Under Johannas och mina år vid samma Skriva-skrivbord har jag minst en gång i veckan blivit avundsjuk på att hon skriver så sjuuuukt snabbt. Själv skriver jag hårt, brukar kollegorna anmärka – men inte särdeles snabbt, inte felfritt och inte utan att med jämna mellanrum kolla tangenterna. Jag har fortfarande svårt att se logiken i bokstävernas placering på tangentbordet.
Ekonomijournalisten Tim Harfords bok The Next Fifty Things that Made the Modern Economy tar i ett kapitel om det så kallade Qwerty-tangentbordet (efter bokstäverna högst upp till vänster) upp ryktet om att det tangentbord som vi alla använder en gång i tiden designades för att sänka skrivtakten.
Även jag har hört detta rykte om att de vanligaste bokstäverna placerades långt ifrån varandra för att forna tiders skrivmaskinspinnar inte skulle trassla in sig i varandra när de sköts upp mot pappret. Men enligt Tim Harford blev Qwerty-tillverkaren Remington helt enkelt bara mest framgångsrika efter några års konkurrens mellan olika tillverkare och tangentbord på 1880-talet – en framgångsfaktor var att Remington var bra på att arrangera skrivmaskinskurser för sekreterare.
Tack för att du läser Skriva
Skapa ett gratiskonto eller Logga in för att fortsätta läsa.
Sugen på en prenumeration? Teckna här!
Trevlig helg!
Tobias Regnell

Annons