Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2018 (23 augusti 2018)

Helena Thorfinn: »Vad är det för fel på en god historia?«

Foto: Anna Widoff

Det skrivs mycket om språk i spalterna här, om själva formen eller processen kring skrivandet. Men väldigt få diskuterar innehåll. Vad handlar svenska romaner om, egentligen? Vilka böcker är värda att recensera, ge stipendier och lyfta fram?

Efter många år med en journalistisk och kanske mer politisk bakgrund än många författare, har jag lagt märke till positioner i litterära kretsar som förvånat mig.

Det ena är Politiken. Den som jag trodde var meningen med Litteraturen, men som tvärtom inte alls är meningen med Litteraturen. Har jag förstått.

Jag undrar också över Epiken, det stora, breda berättandet som inte är deckare, utan bara på säkert språk berättar en god historia. Som Selma Lagerlöf. Var finns det?

Jag har skrivit två romaner med episka ambitioner, berättelser som är genomsyrade av global politik och ideologiska dilemman och med många karaktärer och nivåer. Men förutom en och annan fin recension har jag mest mötts av oförstående av det litterära etablissemanget i Sverige – jag har till exempel inte fått ett enda stipendium, trots att jag sökt flera, utan tycker mig se att en helt annan typ av berättande premieras.

Helena Thorfinn

jobbade länge som journalist innan hon bytte karriärspår och började arbeta på Sida och Rädda Barnen. 2012 kom hennes romandebut Innan floden tar oss. Boken famnar ett antal stora globala frågor – alltifrån utmaningarna med biståndsarbete till fattiga bangladeshiska flickors förutsättningar. Romanen blev något av en rekord­debut och har sålts i över 180 000 exemplar. Förra året kom uppföljaren Den som går på tigerstigar.

Mina episka, politiska, myllrande, bråkiga och brokiga romaner uppskattas dock våldsamt av läsarna (och mitt förlag – tack, tack, tack till Norstedts!). Innan floden tar oss har sålt i över 180.000 exemplar och Den som går på tigerstigar säljer också som smör. Av läsarreaktionerna förstår jag att mina läsare uppskattar just den politiska dimensionen och att de blir stimulerade av att läsa om »stora, viktiga frågor«. För en gångs skull.

Så nu ska jag vara lite provocerande. Är det kanske så att våra recensenter och våra fin­smakare i stipendiekommittéer och fonder inte kan något om politik? Eller världen utanför Stockholm? Att man i Sveriges litterära kretsar har beslutat att det är annat – texter som maler runt med få karaktärer, liten och bekant spelyta och små aspekter av livet i sommarstugor och i södermalmslägenheter – som är God Litteratur? Att lyriska experiment är intressantare än episka ansatser? Jag är inte litteraturkännare, men jag har förstått att Horace Engdahl och hans vänner kring KRIS under årens lopp förstärkt en litterär tradition som lyfter fram det estetiserande, smala och apolitiska. Väldigt cerebralt, säkert. Men berättelserna då? Som tar åratal att researcha och lika länge att skriva. Vem lyfter fram dem i Sverige?

Min absolut intressantaste recension fick jag av en professor i nationalekonomi i en specialtidning för SydAsien-frågor. Han förstod. Han dekonstruerade mina romaner utifrån politiska teorier, inte genom att vara påverkad av litteraturvetenskapliga trender. Och han hamnade rätt.

Jag förstår om vissa läsare nu börjar fundera: men kan hon ens skriva? Jag förstår frågan, och svaret är nog: det beror på vem som läser. Jag försöker lyfta mig över min egen lilla situation och peka på ett problem, eller åtminstone en begränsning, i vad som anses som »god smak« på kultursidorna och i kommittéer idag i Sverige. Vad är det för fel att bara vilja berätta en god, stor historia med många karaktärer och svåra relationer och politiska frågor? Varför upphaussas språkliga experiment och lyriska krumsprång mer än en smaskig roman? Och varför får man inte vara politisk, förresten, eller (Gud förbjude) polemisk? Det är ju det konsten alltmer blir, varför inte litteraturen?

Jag har nyligen blivit erbjuden att vara Writer In Residence på George Mason University i USA, på Cheuse Center som finns till för just författare som skriver om globala, politiska frågeställningar. Döm om min förvåning när jag förstod att det jag håller på med finns som »genre«! Jag trodde det jag gjorde var udda. Plötsligt sitter jag omgiven av författare från hela världen som skriver om Mongoliet, Sudan, Venezuela och gestaltar stora, globala tendenser genom litteraturen. Ibland är de från länderna ifråga, ibland inte. Vi diskuterar frågor kring kulturell appropriering, identitet och »röst«, postkoloniala mallar och exotism. Frågor som jag legat sömnlös över.

