Som bokförläggare och magasinsredaktör har jag tagit till mig tjogtals böcker om skrivande. Nu har jag hittat en »skrivbok« jag inte visste existerade – men som visat sig vara en av de allra finaste, sensiblaste och klokaste jag läst.
Det började med att jag redaktörsbearbetade Elin Klemetz porträtt på Annika Norlin i nya Skriva och då i researchsyfte läste Anna Hallbergs recension av Norlins nya bok. Recensionen nämnde i förbifarten Elisabeth Rynells Skrivandets sinne på ett sätt som väckte mitt intresse.
Jag googlade och insåg att boken gavs ut 2013 och inte längre finns att köpa i bokhandeln. Men min lokala biblioteksfilial hade Skrivandets sinne på bokhyllan och eftersom skrivböcker har lång hållbarhetstid travade jag dit i tisdags.
Tack för att du läser Skriva
Skapa ett gratiskonto eller Logga in för att fortsätta läsa.
Sugen på en prenumeration? Teckna här!
