Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2016 (20 april 2016)

Kristina Sandberg: Nåden att befinna sig i ett språk

Foto: Maria Annas

Vad skriver du nu? Nästan dagligen får jag frågan från läsare vid mina biblioteks­besök, när jag pratar om romantrilogin om hemmafrun Maj. Och jag hör mig dra efter andan och svara ett kort: Ingenting.

Riktigt sant är det inte, jag skriver krönikor, litteraturkritik och förord till andras romaner – men ändå är det mest uppriktiga svaret att jag inte skriver någonting. För något skönlitterärt skrivande har jag inte just nu.

 

Man befinner sig i ett skönlitterärt språk, eller står utanför och hoppas att bli insläppt. Virginia Woolf har sagt att för att ett litterärt verk ska gå att genomföra behövs både ”a vision” och ”an order”. Som jag tolkar henne räcker inte det ena – båda ­behövs. Och utifrån min skrivande erfarenhet vet jag att inget av det kan tvingas fram. Plötsligt börjar ett språk låta inombords – de vaga idéerna får en form och i bästa fall uppstår ett nästan magiskt samspel mellan berättelse och form – det går att höra när texten skorrar falskt, eller ­romanens struktur blir lögn­aktig. Man är insläppt, eller i kontakt. I  min tredje roman **Ta itu** från 2003 var min inledande plan att skriva utifrån fyra familjemedlemmars perspektiv, om en sommarvecka i en hyrd stuga i slutet av 70-talet. Kvar blev bara mamman Marias röst – det blev efter­hand uppenbart att det jag skrev enbart var hennes berättelse. Och om familjen reser till någon stuga får man heller inte veta under romanens gång. Maria visade mig vad hon hade ord för och lika ofta teg hon. Jag löste ­hennes tystnad med att ha en blankrad eller byta sida – men jag tvingade inte på Maria ord som hon saknade. Det var mest uppriktigt att skriva romanen så.

Kristina Sandberg

är född 1971 och uppvuxen i Sundsvall. Hon debuterade 1997 och har skrivit en rad romaner. Trilogin om hemmafrun Maj från Örnsköldsvik blev hennes stora litterära genombrott och den avslutande delen Liv till varje pris fick Augustpriset 2014.

Under skrivandet av trilogin om hemmafrun Maj
i folkhemstidens Örnsköldsvik hade jag nåden att befinna mig i ett språk under sex långa år. Även dagar när det kändes motigt, idéfattigt och trögt att återvända till huvudpersonen Maj och alla de andra karaktärerna så lyckades jag försätta mig i kontakt med språket och kunde ibland häpna över vad en kort inledningsmening i huvudet kunde vecklas ut till för utförlig ”scen” i romanen. Jag hade stora friheter genom den litterära formen. Den samtida berättarrösten kunde röra sig in och ut ur Maj och delvis även in i de andra romangestalterna. Berättaren kunde kommentera Maj och röra sig framåt i tiden. Och jag tvivlade aldrig på trilogins struktur, eller tänkte att trilogin borde ha berättats på ett annat sätt. När den ena romanen var färdig för tryckeriet befann jag mig ganska långt inne i nästa del. Bästa skyddet mot kritik är nog att redan vara fullt upp­tagen med ett nytt skrivande …

 

Nu däremot är det språklöst. Tyst. Och jag vet att jag måste befinna mig i den där väntan. Att vaga idéer inte kommer att bli något förrän de mött sitt språk – och att jag måste stå ut med att det annars inte blir något. Idag kan jag inte använda trilogins språk, för i en helt annan berättelse har det språket inte sin giltighet. Jag får stå ut med att märka hur goda litterära visioner trots allt inte kan hitta sin språkliga struktur och därför faller. Jag vet också att jag behöver tystnaden. Så att jag kan höra när det finns en form, vision och ett språk som släpper in mig.

