Jag har med livet i behåll tagit mig igenom ångesten inför:
- • att komma in på skrivarskola.
- • att bli antagen av förlag.
- • att bli recenserad.
Men nu kommer tydligen nästa grej: ångesten inför att bli bokad – eller inte bokad – till författarsamtal. Där befinner jag mig just nu. Jag är medlem i Författarförmedlingen, men kan säga så här: man blir inte inbjuden att tala inför särskilt många skolklasser när man skriver skräck och erotik.
Och författarsamtalen är superviktiga för egenutgivare och författare på mindre förlag. Sociala medier i all ära, men det är när man får chansen att träffa författare, potentiella läsare och andra intresserade inom genren man skriver i som man faktiskt kan nå ut med sitt författarskap. Dessutom – för den som inte säljer drivor via bokhandlarna – är det då man kränger böcker.
Förra veckan fick jag ändå chansen. Karin Cellton, @feelbadbibliotekarien, arrangerar författarsamtal på Stockholm Stadsbibliotek och hade bjudit in nätverket Vagina Dentata till en feministisk skräckkväll. Vagina dentata grundades av författarna Madeleine Bäck och Jenny Lundin, och samlar kvinnliga författare, filmskapare och konstnärer som är verksamma inom skräckgenren. Jag är själv stolt medlem.
På Stadsbiblioteket pratade Madeleine Bäck om sin skräckhandbok Skräxikon – ett måste för alla som intresserar sig för genren. På scen stod även Helena Dahlgren, som Skriva rådfrågade om att skapa krypande stämning inför förra årets skräckguide, och som utöver gastkramande spänningslitteratur ligger bakom hästboksserien Ödesryttarna.
Själv tilläts jag hålla låda om att skriva fysisk skräck, eller body horror som det heter i Hollywood. Bänkraderna i bibliotekets huvudhall Rotundan var fullsatta av skräckintresserade, och det slog mig hur värdefullt det är att tillhöra en nisch som författare. Även om man inte blir inbjuden till särskilt många författarsamtal.
Genrelitteratur skapar liksom automatiskt små communities, och läsare och författare av mer nischade genrer tenderar att engagera sig mer: vilja ha signerade utgåvor, bidra till kickstarterkampanjer och gå på event. På det sättet liknar skräckvärlden, trots uppenbara skillnader, feelgoodvärlden. De är genrer som engagerar, skapar gemenskap och nästan blir ett slags livsstil. Dessutom rymmer de gott om kvinnor som stöttar kvinnor. Det är mäktigt!
Veckans …
… nya skrivtävling
För femte året i rad arrangerar vi en novelltävling tillsammans med Novellfest i Lund. Ditt uppdrag är att skriva en novell på temat »frihet«. Personlig frihet, politisk, för människor eller djur – tolkningen är … fri.
Fem vinnare får framföra sina noveller från scen under Novellfest 7–8 oktober 2023. Vinnarna får dessutom resa och hotell för Novellfesthelgen, där besökarna kan ta del av uppläsningar, samtal och workshops med några av samtidens mest intressanta svenska och internationella novellister.
… speltips
På tal om skräck har jag på senare år känt mig aningen avtrubbad, och aktivt letat efter något som kan ge mig den kittlande känsla jag fick som liten av en riktigt bra spökhistoria eller av att tjuvkolla en skräckfilm på TV. I veckan hände det: TV-spelet Bramble: The Mountain King Bramble släpptes och skrämde mig så fruktansvärt att jag vid ett tillfälle inte visste om jag ville spela klart.
I Bramble, skapat av svenska Dimfrost Studio, spelar man som Olle, som utöver att ha förvandlats till en pyssling måste rädda sin syster som förts bort av troll. Ja, jag tyckte också att det lät gulligt – och just därför blev jag så plågad när spelet visade sig vara den blodigaste och mest psykiskt påfrestande berättelse jag någonsin tagit mig igenom. Med andra ord: jag älskade det!
… inredningsavund
När vi skulle välja ut bilder till porträttet av Amanda Romare i det kommande Skrivanumret blev jag förvånad. Jag var inte beredd på att Romares lägenhet skulle vara så otroligt färgstarkt inredd – med neonljus och leopardmattor och målningar direkt på brädgolvet. Och en björk.
Författaren berättade för Skriva om sin entreprenörsådra, sin ångest och arbetet med uppföljaren till succédebuten Halva Malmö består av killar som dumpat mig. På Daniel Nilssons bilder – och i Henrik Ekblom Ysténs text – märks det att Amanda Romare är en person med oerhört många och intressanta tankar snurrande i huvudet, vilket tyvärr fick mig att känna mig ganska tråkig.
Måste hem och installera ett fullvuxet träd i vardagsrummet nu.
… smygläsning
Här kan du förhandsläsa Elin Klemetz intervju med Johanna Frid, från Skrivanumret som nyss skickades på tryck (numret i sin helhet börjar dyka upp hos våra prenumeranter i slutet av maj). Frid berättar i intervjun om hur hon både i nya boken Haralds mamma, och debutromanen Nora eller Brinn Oslo brinn använde sig av »frånvarande karaktärer«, som ställer till det för böckernas huvudpersoner.
Själv minns jag att jag kände igen mig så mycket i det besvärliga berättarjaget i »Nora …« att det blev nästan plågsamt att läsa. Men hittills har den nya boken, som damp ned på redaktionen häromveckan, främst fått mig att skratta. Få skildrar passivaggressivitet som Johanna Frid!
