Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2016 (20 augusti 2016)

Mikael Niemi: »Det manuset glömmer jag aldrig«

Foto: Dan Norrå/Conatum

Som författare får jag ibland telefonsamtal av personer som vill skriva en bok om sina liv. Egentligen hoppas de att jag ska skriva boken åt dem, men det har jag inte tid till. Då brukar de fråga mig hur man bär sig åt.

De kan ha burit sin dröm i åratal innan de tagit mod till sig och letat upp mitt nummer. De kan ha kört lastbil eller taxi, varit kökstanter eller hemmafruar. Gemensamt är att de känner att de upplevt något viktigt, något som borde bevaras.

Jag är alltid uppmuntrande. Skriv! säger jag. Och sätt igång genast. Jag vet ju själv hur värdefullt skaparruset är, ordglädjen när man drar igång ett nytt projekt. Själva skrivandet triggar igång fantasin och man kan få syn på dörrar man knappt visste existerade.

Men sedan då? När man petat ihop tvåhundra sidor?

 

Ett av mina första beredskapsjobb var på ett litet norrbottniskt bokförlag där jag bland annat var lektör för inkomna manus. Dumt nog satte jag mitt namn under utlåtandena. Det var ett effektivt sätt att skaffa sig fiender bland de norrbottniska skrivarna, eftersom jag ju allt som oftast måste tacka nej.

Då, på åttiotalet, hette det att varje människa är en roman. Säkert låg det mycket i det. Problemet var bara att den där romanen oftast var så mördande tråkig. Sävliga tillbakablickar skrivna efter pensioneringen. Barndomen var fattig och slitsam. Men man höll ihop och fick glädjas av det lilla man hade. Som ung gifte man sig och fick barn, tänk vilka lyckostunder det gav. Och det man framhöll till sist var den stora tacksamhet man kände gentemot livet.

Jag tror inte att skribenterna direkt ljög för sig själva. Minnet fungerar ofta så att man vill förtränga det jobbiga och svåra. Med dagens print-on-demand skulle jag rekommenderat dem att trycka tiotalet exemplar till de närmast anhöriga. Romanvärdet var ju nära noll, men affektionsvärdet desto högre ifall man var barnbarn till berättaren och kände igen namnen på gårdarna och gammelfolket.

 

Ett av dessa självbiografiska manus glömmer jag dock aldrig. Det var skrivet på täta skrivmaskinsark, fyllda av stavfel, gorm och svordomar. Gubben var ursinnig och hade äntligen bestämt sig för att sjunga ut. Barndomens bönemöten leddes av skenheliga dårar, men som fattigunge passade man på att doppa bulla. Utedasset på vintern var hemskt när skithögen stack upp ur hålet som ett fruset spjut. Värsta förbannelserna tillägnade han virkestummarna, de arbetarplågare som drog av lön om man lämnat för höga stubbar.

Som ung överger han därför skogsarbetet och går till sjöss. Dessvärre pågår samtidigt det andra världskriget. Konvojerna bombas och kamrater dör. Själv söker han avkoppling på det polska horhuset, som jag till min fasa inser betjänas av kvinnliga lägerfångar.

Jag rekommenderade utgivning, men mitt förlag avböjde. Då gav mannen ut det med hjälp av en redaktör som rättade stavning och svordomar. Tyvärr blev boken samtidigt alldeles för vattenkammad. Men hans originalmanus minns jag än. Romanen om hans liv. Vi returnerade det till honom, och efter hans bortgång blev det väl slängt. Fan att jag aldrig drog en kopia.

Mikael Niemi är författare och har skrivit både lyrik, prosa och dramatik. Mest känd är han för sin Populärmusik från Vittula, där han hämtade inspiration från sin uppväxt i Pajala i Norrbotten. När boken kom ut för sexton år sedan sålde den i närmare en miljon exemplar, filmatiserades och belönades med Augustpriset. Hans senaste roman Fallvatten kom ut 2012.

