»Varför ser Skriva ut som den gör då?«
Den frågan fick vi av en läsare som nördat ner sig i senaste numrets artiklar om böckers inlaga samt typografins ABC. Svaret är att ett magasin kräver ännu fler överväganden än inlagan i en bok. Det är bilder, annonser som inte ska »krocka« med andra annonser, sidor som inte kan lämnas tomma på samma sätt som man ofta gör i slutet av en roman …
Jag tog frågan vidare till Ola Carlson, Skrivas formgivare som utsågs till Årets AD i Magasinssverige för några år sedan. Han säger: »Skriva var ursprungligen i ett större format med innehållet ganska osorterat. När vi för sju år sedan gjorde om tidningen ville vi skapa en tydlighet för läsaren och valde därför att dela upp innehållet i inspirerande läsning och instrumentell läsning, det senare kallade vi Hantverk. Det gestaltas formmässigt bland annat genom att de längre, inspirerande texterna ligger i tvåspalt för att förstärka känslan av lugn långläsning i den främre delen av tidningen, medan Hantverk till största delen presenteras i trespalt, som ger en kvickare läsning. Vi krympte dessutom formatet, så att magasinet skulle bli lättare att ta med sig, och förmedla en känsla av bok eller manual.«
Tack för att du läser Skriva
Skapa ett gratiskonto eller Logga in för att fortsätta läsa.
Sugen på en prenumeration? Teckna här!
