Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Maria Sveland: Lång väg kvar

Foto: Anneli Nygårds

Att skriva en bok innebär att tvinga sig själv att uppbåda ett visst mått av hybris. Hur mycket tvivel och osäkerhet som än infinner sig måste jag åtminstone tro att jag har något att berätta som andra faktiskt kommer vilja läsa. Det där självförtroendet tänker jag är minst lika viktigt som Virginia Woolfs tanke om ett eget rum. Det vill säga de fysiska förutsättningarna för arbetsro och ostördhet medan du skriver. Innan du ens kan formulera att du behöver ett eget rum, måste du våga tro att du har något att skriva. Att komma dit är en kamp och ibland tänker jag på alla de fantastiska författare som världen antagligen går miste om just för att de saknar det där grundläggande självförtroendet som gör att de vågar skriva.

Lika fascinerande är det att betrakta alla de som har ett osedvanligt gott självförtroende när det kommer till att skriva, trots att de egentligen kanske inte alls besitter förmågan eller ens har något att berätta. Om jag ska tillåta mig en generalisering så tycks detta ibland vara könsbundet. Jag tror (utan att ha några vetenskapliga bevis för detta) att det är fler kvinnor än män som har byrålådan full av opublicerade manus och jag tror att fler män än kvinnor blir publicerade – just för att de faktiskt vågar skicka in manus till förlagen. Det finns också en lång och trist litteraturtradition att luta sig mot här, där författaryrket ända in i vårt århundrade endast var till för män. De få kvinnor som trotsade alla normer och ändå skrev gjorde det oftast i hemlighet. Liknande exempel finns även från senare tid.

 

Genom åren har jag mött åtskilliga män som glatt kallat sig för författare utan att ens ha publicerat en enda bok. För kvinnor verkar motsatta förhållandet råda. I en passage i Märta Tikkanens bok Två – Scener ur ett konstnärsäktenskap skriver hon om en nordisk konferens för kvinnliga författare som hölls på Biskops Arnö på 70-talet. En efter en gick kvinnorna fram för att presentera sig, och nästan alla inledde med orden ”Jag heter XX och jag är egentligen inte författare, men har skrivit ett antal böcker…”

Till historien hör att alla deltagare på konferensen var etablerade författare i sina respektive hemländer, ändå var det få av dem som tog sitt skrivande på sånt allvar att de kallade sig författare.

Ett annat exempel: Nyligen fick Alex Schulman och Sigge Eklund ett miljonkontrakt på en bok som enligt egen utsaga byggde på ett synopsis som ska ha varit ungefär en A4 långt och handla om Tid. I en artikel sa de båda att innehållet kommer bestå av ”anekdoter, betraktelser, teser och tankar som rör tid.” Ungefär så. Det räckte tydligen för att kamma hem ett av branschens högsta förskott i år. Herrarna Schulman och Eklund driver i vanliga fall en podd som kort och gott heter som dem själva, Sigge och Alex.

 

Och nu blir jag ovetenskaplig och generaliserande igen, men jag kan inte låta bli att undra om två kvinnliga poddare nånsin skulle få igenom ett liknande kontrakt baserat på ett flummigt synopsis på en A4. Och ja, om nu någon inte förstått det än, det här provocerar mig. För så länge som branschen fortsätter upphöja och tro på grabbarna grus författarskap så kommer också de böcker som publiceras att domineras av en viss typ av enkönad berättelse. De olika dörrar som en måste ta sig igenom för att överhuvudtaget våga skriva är så pass många att de flesta blir utsorterade redan där. Att det sedan återstår ännu fler dörrar i form av förlag, pengar, PR och mottagande innebär ännu fler utgallringar.

Mycket har tack och lov hänt sedan Virginia Woolf skrev Ett eget rum, idag finns en rad kvinnliga författare som blir publicerade och lästa, men fortfarande återstår sorgligt mycket innan vi kan påstå att förlagsbranschen är jämställd och rättvis.