Annons

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2019 (06 februari 2019)

Johanna Lindbäck: »Ungdomsböcker? Jag? Nä, aldrig i livet.«

Nyligen var jag med på en heldagskonferens om ungdomslitteratur där bland annat Christin Ljungqvist och Jessica Schiefauer pratade om sitt…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2016 (20 juni 2016)

Hanna Hellquist: »Kanske var jag för hård mot mig själv«

Jag tycker att jag har ganska bra självförtroende när det gäller skrivandet. Jag har vett att ta betalt för mina…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2018 (04 december 2018)

Johan Jönson: »Ljuger du nu?«

Att jag ljuger när jag pratar. Överhuvudtaget säger någonting. Det känns så. Jag vet inte riktigt. Ljuger? Hur då? Och…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2018 (22 november 2018)

Stina Stoor: »Är i mitt eget efter nu«

Jag gjorde succé. Minns nån det än? För mig känns det som länge sedan. Men succé, ja: Dödsstöten för mitt…

Annons

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2014 (20 augusti 2014)

Dag Öhrlund om egenutgivarnas eget klondyke

»Det var lättare på sjuttiotalet, säger Kjell E. Genberg. Vi var inte så många på estraden då. Sveriges mest publicerade…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #2 2018 (29 mars 2018)

Henrik Bromander: »Det är bara att sätta igång«

Henrik Bromander ger handfast vägledning.

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2017 (08 oktober 2017)

P.C Jersild: »Tur, timing och talang«

Det finns många sätt att bli författare på och varje författare har sin personliga bakgrundshistoria. Det här är min: Jag…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2017 (23 augusti 2017)

Gunnar Ardelius: »Våga vara så detaljerad som möjligt«

Har du en sårig och dysfunktionell relation till dina föräldrar? Grattis, du har en outsinlig källa att ösa ur när…

Annons

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2017 (02 juni 2017)

Kristina Ohlsson: »Rätt och fel ­existerar inte«

Sommartid är skrivartid. Första sommaren som jag försökte skriva en kriminalroman misslyckades jag totalt. Året var 2006 och jag hade…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2017 (03 april 2017)

Sandra Beijer: »Vi ses i min nästa roman«

När jag får upp porten ser jag hans silhuett några meter bort. Han har armarna i kors och är lika…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2018 (12 juni 2018)

Marie Hermanson: »Naivitet kan föra dig långt«

En gång för längesedan satt jag i juryn för en novell­tävling. Efter prisutdelningen var det ­middag och jag hamnade bredvid…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2018 (23 augusti 2018)

Helena Thorfinn: »Vad är det för fel på en god historia?«

Det skrivs mycket om språk i spalterna här, om själva formen eller processen kring skrivandet. Men väldigt få diskuterar innehåll….

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2018 (08 februari 2018)

Malin Wollin: »Hur kan en sådan som jag skapa?«

Plötsligt hände det. Jag hade skrivit fyra böcker varav två romaner, ansökt om medlemskap i författar­förbundet och blivit antagen. Så…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #7 2017 (30 november 2018)

Johannes Klenell: »Jag gjorde som på gymmet«

Steget från att arbeta på förlag till att skriva själv var intressant. Jag har givit ut säkert hundra böcker på…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2016 (20 april 2016)

Kristina Sandberg: Nåden att befinna sig i ett språk

Vad skriver du nu? Nästan dagligen får jag frågan från läsare vid mina biblioteks­besök, när jag pratar om romantrilogin om…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #2 2016 (02 februari 2016)

Viveca Lärn: »Jag läser häpet mina manus«

I oktober 2014 var jag på hälsoresa i sydvästra Turkiet. Det var perfekta bassänger, stretchande, gymmande, mumsande på granatäpplen, själva…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2015 (20 oktober 2015)

Mats Strandberg: Blod och död blev min fristad

Min mamma dog några veckor före jul, just när jag skrivit färdigt den första manusversionen av min roman Färjan. Vi…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2015 (20 juni 2015)

Maria Sveland: Lång väg kvar

Att skriva en bok innebär att tvinga sig själv att uppbåda ett visst mått av hybris. Hur mycket tvivel och…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2015 (20 april 2015)

Fredrik Backman: Man mot maskin

Hej. Jag heter Fredrik. Jag skriver grejer. Ibland drabbas folk av missuppfattningen att det betyder att jag faktiskt vet vad…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #2 2015 (20 februari 2015)

Jan Arnald: Slå vakt om ensamheten

På senare tid har jag hört flera författarkollegor klaga över ensamhet. Allt fler slår sig ihop i författarpar, och jag…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2014 (20 april 2014)

Therése Söderlind: Sanning eller konsekvens?

