Morgonen den 10 januari 2019 slog Elin Cullhed upp ögonen i sovrummet i Uppsala och visste exakt vad hon skulle göra.
Hon hade drömt om Sylvia Plath. Nej, hon hade drömt att hon skrev en roman om Sylvia Plath.
Utanför sovrumsfönstret var det mulet och råkallt, strax under nollgradigt. Elin mådde inte bra. Hon var fångad i en eskalerande utmattning (hade just bokat en tid på vårdcentralen) och två dagar tidigare hade hon slängt ett nästan färdigt bokmanus i papperskorgen.
Manuset bestod av ett slags kortprosa, berättelser om ett ungt, förälskat författarpar med barn. Elin hade velat skriva om att vara förälder och författare, utforska hur skrivandet kan påverka en relation. Hon hade arbetat med boken under två års tid i tron att det var the one. Så: ett skarpt mejl där hennes tilltänkta förläggare klargjorde att manuset var långt ifrån färdigt för utgivning.