Maria Sveland debuterade 2007 med boken Bitterfittan som idag räknas som en modern klassiker. Sedan dess har hon skrivit flera uppmärksammade romaner och debattböcker, ofta på teman som klass, kön och sexualitet. I maj i år kom hennes senaste roman Befrielsen, en berättelse om sexuellt våld och en grupp kvinnor som bestämmer sig för att ta hämnd.

Annons

Gästkrönika Publicerad måndag 03 december 2018

Johan Jönson: »Ljuger du nu?«

Att jag ljuger när jag pratar. Överhuvudtaget säger någonting. Det känns så. Jag vet inte riktigt. Ljuger? Hur då? Och…

Gästkrönika Publicerad måndag 22 oktober 2018

Stina Stoor: »Är i mitt eget efter nu«

Jag gjorde succé. Minns nån det än? För mig känns det som länge sedan. Men succé, ja: Dödsstöten för mitt…

Gästkrönika Publicerad onsdag 26 september 2018

Dag Öhrlund om egenutgivarnas eget klondyke

»Det var lättare på sjuttiotalet, säger Kjell E. Genberg. Vi var inte så många på estraden då. Sveriges mest publicerade…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Henrik Bromander: »Det är bara att sätta igång«

Henrik Bromander ger handfast vägledning.

Annons

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Helena Thorfinn: »Vad är det för fel på en god historia?«

Det skrivs mycket om språk i spalterna här, om själva formen eller processen kring skrivandet. Men väldigt få diskuterar innehåll….

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Malin Wollin: »Hur kan en sådan som jag skapa?«

Plötsligt hände det. Jag hade skrivit fyra böcker varav två romaner, ansökt om medlemskap i författar­förbundet och blivit antagen. Så…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Johannes Klenell: »Jag gjorde som på gymmet«

Steget från att arbeta på förlag till att skriva själv var intressant. Jag har givit ut säkert hundra böcker på…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

P.C Jersild: »Tur, timing och talang«

Det finns många sätt att bli författare på och varje författare har sin personliga bakgrundshistoria. Det här är min: Jag…

Annons

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Gunnar Ardelius: »Våga vara så detaljerad som möjligt«

Har du en sårig och dysfunktionell relation till dina föräldrar? Grattis, du har en outsinlig källa att ösa ur när…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Kristina Ohlsson: »Rätt och fel ­existerar inte«

Sommartid är skrivartid. Första sommaren som jag försökte skriva en kriminalroman misslyckades jag totalt. Året var 2006 och jag hade…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Sandra Beijer: »Vi ses i min nästa roman«

När jag får upp porten ser jag hans silhuett några meter bort. Han har armarna i kors och är lika…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Marie Hermanson: »Naivitet kan föra dig långt«

En gång för längesedan satt jag i juryn för en novell­tävling. Efter prisutdelningen var det ­middag och jag hamnade bredvid…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Mikael Niemi: »Det manuset glömmer jag aldrig«

Som författare får jag ibland telefonsamtal av personer som vill skriva en bok om sina liv. Egentligen hoppas de att…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Kristina Sandberg: Nåden att befinna sig i ett språk

Vad skriver du nu? Nästan dagligen får jag frågan från läsare vid mina biblioteks­besök, när jag pratar om romantrilogin om…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Viveca Lärn: »Jag läser häpet mina manus«

I oktober 2014 var jag på hälsoresa i sydvästra Turkiet. Det var perfekta bassänger, stretchande, gymmande, mumsande på granatäpplen, själva…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Mats Strandberg: Blod och död blev min fristad

Min mamma dog några veckor före jul, just när jag skrivit färdigt den första manusversionen av min roman Färjan. Vi…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Fredrik Backman: Man mot maskin

Hej. Jag heter Fredrik. Jag skriver grejer. Ibland drabbas folk av missuppfattningen att det betyder att jag faktiskt vet vad…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Jan Arnald: Slå vakt om ensamheten

På senare tid har jag hört flera författarkollegor klaga över ensamhet. Allt fler slår sig ihop i författarpar, och jag…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Therése Söderlind: Sanning eller konsekvens?