Sanning eller konsekvens. Jag vågade aldrig vara med i den leken. Att svara sant var pinsamt, en källa till att…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2014 (20 december 2013)

Pija Lindenbaum: »Jag har drabbats av en yrkesskada«

Det är det här med att bre ut sig. Jag har drabbats av en yrkesskada. Skadan gör det svårt för…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2014 (20 oktober 2014)

Daniel Sjölin: Ett rop på hjälp

Skrivkramp? Slut på idéer? Kört fast? Gör som proffsen: Skriv inte det du drömmer om. Skriv om skrivandet istället. Det…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2016 (20 december 2015)

Viveca Sten: »Att skriva är som att bygga ett hus«

”Har du jobbat hela sommaren? Du skickade ju in manuset i mars?” Tjejmiddag. Det är tidig september och min nya…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2014 (20 juni 2014)

Björn Ranelid: »Det är författarens uppgift att försöka göra det omöjliga i skrift«

Jag är herden som vaktar flocken av ord, men ibland händer det att ett litet lamm går vilse eller att…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2015 (20 december 2014)

Amanda Svensson: Som en stinkande hundnos

Man hör ibland författare prata om sina verk som ”sina barn”. Om skrivprocessen som ett slags graviditet som slutar med…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2013 (20 oktober 2013)

Åke Edwardson: »Boken har blivit mitt liv«

Här kommer en text, så får vi se hur fan den blir idag, det kan man aldrig veta, det är…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2013 (20 augusti 2013)

Sara Kadefors: Vi borde lära av Woody Allen

Det kanske finns saker som jag skulle kunna lära andra om skrivandet. Jag skulle kunna säga att det är viktigt…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2013 (20 juni 2013)

Susanna Alakoski: »En av samhällets hjältar«

Alla har ett konstnärligt uttryck inom sig. Så tror jag. Så brukar jag säga. Vi dras intuitivt till något konstnärligt…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2014 (20 augusti 2014)

Sara Lövestam: »Att skriva är att leva många liv«

De kanske tror att de vet vad de ser, människorna omkring mig på tunnelbanan. En vit, svensk tjej runt 30,…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #2 2014 (20 februari 2014)

»Det är aldrig så välstädat i mitt hem som under uppstartsfasen till en ny bok«

Det finns nog inte en författare som inte har suttit på både privata middagar och under intervjuer och försökt ge…

Gästkrönika Publicerad fredag 02 juni 2017

Kristina Ohlsson: »Jag passerade den magiska gränsen«

En enda semestervecka. Det räckte för att sätta igång Kristina Ohlssons skrivlust – och väcka ett stort författarskap till liv.

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2016 (20 oktober 2016)

Kristian Lundberg: »Jag behövde ta ansvar för min text«

»Den som skriver skapar och anger verklighetens gränser. Den som skriver väljer också hela tiden bort andra delar, rader som lika gärna kunde ha ingått i berättelsen.«

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2017 (20 december 2016)

Simona Ahrnstedt: »Universums mest hånade genre«

»Det finns så mycket kvinnohat i vårt samhälle. Inte minst inom populärkulturen. Kvinnor styckmördas, våldtas och bortförs slentrianmässigt, som underhållning.«

Gästkrönika Publicerad i Skriva #2 2017 (20 februari 2017)

Martina Montelius: »Skrivandet börjar med att ge upp«

»Det största problemet med att skriva är själva ansatsen. Att påstå om sig själv att man kan skriva en bok, exempelvis – det är ju rent groteskt.«

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2015 (20 augusti 2015)

John Ajvide Lindqvist: Tegelstenshelvetet

John Ajvide Lindqvist om grundprincipen som fick skrivkrampen att släppa.

Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2012 (20 februari 2012)

Dag Öhrlund: Du är en produkt

Fyra av fem böcker floppar. Den femte ska betala de fyras misslyckande – en verklighet få förläggare tycker om att diskutera, men så ser det ut.

Gästkrönika Publicerad torsdag 23 februari 2012

Dag Öhrlund: ”Knarkkungen tryckte upp mig mot en betongmur”

Knarkkungen tryckte upp mig mot en betongmur, drog skjortan åt sidan och visade en pistol.

Gästkrönika Publicerad torsdag 10 november 2011

Elin Grelsson: Vikten av att minnas varför man skriver

”Det är befängt av mig att uppmana andra att inte jaga så mycket efter det där förlagskontraktet. Jag sitter ju här, på andra sidan, nu.”