Gästkrönika Publicerad i Skriva #7 2017 (30 november 2018)

Johannes Klenell: »Jag gjorde som på gymmet«

Foto: Mats Jonsson

Steget från att arbeta på förlag till att skriva själv var intressant. Jag har givit ut säkert hundra böcker på förlaget där jag arbetar som förläggare och var ganska övertygad om att det här med att skriva en bok på egen hand, det skulle inte vara något som helst problem. Men redan när jag satte mig ner vid datorn insåg jag att jag faktiskt inte hade en aning. Hur skriver man en bok egentligen? Jag var ganska klar på hur min debut skulle börja och hur den skulle sluta, men inte mycket mer än så.

En viktig sak för mig är att stycka ner arbetsprocesser i mindre delar. Det första som gjordes var därför googlingen »hur många ord är en bok?«. Som att det skulle finnas ett faktiskt svar på den frågan. Ja, eller det faktiska svaret är väl, »så många ord som den behöver vara«. Men på internet finns alla svar, även på de helt omöjliga frågorna. Därför hittade jag till sist en sida som tvärsäkert konstaterade att en bok av i dag är hela nittioniotusen ord. Så många tusen ord var närmast omöjligt för mig att föreställa mig, så istället gjorde jag så som jag brukar göra när jag tränar på gymmet. Fyrtiofem minuter på en crosstrainer är out­härdligt tråkigt att föreställa sig, men styckas det upp i femminuters­passager som ska avklaras en efter en blir det uthärdligare. På samma vis stretade jag mig igenom min debutroman. Nittioniotusen ord var en omöjlig tanke, men om jag tvingade mig själv att skriva tusen ord varje gång jag satte händerna på tangentbordet så ­behövde jag ju bara gå igenom den processen nittionio gånger. Då blev den mer hanter­bar.

Johannes Klenell

är till vardags förläggare och redaktör på serieförlaget Galago. Han är också verksam som skribent för tidningar som Aftonbladet och Värmlands Folkblad samt ligger bakom poddarna Flumskolan och Lundell­bunkern. Hans debutroman, Det fria ordet, kom i somras och är en satirisk skildring av ett vänstersinnat mediehus i otakt med tiden.

Jag vet inte om det är ett bra tips på en kreativ process, men för mig fungerade det. Jag skrev faktiskt den där debutromanen på bara några månader. Ett litet problem var dock att varje tusenordspassage blev till en egen krönika. Tempot blev för högt i boken, det fanns inga pauser. Så efter det blev nästa steg att lugna ner boken, ta bort vissa poänger och stryka karaktärer som inte fungerade. En nedbrytande process om fem redigeringsvändor med förlaget där vi gjorde den märkliga krönikesamlingen till en riktig roman. Nedbrytande då jag lagt tre månader på att skriva originalmanus men nu spenderade sju månader med att få höra om allt som var ­dåligt eller inte fungerade med boken. Sista vändan hade jag knappt en aning om vad det var jag skrivit längre. Men det var värt det, för när jag fick läsa resultatet så hade jag faktiskt en riktig bok framför mig.

Och det här med nittionio­tusen ord. Det visade sig i slutänden vara rent skitsnack. Jag tror jag landade på sjuttiofyratusen ord. Om nu någon undrar hur lång en bok är.

Annons

Annons

Annons

Fler inlägg