Vid den här tiden på året får vi alltid som flest frågor som inte har med själva skrivandet att göra. Många har färdigställt ett manus under sommaren, eller gjort en plan för sin bok – och undrar hur de ska gå vidare.
Vi uppskattar verkligen läsarkontakt och försöker svara på allt, men vi uppskattar också om man först har sökt svar och information på Tidningenskriva.se …
Således: här är svar på sju av de vanligaste frågorna, som kanske även du ställer dig.
Vilka förlag ska jag vända mig till med mitt manus?
Vi uppdaterar vår förlagsguide, inklusive förlagens inriktning och kontaktuppgifter, med jämna mellanrum.
Hur ska jag presentera mig och mitt projekt för förlaget?
Här skriver min chefredaktörskollega Johanna Wiman om hur du vässar presentationen av dig själv och din bok, och här ger hon tips om hur du kontaktar förlagen.
Jag funderar på att ge ut på egen hand. Var börjar jag?
Med Johannas bok Ge ut din bok, som finns att läsa digitalt för alla Skrivaprenumeranter (allra bäst i appen). Vi har dessutom gjort en kortare genomgång av kostnader, möjligheter och fallgropar vad gäller egen- och hybridutgivning. Intensiva diskussioner om de olika utgivningsföretagen och deras villkor förs bland annat i Facebookgruppen »Författare på Facebook«.
Jag skriver noveller/poesi. Var kan man publicera sig innan materialet eventuellt räcker till en bok?
Ja, men då tycker jag att du ska kolla vår guide i just det ämnet. Dessutom har Frida Windelhed satt ihop ett antal artiklar om hur du förkovrar dig och når likasinnade inom just din favoritgenre.
Jag skriver på en fackbok om en idrottsförening/stad/berömd släkting. Läsarintresset finns men hur kommer jag i mål?
Här är ett reportage om tre entusiastböcker, med en checklista för fackboksförfattare längst ner. Därtill en bredare guide (dock något föråldrad).
Hur mycket tjänar jag i slutänden på att få min bok utgiven?
Vi har synat de flesta faktorerna i fyra upplysande artiklar med räkneexempel, sidoinkomster och procentnivåer.
Kan man ha nytta av en agent? Hur hittar man rätt?
Välj väg, beroende på om du är etablerad eller aspirerande författare.
Plus: En totallista över svenska agenturer och deras inriktning.
Och ett agentreportage, med en pedagogisk ruta om vad agenterna egentligen har för uppdrag.
Frågor på det?
Veckans …
… virtuella örfil
… fick Patrik Lundberg när Mikaela Blomqvist i Göteborgs-Posten avlossade en inspirerad salva mot alla självcentrerade och lättskrivna jag-texter, med formuleringar som: »Varje måndag arbetar jag som psykolog i vuxenpsykiatrin. Övriga dagar skriver jag litteraturkritik. De senaste åren har de två sysslorna alltmer börjat flyta ihop. Böckerna är ofta inåtvända, prövande och fragmenterade. Författarna verkar tänka under tiden som de skriver, på samma sätt som människor gör när de talar i en landstingsfåtölj eller på en divan.«
Patrik Lundbergs nyliga krönika om hans ännu ofödda barn blev Blomqvists jag-exempel. Lite paradoxalt eftersom Lundbergs mest hyllade bok, Fjärilsvägen, är skriven i du-form.
Men även vi på Skriva har då och då under flera år anmärkt på autofiktionens dominans i utgivningen, särskilt när det som Blomqvist skriver, »inte finns någon fästpunkt bortanför de egna känslorna och den egna erfarenheten«. Det krävs ju helst något mer: en genomtänkt litterär form som i Sara Gordans Natten. Eller något som sätter de personliga upplevelserna i ett större sammanhang, vilket kräver kunskap och research.
För att ta ett annat Patrik Lundberg-exempel. Jag utgår från att han kände ett personligt engagemang, och hade vissa förkunskaper och egna erfarenheter, när han tillsammans med sina DN-kollegor Josefin Sköld och Alexander Mahmoud gjorde adoptionsgranskningen som gav internationellt eko och en lång rad journalistpriser, och i slutänden resulterade i boken Adoptionerna.
Men det var bara början på arbetet.
Allt annat handlade om grävande journalistik och levandegörande av andras liv och öden.
… korrfavoriter
Deadlinedagar betyder att hela den kommande Skriva granskas med lupp, i formgivet skick. Några av mina favoriter:
- Fridas intervju med Niklas Natt och Dag om att skriva historiskt och om utmaningarna med den nya boken, där författaren går betydligt längre bak i tiden än 1793.
- »Skriva med förhinder«. För ett halvår sedan skrev vi att denna idé legat till sig sedan före pandemin, men att vi snart skulle realisera den. Spoiler: flera författare tycker att de skriver bättre sedan de började må sämre.
- »Så skriver du en bladvändare!« Lättare sagt än gjort, men Mattias Edvardsson har lyckats flera gånger, och fått sina böcker översatta till över 30 språk. Nu har han skrivit en guide för Skriva om hur han gör.
… nya böcker
Mejl en bekräftelsetörstande redaktör minns: en Skrivaläsare och aspirerande författare som inför läsandet av nya böcker kollade om författaren hade skrivit eller intervjuats i Skriva, »Det är så kul att läsa om skrivtankarna bakom deras böcker.«
Om någon vill göra likadant:
- Arne Dahl/Jan Arnald har skrivit en guide om att skapa starka huvudkaraktärer. Bedöm om han själv har lyckats i kommande I cirkelns mitt.
- Sami Said har berättat om sitt säregna arbetssätt. Nu recenseras hans nya bok, »ett litet smyckeskrin av berättartekniska mikrolösningar«.
- Therése Granwald, som i varje nummer nagelfar andras texter i avdelningen Trimma din text, ger ut en bok om sin hjärnskadade storasyster och om hur samhällets stöd plockats bort bit för bit.
- Mikael Niemi skriver om Tornedalen på nytt. I ett Skrivaporträtt konstaterade han: »Att vara författare, det är att gå sin ensamma väg och tycka om det. Det är viktigt att tala om det för unga människor som vill bli författare, att så är det. Och jag var född sån. Jag har alltid älskat att vara ensam, oavsett om det är ensam på älgpasset eller ensam vid skrivbordet. Jag klarar av bägge delarna.«
