Det kanske finns saker som jag skulle kunna lära andra om skrivandet. Jag skulle kunna säga att det är viktigt att välja ämnen som ligger nära en själv och att skriva även om man inte har någon inspiration. Man måste bara göra det. Göra det och göra det. Tills någonting händer inuti. Tills det kommer meningar man inte visste att man kunde formulera, historier man inte trodde att man kunde uppfinna, teman man inte anade att man bar på.
Jag skulle kunna säga, på det mest romantiska vis, att det mest underbara med skrivandet är just detta, det intuitiva, att få kontakt med sitt eget inre. Jag skulle kunna säga till alla som drömmer om att skriva, att de ska släppa på hämningarna och bejaka det lustfyllda. Lämna din inre kritiker hemma, skulle jag kunna säga. Han/hon är ändå inte bra för dig. Skit i om det du skriver är bra. Jag kan höra mig själv säga det. Skit i det liksom. Det är du och texten. Det är du och dina ord, och dem kan ingen ta ifrån dig.
Jag vet inte om jag skulle prata om resten. Kanske inte. Kanske skulle jag lämna det i ett första skede. Både för att det är tråkigt att prata om baksidorna och för att jag ännu inte vet hur jag ska förhålla mig till dem.
- Mer:
- Gästkrönika
