Viveca Lärn: »Jag läser häpet mina manus«

I oktober 2014 var jag på hälsoresa i sydvästra Turkiet. Det var perfekta bassänger, stretchande, gymmande, mumsande på granatäpplen, själva stranden och havet. Allt var så underbart att jag så småningom undrade hur det stod till utanför murarna till detta turistparadis.

Det var en skräpig by med vänliga människor – en huvudgata som i gamla pangpangfilmer med barer med daglediga och butiker med vattenpistoler på den ena sidan. Fast på den andra sidan var det annorlunda: hotell, halvfärdiga och halvrivna. Jag in i trädgården till ett av hotellen, det absolut risigaste. Fönsterrutor var krossade, övergiven tvätt hängde på streck, en halv varubil låg vräkt i en överblommad äng.

Plötsligt såg jag en halt höna, några katter och en get. De kom strövande ut genom stora hotellentrén för att se vad som stod på. De hade tydligen tagit över hotellet. Jag bestämde mig för att skriva en bok med titeln Halta Hönans Hotell.


Vi beklagar, men du har gått in i väggen. Dessbättre är det bara en betalvägg.

Merparten av vårt material är öppet bara för våra prenumeranter (som gör det möjligt för oss att existera). Nu hoppas vi på dig också!

Som prenumerant får du:

  • Sveriges mest prisbelönta magasin i brevlådan varannan månad.
  • Fri tillgång till alla nummer digitalt samt färska artiklar som bara publiceras på hemsidan.
  • Fri bindningstid.

Dessutom får du rabatt i vår webbshop och inbjudningar till releasekvällar samt förhandsvisningar av både film och teater.

Klart jag ska bli prenumerant!

Fakturaprenumerant?

Klicka här för att aktivera ditt konto

För dig som redan är prenumerant är det bara att logga in och botanisera i vårt digitala arkiv.

Glömt lösenord?


Rekommenderas för dig

Artikeln publicerades i Skriva #2 2016 (02 februari 2016) och är skriven av .