»Det är aldrig så välstädat i mitt hem som under uppstartsfasen till en ny bok«

Det finns nog inte en författare som inte har suttit på både privata middagar och under intervjuer och försökt ge…

Gästkrönika Publicerad fredag 02 juni 2017

Kristina Ohlsson: »Jag passerade den magiska gränsen«

En enda semestervecka. Det räckte för att sätta igång Kristina Ohlssons skrivlust – och väcka ett stort författarskap till liv.

Gästkrönika Publicerad torsdag 01 juni 2017

Kristian Lundberg: »Jag behövde ta ansvar för min text«

»Den som skriver skapar och anger verklighetens gränser. Den som skriver väljer också hela tiden bort andra delar, rader som lika gärna kunde ha ingått i berättelsen.«

Gästkrönika Publicerad tisdag 30 maj 2017

Simona Ahrnstedt: »Universums mest hånade genre«

»Det finns så mycket kvinnohat i vårt samhälle. Inte minst inom populärkulturen. Kvinnor styckmördas, våldtas och bortförs slentrianmässigt, som underhållning.«

Gästkrönika Publicerad måndag 29 maj 2017

Martina Montelius: »Skrivandet börjar med att ge upp«

»Det största problemet med att skriva är själva ansatsen. Att påstå om sig själv att man kan skriva en bok, exempelvis – det är ju rent groteskt.«

Gästkrönika Publicerad tisdag 17 april 2012

Dag Öhrlund: Du är en produkt

Fyra av fem böcker floppar. Den femte ska betala de fyras misslyckande – en verklighet få förläggare tycker om att diskutera, men så ser det ut.

Gästkrönika Publicerad torsdag 23 februari 2012

Dag Öhrlund: ”Knarkkungen tryckte upp mig mot en betongmur”

Knarkkungen tryckte upp mig mot en betongmur, drog skjortan åt sidan och visade en pistol.

Gästkrönika Publicerad torsdag 10 november 2011

Elin Grelsson: Vikten av att minnas varför man skriver

”Det är befängt av mig att uppmana andra att inte jaga så mycket efter det där förlagskontraktet. Jag sitter ju här, på andra sidan, nu.”