Sanning eller konsekvens. Jag vågade aldrig vara med i den leken. Att svara sant var pinsamt, en källa till att…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Pija Lindenbaum: »Jag har drabbats av en yrkesskada«

Det är det här med att bre ut sig. Jag har drabbats av en yrkesskada. Skadan gör det svårt för…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Daniel Sjölin: Ett rop på hjälp

Skrivkramp? Slut på idéer? Kört fast? Gör som proffsen: Skriv inte det du drömmer om. Skriv om skrivandet istället. Det…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Viveca Sten: »Att skriva är som att bygga ett hus«

”Har du jobbat hela sommaren? Du skickade ju in manuset i mars?” Tjejmiddag. Det är tidig september och min nya…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Björn Ranelid: »Det är författarens uppgift att försöka göra det omöjliga i skrift«

Jag är herden som vaktar flocken av ord, men ibland händer det att ett litet lamm går vilse eller att…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Amanda Svensson: Som en stinkande hundnos

Man hör ibland författare prata om sina verk som ”sina barn”. Om skrivprocessen som ett slags graviditet som slutar med…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Åke Edwardsson: »Boken har blivit mitt liv«

Här kommer en text, så får vi se hur fan den blir idag, det kan man aldrig veta, det är…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Sara Kadefors: Vi borde lära av Woody Allen

Det kanske finns saker som jag skulle kunna lära andra om skrivandet. Jag skulle kunna säga att det är viktigt…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Sara Lövestam: »Att skriva är att leva många liv«

De kanske tror att de vet vad de ser, människorna omkring mig på tunnelbanan. En vit, svensk tjej runt 30,…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

Susanna Alakoski: »En av samhällets hjältar«

Alla har ett konstnärligt uttryck inom sig. Så tror jag. Så brukar jag säga. Vi dras intuitivt till något konstnärligt…

Gästkrönika Publicerad onsdag 19 september 2018

»Det är aldrig så välstädat i mitt hem som under uppstartsfasen till en ny bok«

Det finns nog inte en författare som inte har suttit på både privata middagar och under intervjuer och försökt ge…

Gästkrönika Publicerad fredag 02 juni 2017

Kristina Ohlsson: »Jag passerade den magiska gränsen«

En enda semestervecka. Det räckte för att sätta igång Kristina Ohlssons skrivlust – och väcka ett stort författarskap till liv.

Gästkrönika Publicerad torsdag 01 juni 2017

Kristian Lundberg: »Jag behövde ta ansvar för min text«

»Den som skriver skapar och anger verklighetens gränser. Den som skriver väljer också hela tiden bort andra delar, rader som lika gärna kunde ha ingått i berättelsen.«

Gästkrönika Publicerad tisdag 30 maj 2017

Simona Ahrnstedt: »Universums mest hånade genre«

»Det finns så mycket kvinnohat i vårt samhälle. Inte minst inom populärkulturen. Kvinnor styckmördas, våldtas och bortförs slentrianmässigt, som underhållning.«

Gästkrönika Publicerad måndag 29 maj 2017

Martina Montelius: »Skrivandet börjar med att ge upp«

»Det största problemet med att skriva är själva ansatsen. Att påstå om sig själv att man kan skriva en bok, exempelvis – det är ju rent groteskt.«

Gästkrönika Publicerad måndag 23 november 2015

John Ajvide Lindqvist: Tegelstenshelvetet

John Ajvide Lindqvist om grundprincipen som fick skrivkrampen att släppa.

Gästkrönika Publicerad tisdag 17 april 2012

Dag Öhrlund: Du är en produkt

Fyra av fem böcker floppar. Den femte ska betala de fyras misslyckande – en verklighet få förläggare tycker om att diskutera, men så ser det ut.

Gästkrönika Publicerad torsdag 23 februari 2012

Dag Öhrlund: ”Knarkkungen tryckte upp mig mot en betongmur”

Knarkkungen tryckte upp mig mot en betongmur, drog skjortan åt sidan och visade en pistol.

Gästkrönika Publicerad torsdag 10 november 2011

Elin Grelsson: Vikten av att minnas varför man skriver

”Det är befängt av mig att uppmana andra att inte jaga så mycket efter det där förlagskontraktet. Jag sitter ju här, på andra sidan, nu.”