Som bokförläggare och magasinsredaktör har jag tagit till mig tjogtals böcker om skrivande. Nu har jag hittat en »skrivbok« jag inte visste existerade – men som visat sig vara en av de allra finaste, sensiblaste och klokaste jag läst.
Det började med att jag redaktörsbearbetade Elin Klemetz porträtt på Annika Norlin i nya Skriva och då i researchsyfte läste Anna Hallbergs recension av Norlins nya bok. Recensionen nämnde i förbifarten Elisabeth Rynells Skrivandets sinne på ett sätt som väckte mitt intresse.
Jag googlade och insåg att boken gavs ut 2013 och inte längre finns att köpa i bokhandeln. Men min lokala biblioteksfilial hade Skrivandets sinne på bokhyllan och eftersom skrivböcker har lång hållbarhetstid travade jag dit i tisdags.
Det är ingen hantverksbok med självsäkra instruktioner som Rynell har skrivit. Tvärtom tar den avstamp i en utdragen period av skrivkramp, som hotar hela hennes identitet. Hon skriver:
»Jag är femtiosju år och har ägnat mig åt att skriva sedan början av tonåren. Jag har gjort skrivandet till mitt liv. När orden överger mig har livet övergett mig. Om jag är en tänkande människa så är det i skrivandet mina tankar kommer till och formar sig. Jag tänker inte först och skriver sedan, jag tänker genom att skriva. Jag går in i språket som i en skog och stigarna tar mig till rum och platser jag aldrig kunnat föreställa mig.
Men de ständigt återkommande perioderna av skrivkramp liknar förvisningar. Jag blir förvisad ur mitt rike och ur alla mina sammanhang.«
Ändå fortsätter författaren att formulera sig med klarhet och tankehöjd i boken. Elisabeth Rynell ser en rödhake genom fönstret, minns sin morfar genom sin första rödhake, minns andra rödhakar från viktiga platser i sitt liv, från skånska Åhus till Betsele i Lappland. Skriver:
»Jag iakttar fågeln på andra sidan fönstret med allt mitt liv. Min blick tar mig mellan minnesplatserna som mellan olika utkikspunkter. Och det är så, det finns på hela denna jord ingen annan än jag som ser denna fågel så som jag ser den. Om jag skulle få för mig att skriva om den, är mitt uppdrag att skriva om exakt den rödhake som jag och ingen annan kan se.
Om jag istället skulle försöka skriva om en allmän, tänkt rödhake sådan jag föreställer mig att den borde vara, kommer min lilla text genast att vissna. För det märkliga är att det bara är genom min absolut subjektiva blick som jag med mina ord kan beröra och komma en annan människa nära.«
Och det är sistnämnda hon lyckas med, åtminstone med mig. Jag lär känna en människa vars livserfarenheter är helt väsensskilda från mina egna, samtidigt som hon hjälper mig att få syn på några flisor till av mitt egna jag.
Kanske händer detsamma med dig om du läser Skrivandets sinne (den finns som e-bok på streamingtjänsterna) eller i alla fall testar hennes tankar och språk.
I går snokade jag rätt på Elisabeth Rynells telefonnummer och frågade henne om Skriva fick publicera två kapitel ur boken.
Veckans …
… serier och sviter
Nya numrets reportage om serier och sviter har genererat frågor från både etablerade aspirerande och aspirerande författare – bland annat om det är en bra idé att presentera en skiss för en hel serie när man skickar in ett debutantmanus. Vi lovar att fråga ett par förläggare och redovisa svaren i januarinumret.
Häromdagen snubblade jag över ett Instagraminlägg från Mattias Edvardsson (som skrev förra numrets guide om bladvändare), som för första gången skriver på en svit. Han konstaterar att »det är verkligen inte lätt att få delarna att hålla ihop« och ställer en rad frågor till följarna, som ger många och spretiga svar. Intressant!
Läs gärna också Skrivas »Så skriver du serier och sviter«.
… Augustanalys
»Fel låt vann« är den vanliga kommentaren efter prisutdelningar men jag tycker att Augustjuryn lyckats bra med skönlitteraturen de senaste åren. Kapla, Sandgren, Genberg och Walden har alla varit en av vinnarårets bästa läsupplevelser för mig. Dessutom har böckerna verkligen nått ut, trots att de (med undantag för Kaplas Osebol) tillhör den kategori »allmänna romaner« som förlagen säger är så svårhanterade.
… skrivbok 2
Några böcker bort från Skrivandets sinne på bibliotekshyllan hittade jag Ursula K. Le Guins Steering the Craft. En tredjedel in i boken lyder mitt omdöme: lika glasklar i tanke och språk som Rynell, mer hantverkig och självsäker – och också väldigt bra.
… hantverk
Apropå Elisabeth Rynell – hon är en av de författare som pratar om fördelarna med att skriva för hand i Karin Alfredssons fina reportage.
… påminnelse
Exakt en månad kvar till deadline för novelltävlingen som vi arrangerar tillsammans med Vulkan. Läs allt om maximal textlängd, fina priser och annat här.
På sajten hittar du också inspiration för ditt bidrag. Till exempel vårt nedladdningsbara kunskapskompendium »Att skriva noveller«.
