»Varför ser Skriva ut som den gör då?«
Den frågan fick vi av en läsare som nördat ner sig i senaste numrets artiklar om böckers inlaga samt typografins ABC. Svaret är att ett magasin kräver ännu fler överväganden än inlagan i en bok. Det är bilder, annonser som inte ska »krocka« med andra annonser, sidor som inte kan lämnas tomma på samma sätt som man ofta gör i slutet av en roman …
Jag tog frågan vidare till Ola Carlson, Skrivas formgivare som utsågs till Årets AD i Magasinssverige för några år sedan. Han säger: »Skriva var ursprungligen i ett större format med innehållet ganska osorterat. När vi för sju år sedan gjorde om tidningen ville vi skapa en tydlighet för läsaren och valde därför att dela upp innehållet i inspirerande läsning och instrumentell läsning, det senare kallade vi Hantverk. Det gestaltas formmässigt bland annat genom att de längre, inspirerande texterna ligger i tvåspalt för att förstärka känslan av lugn långläsning i den främre delen av tidningen, medan Hantverk till största delen presenteras i trespalt, som ger en kvickare läsning. Vi krympte dessutom formatet, så att magasinet skulle bli lättare att ta med sig, och förmedla en känsla av bok eller manual.«
Eftersom vi vet att många använder tidningen (och sajten i ännu högre grad) som en konkret hjälp för det egna skrivandet vill vi också att det ska vara lätt att orientera sig i tidningen med hjälp av exempelvis mellanrubriker i guiderna och återkommande avdelningar som är lätta att grafiskt känna igen.
Vi har naturligtvis även en ekonomisk verklighet att förhålla oss till, vilket gör att vi satsar på egenbeställda bilder och illustrationer för flera av de större jobben, och hittar enklare lösningar för en- och tvåsidesvinjetterna. Vi tänker därtill att just Skrivas läsare inte är rädda för text – sidor som ser ut som »Trimma din text« hittar du inte i ett inredningsmagasin.
Apropå tidningens utseende: kanske har du märkt att vi har ett nytt papper i senaste numret, som ger mindre blänk i läsningen. AD Ola säger: »När mycket mediekonsumtion är digital ville vi accentuera det tryckta mediets taktila möjligheter. En tidning ska kännas go att hålla och bläddra i, och lugn att läsa. Ett obestruket papper förstärker den känslan. Kontrasten mot typografin blir något mjukare, vilket underlättar läsningen. Dessutom gör det obestrukna pappret att bilderna ›sjunker in‹ i pappret och blir ett med materialet.«
Mer om papper, trycktekniker och format kommer i nästa nummers avsnitt av »Bokens väg till bok«. Matnyttig läsning inte minst för den som vill ge ut en bok på egen hand.
Veckans …
… sommarplaner?
Folkhögskolornas sommarkurser, oftast en vecka långa, är en utmärkt sak för dig som vill testa att viga mer tid åt ditt skrivande. Här hittar du utbudet, med breda teman men också smalare inriktningar som Spoken word, Erotiskt skrivande, Skriva dramatik och Boxas och berätta.
Hur vet man då vilka kurser som är bra? Svårt. Lärarens bakgrund och kompetens ger en fingervisning (dock inte alltid om den pedagogiska förmågan). Bäst är att försöka snoka upp någon som gått kursen en annan sommar. Därtill har vissa folkhögskolor starkare traditioner på skrivområdet. Här framgår vilken skrivutbildningsbakgrund som debutanterna på de stora förlagen har haft. Inget tyder på att den fördelningen ändrats nämnvärt de senaste åren.
… insidertips
Är du intresserad av lyrik vågar jag trots allt gå i god för Mats Söderlunds poesikurs på skrivprofilerade Skurups folkhögskola. Mats är en om omvittnad god pedagog, har en gedigen utgivning i ryggen och har därtill skrivit boken Skriva poesi – om diktandets hantverk, som Skriva har gett ut och som används på många utbildningar.
… höstplaner?
Häromveckan uppdaterade vi vår guide för längre distansutbildningar och på plats-utbildningar inom skrivområdet. De flesta har sista ansökningsdatum för höstterminen i mars/april men några stänger dörren ännu tidigare.
… stiltips
Nytt på sajten: alla delar av Stilskolan. Bland annat »Verbalisera« och »Mikrospänning« har fungerat som ögonöppnare, enligt mejl från Skrivaläsare.
… vårstädning
Har inför ett datorbyte plockat bort cirka 35 000 av mejlkorgarnas 65 000 meddelanden (döm mig inte – jag är faktiskt duktig på att direktradera merparten av den inkommande e-posten).
18 000 av de raderade mejlen var skickade av mig själv. Om vi säger att snittlängden på dessa är 500 tecken innebär det att jag nu skickat iväg 9 000 000 tecken, eller sisådär 25 normallånga romaner, till digital deponi.
Livet som redaktör är berättelsen om (de egna) artiklarna och böckerna som aldrig blir skrivna.