I höst är jag inbjuden att ha en föreläsningsserie på Cheuse Center och sitta i en rad paneler under deras litteraturdagar. Jag har sökt stipendier högt och lågt för att kunna medverka. Jag känner mig för första gången med i en litterär gemenskap.

Ska bli intressant att se om jag får några stipendier.

Annons

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2019 (06 februari 2019)

Johanna Lindbäck: »Ungdomsböcker? Jag? Nä, aldrig i livet.«

Nyligen var jag med på en heldagskonferens om ungdomslitteratur där bland annat Christin Ljungqvist och Jessica Schiefauer pratade om sitt…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2016 (20 juni 2016)

Hanna Hellquist: »Kanske var jag för hård mot mig själv«

Jag tycker att jag har ganska bra självförtroende när det gäller skrivandet. Jag har vett att ta betalt för mina…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2018 (04 december 2018)

Johan Jönson: »Ljuger du nu?«

Att jag ljuger när jag pratar. Överhuvudtaget säger någonting. Det känns så. Jag vet inte riktigt. Ljuger? Hur då? Och…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2018 (22 november 2018)

Stina Stoor: »Är i mitt eget efter nu«

Jag gjorde succé. Minns nån det än? För mig känns det som länge sedan. Men succé, ja: Dödsstöten för mitt…

Annons

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2014 (20 augusti 2014)

Dag Öhrlund om egenutgivarnas eget klondyke

»Det var lättare på sjuttiotalet, säger Kjell E. Genberg. Vi var inte så många på estraden då. Sveriges mest publicerade…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #2 2018 (29 mars 2018)

Henrik Bromander: »Det är bara att sätta igång«

Henrik Bromander ger handfast vägledning.

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2018 (08 februari 2018)

Malin Wollin: »Hur kan en sådan som jag skapa?«

Plötsligt hände det. Jag hade skrivit fyra böcker varav två romaner, ansökt om medlemskap i författar­förbundet och blivit antagen. Så…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #7 2017 (30 november 2018)

Johannes Klenell: »Jag gjorde som på gymmet«

Steget från att arbeta på förlag till att skriva själv var intressant. Jag har givit ut säkert hundra böcker på…

Annons

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2017 (08 oktober 2017)

P.C Jersild: »Tur, timing och talang«

Det finns många sätt att bli författare på och varje författare har sin personliga bakgrundshistoria. Det här är min: Jag…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2017 (23 augusti 2017)

Gunnar Ardelius: »Våga vara så detaljerad som möjligt«

Har du en sårig och dysfunktionell relation till dina föräldrar? Grattis, du har en outsinlig källa att ösa ur när…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2017 (02 juni 2017)

Kristina Ohlsson: »Rätt och fel ­existerar inte«

Sommartid är skrivartid. Första sommaren som jag försökte skriva en kriminalroman misslyckades jag totalt. Året var 2006 och jag hade…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2017 (03 april 2017)

Sandra Beijer: »Vi ses i min nästa roman«

När jag får upp porten ser jag hans silhuett några meter bort. Han har armarna i kors och är lika…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2018 (12 juni 2018)

Marie Hermanson: »Naivitet kan föra dig långt«

En gång för längesedan satt jag i juryn för en novell­tävling. Efter prisutdelningen var det ­middag och jag hamnade bredvid…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2016 (20 augusti 2016)

Mikael Niemi: »Det manuset glömmer jag aldrig«

Som författare får jag ibland telefonsamtal av personer som vill skriva en bok om sina liv. Egentligen hoppas de att…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2016 (20 april 2016)

Kristina Sandberg: Nåden att befinna sig i ett språk

Vad skriver du nu? Nästan dagligen får jag frågan från läsare vid mina biblioteks­besök, när jag pratar om romantrilogin om…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #2 2016 (02 februari 2016)

Viveca Lärn: »Jag läser häpet mina manus«

I oktober 2014 var jag på hälsoresa i sydvästra Turkiet. Det var perfekta bassänger, stretchande, gymmande, mumsande på granatäpplen, själva…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2015 (20 oktober 2015)

Mats Strandberg: Blod och död blev min fristad

Min mamma dog några veckor före jul, just när jag skrivit färdigt den första manusversionen av min roman Färjan. Vi…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2015 (20 juni 2015)

Maria Sveland: Lång väg kvar

Att skriva en bok innebär att tvinga sig själv att uppbåda ett visst mått av hybris. Hur mycket tvivel och…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2015 (20 april 2015)

Fredrik Backman: Man mot maskin

Hej. Jag heter Fredrik. Jag skriver grejer. Ibland drabbas folk av missuppfattningen att det betyder att jag faktiskt vet vad…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #2 2015 (20 februari 2015)

Jan Arnald: Slå vakt om ensamheten

På senare tid har jag hört flera författarkollegor klaga över ensamhet. Allt fler slår sig ihop i författarpar, och jag…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2014 (20 april 2014)

Therése Söderlind: Sanning eller konsekvens?

