Johanna Wiman: »Jag behärskar egentligen bara konsten att hålla käften när det gäller«

… digitala deal

Sugen på att läsa det helt färska numret av Skriva? Just nu kan du testa Skriva digitalt – för noll kronor första månaden.

Du kan läsa tidningen på nätet eller i Skrivaappen direkt efter att du sajnat upp!

Du kan också delta i tävlingar, dra nytta av Skrivas hela artikelarkiv, använda vårt verktyg Romanhjälpen och mycket mer.

Du får helt enkelt allt som Skrivavärlden bjuder – utom papperstidningen.

Det verkar bli kulturkanon! Trots att en betydande del av kulturskaparnas intresseorganisationer samstämmigt och med all tydlighet avrått. Kulturminister Parisa Liljestrand är, efter ett öppet seminarium i riksdagen där denna kanon diskuterats, ännu mer övertygad om att en sådan behövs och kan fungera som en enande kraft.

Jag begriper inte. Hur då? Vad kan en kulturkanon säga som svenska folket inte redan vet (och är hyggligt överens om)? En kulturkanon enar inte, den breddar och vidgar inte, snarare kan den ha en begränsande funktion, och dessutom är det att ödsla pengar som hade kunnat läggas på betydligt vettigare saker.

Allt detta tror jag att Parisa Liljestrand vet mycket väl. Det handlar om signalpolitik.

Läste med behållning Kristina Lindquists inlägg i kritikdebatten. Jag betvivlar inte att dagstidningarnas litteraturkritik minskat i betydelse samtidigt som bookstagrammers och andra boktipsare numera är lika viktiga för många författare, men det betyder inte att man inte bör ha invändningar mot de sistnämndas ibland köpta beteende. Framförallt bör man veta skillnaden, och vad den innebär. Minns ni att jag skrev om en pressperson på ett av Sveriges största förlag som mejlade mig om en debutant och påstod att debutanten hade fått »flera fina recensioner«? När jag bad om länkar svarade hon generat att det nog inte skrivits några riktiga recensioner; det handlade snarare om »positiva omdömen på Instagram«.

Den här veckan finslipar vi programmet till det skrivspår som Skriva för första gången håller i på Bokdagar i Dalsland i juli. Det blir också första året som Bokdagar har en scen med renodlat fokus på skrivande. Ni kommer att få lyssna på Elisabeth Åsbrink, Patrik Lundberg och spänningsduon Mohlin & Nyström. Samt på Tobias och mig. Mer information kommer!

Fler än jag som minns PC Jersilds fantastiska barnbok Röda hund? Syskonen Alice och Nisse får röda hund, blir liggande ensamma hemma och söker sig i tristessen till föräldrarnas bokhylla där de börjar läsa om planetens historia och evolutionen. En underbart fantasifull och urspårad bilderbok som vi läste hemma häromdagen. Sedan dess har vi – vuxna och barn – roat oss med att, liksom Alice och Nisse, rita korsningar mellan olika djur och maskiner. Alice och Nisse målar till exempel en »tvättbjörn«, med en tvättmaskin som mamma och en björn som pappa, och en skälg, en korsning mellan en sköldpadda och en älg.

… tillägg

När jag tänker efter bör inte bara journalister utan också författare behärska konsten att lyssna – när man gör research. Att som författare våga lyfta luren och fråga människor saker kan vara oerhört värdefullt. Det har bland annat Tove Alsterdal och Ulrika Ewerman vittnat om i Skriva.