Sanning eller konsekvens. Jag vågade aldrig vara med i den leken. Att svara sant var pinsamt, en källa till att bli retad, och konsekvens… det kunde ju bli vad som helst.

Numera väljer jag konsekvens i alla lägen. Jag skriver skönlitterärt. Sanningen hör inte hemma i mina romaner.

Ibland får jag frågan: ”Hur mycket av det du skriver är från ditt eget liv?” Jag svarar alltid: ”Ingenting”. Sedan ändrar jag mig och säger: ”Allt”. Och båda svaren är lika giltiga.

 

Den outgivne författaren, eller vem som helst i början av ett romanprojekt, har det här dilemmat. Hur förhålla sig till verkligheten? Ibland vill man berätta något man själv varit med om. Ibland bara låna från verkligheten. Och ibland tänker man skriva helt fiktivt och inbillar sig då att ingenting kommer från det egna livet.

Det kan inte vara mer fel. Allt kommer ju från oss själva; från våra upplevelser av andra människor, av relationer, av händelser som drabbat oss eller andra… Allt vi vet om människor följer med på resan.

Den vetskapen ska man använda sig av. Den är livbojen att hålla i när det blåser: Jag lägger hela mitt liv i den här berättelsen, det kan alltså inte bli fel.

 

En författare i början av sin bana sa till mig att det bara är verkligheten som är värd att berättas, för det påhittade är alltid sämre. Och det låter ju rimligt… Eller?

Nä. Så är det inte.

När jag i Vägen mot Bålberget ville skriva om häxprocesser på 1670-talet så var jag tagen av de dömda kvinnornas öden. Deras namn och åldrar finns i rättegångsprotokoll. De har namngivna män och barn. De är grannar till andra namngivna kvinnor. Det berättas ett flertal saker som varje kvinna sagt och gjort. Hon förklarar sig skyldig eller icke skyldig och hon står på sig hårdnackat eller bekänner och ber om förlåtelse.

Min första tanke var: Varför inte skissa på några av de här kvinnorna och ge dem livet åter? Kartlägga deras familjer och berätta deras historier utifrån det som sägs eller antyds om dem som personer?

Jag lovar – det skulle inte blivit särskilt bra porträtt. Vi människor har förmåga att visa medkänsla och kärlek, ansvar och mod – men vi blir också svartsjuka, avundsamma och elaka. Om jag ska gjuta liv i historiska (eller nutida) personer så måste jag göra dem lika komplexa som vi människor faktiskt är. Jag får inte bli hämmad av att de funnits på riktigt och dra mig för att ge dem mindre fina egenskaper.

 

Jag valde att skapa egna kvinnor, utan oket från verklighetens folk (se där, en ny användning för det uttrycket!). Och undret inträffade – de människor som aldrig funnits kom till liv inom mig och betedde sig precis som vi människor gör. De blev för mig minst lika verkliga som de jag ändå bara hade ytliga fakta om.

Verkligheten är inte kung för författaren. Det är när vi, med våra erfarenheter av att vara människa, sätter oss ned och gör oss fria från verkligheten som den kan skapas fiktivt. På riktigt.

I skönlitteraturen möter vi människan utan skyddsnät. Det kanske till och med är så här: Att vi har berättelser, är det som gör oss till människor.

En svindlande tanke för alla författare.

Therése Söderlind debuterade med romanen Norrlands svårmod 2010. Hon har tidigare arbetat med bistånd i södra Afrika och Vietnam och har gått på Författarskolan vid Lunds universitet. 2013 kom hennes andra roman, Vägen mot Bålberget.

Annons

Gästkrönika Publicerad onsdag 26 september 2018

Dag Öhrlund om egenutgivarnas eget klondyke

»Det var lättare på sjuttiotalet, säger Kjell E. Genberg. Vi var inte så många på estraden då. Sveriges mest publicerade…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Henrik Bromander: »Det är bara att sätta igång«

Henrik Bromander ger handfast vägledning.

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Marie Hermanson: »Naivitet kan föra dig långt«

En gång för längesedan satt jag i juryn för en novell­tävling. Efter prisutdelningen var det ­middag och jag hamnade bredvid…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Helena Thorfinn: »Vad är det för fel på en god historia?«

Det skrivs mycket om språk i spalterna här, om själva formen eller processen kring skrivandet. Men väldigt få diskuterar innehåll….

Annons

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Malin Wollin: »Hur kan en sådan som jag skapa?«

Plötsligt hände det. Jag hade skrivit fyra böcker varav två romaner, ansökt om medlemskap i författar­förbundet och blivit antagen. Så…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Johannes Klenell: »Jag gjorde som på gymmet«

Steget från att arbeta på förlag till att skriva själv var intressant. Jag har givit ut säkert hundra böcker på…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

P.C Jersild: »Tur, timing och talang«

Det finns många sätt att bli författare på och varje författare har sin personliga bakgrundshistoria. Det här är min: Jag…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Gunnar Ardelius: »Våga vara så detaljerad som möjligt«

Har du en sårig och dysfunktionell relation till dina föräldrar? Grattis, du har en outsinlig källa att ösa ur när…

Annons

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Kristina Ohlsson: »Rätt och fel ­existerar inte«

Sommartid är skrivartid. Första sommaren som jag försökte skriva en kriminalroman misslyckades jag totalt. Året var 2006 och jag hade…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Sandra Beijer: »Vi ses i min nästa roman«