Annons

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2019 (06 februari 2019)

Johanna Lindbäck: »Ungdomsböcker? Jag? Nä, aldrig i livet.«

Nyligen var jag med på en heldagskonferens om ungdomslitteratur där bland annat Christin Ljungqvist och Jessica Schiefauer pratade om sitt…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2016 (20 juni 2016)

Hanna Hellquist: »Kanske var jag för hård mot mig själv«

Jag tycker att jag har ganska bra självförtroende när det gäller skrivandet. Jag har vett att ta betalt för mina…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2018 (04 december 2018)

Johan Jönson: »Ljuger du nu?«

Att jag ljuger när jag pratar. Överhuvudtaget säger någonting. Det känns så. Jag vet inte riktigt. Ljuger? Hur då? Och…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2018 (22 november 2018)

Stina Stoor: »Är i mitt eget efter nu«

Jag gjorde succé. Minns nån det än? För mig känns det som länge sedan. Men succé, ja: Dödsstöten för mitt…

Annons

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2014 (20 augusti 2014)

Dag Öhrlund om egenutgivarnas eget klondyke

»Det var lättare på sjuttiotalet, säger Kjell E. Genberg. Vi var inte så många på estraden då. Sveriges mest publicerade…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #2 2018 (29 mars 2018)

Henrik Bromander: »Det är bara att sätta igång«

Henrik Bromander ger handfast vägledning.

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2018 (23 augusti 2018)

Helena Thorfinn: »Vad är det för fel på en god historia?«

Det skrivs mycket om språk i spalterna här, om själva formen eller processen kring skrivandet. Men väldigt få diskuterar innehåll….

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2018 (08 februari 2018)

Malin Wollin: »Hur kan en sådan som jag skapa?«

Plötsligt hände det. Jag hade skrivit fyra böcker varav två romaner, ansökt om medlemskap i författar­förbundet och blivit antagen. Så…

Annons

Gästkrönika Publicerad i Skriva #7 2017 (30 november 2018)

Johannes Klenell: »Jag gjorde som på gymmet«

Steget från att arbeta på förlag till att skriva själv var intressant. Jag har givit ut säkert hundra böcker på…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2017 (08 oktober 2017)

P.C Jersild: »Tur, timing och talang«

Det finns många sätt att bli författare på och varje författare har sin personliga bakgrundshistoria. Det här är min: Jag…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2017 (23 augusti 2017)

Gunnar Ardelius: »Våga vara så detaljerad som möjligt«

Har du en sårig och dysfunktionell relation till dina föräldrar? Grattis, du har en outsinlig källa att ösa ur när…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2017 (02 juni 2017)

Kristina Ohlsson: »Rätt och fel ­existerar inte«

Sommartid är skrivartid. Första sommaren som jag försökte skriva en kriminalroman misslyckades jag totalt. Året var 2006 och jag hade…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2017 (03 april 2017)

Sandra Beijer: »Vi ses i min nästa roman«

När jag får upp porten ser jag hans silhuett några meter bort. Han har armarna i kors och är lika…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2018 (12 juni 2018)

Marie Hermanson: »Naivitet kan föra dig långt«

En gång för längesedan satt jag i juryn för en novell­tävling. Efter prisutdelningen var det ­middag och jag hamnade bredvid…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2016 (20 augusti 2016)

Mikael Niemi: »Det manuset glömmer jag aldrig«

Som författare får jag ibland telefonsamtal av personer som vill skriva en bok om sina liv. Egentligen hoppas de att…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #2 2016 (02 februari 2016)

Viveca Lärn: »Jag läser häpet mina manus«

I oktober 2014 var jag på hälsoresa i sydvästra Turkiet. Det var perfekta bassänger, stretchande, gymmande, mumsande på granatäpplen, själva…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2015 (20 oktober 2015)

Mats Strandberg: Blod och död blev min fristad

Min mamma dog några veckor före jul, just när jag skrivit färdigt den första manusversionen av min roman Färjan. Vi…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2015 (20 juni 2015)

Maria Sveland: Lång väg kvar

Att skriva en bok innebär att tvinga sig själv att uppbåda ett visst mått av hybris. Hur mycket tvivel och…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2015 (20 april 2015)

Fredrik Backman: Man mot maskin

Hej. Jag heter Fredrik. Jag skriver grejer. Ibland drabbas folk av missuppfattningen att det betyder att jag faktiskt vet vad…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #2 2015 (20 februari 2015)

Jan Arnald: Slå vakt om ensamheten

På senare tid har jag hört flera författarkollegor klaga över ensamhet. Allt fler slår sig ihop i författarpar, och jag…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2014 (20 april 2014)

Therése Söderlind: Sanning eller konsekvens?