Sanning eller konsekvens. Jag vågade aldrig vara med i den leken. Att svara sant var pinsamt, en källa till att…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2014 (20 december 2013)

Pija Lindenbaum: »Jag har drabbats av en yrkesskada«

Det är det här med att bre ut sig. Jag har drabbats av en yrkesskada. Skadan gör det svårt för…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2014 (20 oktober 2014)

Daniel Sjölin: Ett rop på hjälp

Skrivkramp? Slut på idéer? Kört fast? Gör som proffsen: Skriv inte det du drömmer om. Skriv om skrivandet istället. Det…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2014 (20 juni 2014)

Björn Ranelid: »Det är författarens uppgift att försöka göra det omöjliga i skrift«

Jag är herden som vaktar flocken av ord, men ibland händer det att ett litet lamm går vilse eller att…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2016 (20 december 2015)

Viveca Sten: »Att skriva är som att bygga ett hus«

”Har du jobbat hela sommaren? Du skickade ju in manuset i mars?” Tjejmiddag. Det är tidig september och min nya…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2015 (20 december 2014)

Amanda Svensson: Som en stinkande hundnos

Man hör ibland författare prata om sina verk som ”sina barn”. Om skrivprocessen som ett slags graviditet som slutar med…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2013 (20 oktober 2013)

Åke Edwardson: »Boken har blivit mitt liv«

Här kommer en text, så får vi se hur fan den blir idag, det kan man aldrig veta, det är…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2013 (20 augusti 2013)

Sara Kadefors: Vi borde lära av Woody Allen

Det kanske finns saker som jag skulle kunna lära andra om skrivandet. Jag skulle kunna säga att det är viktigt…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2014 (20 augusti 2014)

Sara Lövestam: »Att skriva är att leva många liv«

De kanske tror att de vet vad de ser, människorna omkring mig på tunnelbanan. En vit, svensk tjej runt 30,…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2013 (20 juni 2013)

Susanna Alakoski: »En av samhällets hjältar«

Alla har ett konstnärligt uttryck inom sig. Så tror jag. Så brukar jag säga. Vi dras intuitivt till något konstnärligt…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #2 2014 (20 februari 2014)

»Det är aldrig så välstädat i mitt hem som under uppstartsfasen till en ny bok«

Det finns nog inte en författare som inte har suttit på både privata middagar och under intervjuer och försökt ge…

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2017 (23 augusti 2017)

Gunnar Ardelius: »Våga vara så detaljerad som möjligt«

»Har du fått känslan när du skriver, att detta vill jag absolut inte visa för mina föräldrar?«

Gästkrönika Publicerad i Skriva #4 2017 (02 juni 2017)

Kristina Ohlsson: »Jag passerade den magiska gränsen«

En enda semestervecka. Det räckte för att sätta igång Kristina Ohlssons skrivlust – och väcka ett stort författarskap till liv.

Gästkrönika Publicerad i Skriva #6 2016 (20 oktober 2016)

Kristian Lundberg: »Jag behövde ta ansvar för min text«

»Den som skriver skapar och anger verklighetens gränser. Den som skriver väljer också hela tiden bort andra delar, rader som lika gärna kunde ha ingått i berättelsen.«

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2017 (20 december 2016)

Simona Ahrnstedt: »Universums mest hånade genre«

»Det finns så mycket kvinnohat i vårt samhälle. Inte minst inom populärkulturen. Kvinnor styckmördas, våldtas och bortförs slentrianmässigt, som underhållning.«

Gästkrönika Publicerad i Skriva #2 2017 (20 februari 2017)

Martina Montelius: »Skrivandet börjar med att ge upp«

»Det största problemet med att skriva är själva ansatsen. Att påstå om sig själv att man kan skriva en bok, exempelvis – det är ju rent groteskt.«

Gästkrönika Publicerad i Skriva #5 2015 (20 augusti 2015)

John Ajvide Lindqvist: Tegelstenshelvetet

John Ajvide Lindqvist om grundprincipen som fick skrivkrampen att släppa.

Gästkrönika Publicerad i Skriva #3 2012 (20 februari 2012)

Dag Öhrlund: Du är en produkt

Fyra av fem böcker floppar. Den femte ska betala de fyras misslyckande – en verklighet få förläggare tycker om att diskutera, men så ser det ut.

Gästkrönika Publicerad i Skriva #2 2012 (20 december 2011)

Dag Öhrlund: ”Knarkkungen tryckte upp mig mot en betongmur”

Knarkkungen tryckte upp mig mot en betongmur, drog skjortan åt sidan och visade en pistol.

Gästkrönika Publicerad i Skriva #1 2011 (18 oktober 2011)

Elin Grelsson: Vikten av att minnas varför man skriver

”Det är befängt av mig att uppmana andra att inte jaga så mycket efter det där förlagskontraktet. Jag sitter ju här, på andra sidan, nu.”