När jag träffade feelgoodförfattaren Åsa Hellberg i Fjällbacka i somras fick jag mig en rejäl avhyvling. Eller kanske inte jag, utan snarare Skriva: »Varför skriver ni mest långa porträtt på vemodiga och svåra författare, och långa texter om skrivkramp och melankoli? Är inte Skriva en tidning för folk som tycker om att skriva böcker?«
Jag tänkte på några av mina senaste porträtt – på Agnes Lidbeck, Elin Cullhed och Ann Edliden. Låt mig dela med mig av ingresserna:
»Hon skulle skriva om den krisande författaren Sylvia Plaths sista tid. Istället slungades Elin Cullhed in i en egen livskris.«
Tack för att du läser Skriva
Skapa ett gratiskonto eller Logga in för att fortsätta läsa.
Sugen på en prenumeration? Teckna här!
Trevlig helg!
Johanna Wiman