Sanning eller konsekvens. Jag vågade aldrig vara med i den leken. Att svara sant var pinsamt, en källa till att…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2014 (20 december 2013)

Pija Lindenbaum: »Jag har drabbats av en yrkesskada«

Det är det här med att bre ut sig. Jag har drabbats av en yrkesskada. Skadan gör det svårt för…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2014 (20 oktober 2014)

Daniel Sjölin: Ett rop på hjälp

Skrivkramp? Slut på idéer? Kört fast? Gör som proffsen: Skriv inte det du drömmer om. Skriv om skrivandet istället. Det…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2014 (20 juni 2014)

Björn Ranelid: »Det är författarens uppgift att försöka göra det omöjliga i skrift«

Jag är herden som vaktar flocken av ord, men ibland händer det att ett litet lamm går vilse eller att…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2016 (20 december 2015)

Viveca Sten: »Att skriva är som att bygga ett hus«

”Har du jobbat hela sommaren? Du skickade ju in manuset i mars?” Tjejmiddag. Det är tidig september och min nya…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2015 (20 december 2014)

Amanda Svensson: Som en stinkande hundnos

Man hör ibland författare prata om sina verk som ”sina barn”. Om skrivprocessen som ett slags graviditet som slutar med…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2013 (20 oktober 2013)

Åke Edwardson: »Boken har blivit mitt liv«

Här kommer en text, så får vi se hur fan den blir idag, det kan man aldrig veta, det är…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2013 (20 augusti 2013)

Sara Kadefors: Vi borde lära av Woody Allen

Det kanske finns saker som jag skulle kunna lära andra om skrivandet. Jag skulle kunna säga att det är viktigt…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2014 (20 augusti 2014)

Sara Lövestam: »Att skriva är att leva många liv«

De kanske tror att de vet vad de ser, människorna omkring mig på tunnelbanan. En vit, svensk tjej runt 30,…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2013 (20 juni 2013)

Susanna Alakoski: »En av samhällets hjältar«

Alla har ett konstnärligt uttryck inom sig. Så tror jag. Så brukar jag säga. Vi dras intuitivt till något konstnärligt…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #2 2014 (20 februari 2014)

»Det är aldrig så välstädat i mitt hem som under uppstartsfasen till en ny bok«

Det finns nog inte en författare som inte har suttit på både privata middagar och under intervjuer och försökt ge…

Gästkrönika Publicerad fredag 02 juni 2017

Kristina Ohlsson: »Jag passerade den magiska gränsen«

En enda semestervecka. Det räckte för att sätta igång Kristina Ohlssons skrivlust – och väcka ett stort författarskap till liv.

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2016 (20 oktober 2016)

Kristian Lundberg: »Jag behövde ta ansvar för min text«

»Den som skriver skapar och anger verklighetens gränser. Den som skriver väljer också hela tiden bort andra delar, rader som lika gärna kunde ha ingått i berättelsen.«

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2017 (20 december 2016)

Simona Ahrnstedt: »Universums mest hånade genre«

»Det finns så mycket kvinnohat i vårt samhälle. Inte minst inom populärkulturen. Kvinnor styckmördas, våldtas och bortförs slentrianmässigt, som underhållning.«

Gästkrönika Publicerad i Skriva #2 2017 (20 februari 2017)

Martina Montelius: »Skrivandet börjar med att ge upp«

»Det största problemet med att skriva är själva ansatsen. Att påstå om sig själv att man kan skriva en bok, exempelvis – det är ju rent groteskt.«

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2015 (20 augusti 2015)

John Ajvide Lindqvist: Tegelstenshelvetet

John Ajvide Lindqvist om grundprincipen som fick skrivkrampen att släppa.

Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2012 (20 februari 2012)

Dag Öhrlund: Du är en produkt

Fyra av fem böcker floppar. Den femte ska betala de fyras misslyckande – en verklighet få förläggare tycker om att diskutera, men så ser det ut.

Gästkrönika Publicerad torsdag 23 februari 2012

Dag Öhrlund: ”Knarkkungen tryckte upp mig mot en betongmur”

Knarkkungen tryckte upp mig mot en betongmur, drog skjortan åt sidan och visade en pistol.

Gästkrönika Publicerad torsdag 10 november 2011

Elin Grelsson: Vikten av att minnas varför man skriver

”Det är befängt av mig att uppmana andra att inte jaga så mycket efter det där förlagskontraktet. Jag sitter ju här, på andra sidan, nu.”