När jag får upp porten ser jag hans silhuett några meter bort. Han har armarna i kors och är lika…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Mikael Niemi: »Det manuset glömmer jag aldrig«

Som författare får jag ibland telefonsamtal av personer som vill skriva en bok om sina liv. Egentligen hoppas de att…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Kristina Sandberg: Nåden att befinna sig i ett språk

Vad skriver du nu? Nästan dagligen får jag frågan från läsare vid mina biblioteks­besök, när jag pratar om romantrilogin om…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Viveca Lärn: »Jag läser häpet mina manus«

I oktober 2014 var jag på hälsoresa i sydvästra Turkiet. Det var perfekta bassänger, stretchande, gymmande, mumsande på granatäpplen, själva…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Mats Strandberg: Blod och död blev min fristad

Min mamma dog några veckor före jul, just när jag skrivit färdigt den första manusversionen av min roman Färjan. Vi…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Maria Sveland: Lång väg kvar

Att skriva en bok innebär att tvinga sig själv att uppbåda ett visst mått av hybris. Hur mycket tvivel och…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Fredrik Backman: Man mot maskin

Hej. Jag heter Fredrik. Jag skriver grejer. Ibland drabbas folk av missuppfattningen att det betyder att jag faktiskt vet vad…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Jan Arnald: Slå vakt om ensamheten

På senare tid har jag hört flera författarkollegor klaga över ensamhet. Allt fler slår sig ihop i författarpar, och jag…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Pija Lindenbaum: »Jag har drabbats av en yrkesskada«

Det är det här med att bre ut sig. Jag har drabbats av en yrkesskada. Skadan gör det svårt för…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Daniel Sjölin: Ett rop på hjälp

Skrivkramp? Slut på idéer? Kört fast? Gör som proffsen: Skriv inte det du drömmer om. Skriv om skrivandet istället. Det…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Viveca Sten: »Att skriva är som att bygga ett hus«

”Har du jobbat hela sommaren? Du skickade ju in manuset i mars?” Tjejmiddag. Det är tidig september och min nya…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Björn Ranelid: »Det är författarens uppgift att försöka göra det omöjliga i skrift«

Jag är herden som vaktar flocken av ord, men ibland händer det att ett litet lamm går vilse eller att…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Amanda Svensson: Som en stinkande hundnos

Man hör ibland författare prata om sina verk som ”sina barn”. Om skrivprocessen som ett slags graviditet som slutar med…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Åke Edwardsson: »Boken har blivit mitt liv«

Här kommer en text, så får vi se hur fan den blir idag, det kan man aldrig veta, det är…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Sara Kadefors: Vi borde lära av Woody Allen

Det kanske finns saker som jag skulle kunna lära andra om skrivandet. Jag skulle kunna säga att det är viktigt…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Sara Lövestam: »Att skriva är att leva många liv«

De kanske tror att de vet vad de ser, människorna omkring mig på tunnelbanan. En vit, svensk tjej runt 30,…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Susanna Alakoski: »En av samhällets hjältar«

Alla har ett konstnärligt uttryck inom sig. Så tror jag. Så brukar jag säga. Vi dras intuitivt till något konstnärligt…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

»Det är aldrig så välstädat i mitt hem som under uppstartsfasen till en ny bok«

Det finns nog inte en författare som inte har suttit på både privata middagar och under intervjuer och försökt ge…

Gästkrönika Publicerad fredag 02 juni 2017

Kristina Ohlsson: »Jag passerade den magiska gränsen«

En enda semestervecka. Det räckte för att sätta igång Kristina Ohlssons skrivlust – och väcka ett stort författarskap till liv.

Gästkrönika Publicerad torsdag 01 juni 2017

Kristian Lundberg: »Jag behövde ta ansvar för min text«

»Den som skriver skapar och anger verklighetens gränser. Den som skriver väljer också hela tiden bort andra delar, rader som lika gärna kunde ha ingått i berättelsen.«

Gästkrönika Publicerad tisdag 30 maj 2017

Simona Ahrnstedt: »Universums mest hånade genre«

»Det finns så mycket kvinnohat i vårt samhälle. Inte minst inom populärkulturen. Kvinnor styckmördas, våldtas och bortförs slentrianmässigt, som underhållning.«

Gästkrönika Publicerad måndag 29 maj 2017

Martina Montelius: »Skrivandet börjar med att ge upp«

»Det största problemet med att skriva är själva ansatsen. Att påstå om sig själv att man kan skriva en bok, exempelvis – det är ju rent groteskt.«

Gästkrönika Publicerad måndag 23 november 2015

John Ajvide Lindqvist: Tegelstenshelvetet

John Ajvide Lindqvist om grundprincipen som fick skrivkrampen att släppa.

Gästkrönika Publicerad tisdag 17 april 2012

Dag Öhrlund: Du är en produkt

Fyra av fem böcker floppar. Den femte ska betala de fyras misslyckande – en verklighet få förläggare tycker om att diskutera, men så ser det ut.

Gästkrönika Publicerad torsdag 23 februari 2012

Dag Öhrlund: ”Knarkkungen tryckte upp mig mot en betongmur”

Knarkkungen tryckte upp mig mot en betongmur, drog skjortan åt sidan och visade en pistol.

Gästkrönika Publicerad torsdag 10 november 2011

Elin Grelsson: Vikten av att minnas varför man skriver

”Det är befängt av mig att uppmana andra att inte jaga så mycket efter det där förlagskontraktet. Jag sitter ju här, på andra sidan, nu.”